Allt ska ned

Måndag: Beslutar mig för att ta firman i ett fast grepp och beordrar alla mina medarbetare att göra en genomgång av sina specialiteter. En sorts mini-strategikonferens, helt enkelt. Vår så kallade makrostrateg får inleda. Han är inte alldeles optimistisk. USA fortsätter att gå åt fanders, säger han. Räntesänkningarna hjälper inte tillräckligt fort. Dessutom verkar landets president helt ointresserad av att få hjulen att snurra någon annanstans. Europa håller på att gå in i en allvarligare avmattning. Latinamerika förbigår vår strateg med ett flin. Det gamla Sovjet har problem, både i kärnverksamheten Ryssland och i många andra republiker. Japan? Landet vars sol nog aldrig går upp igen. Kina?

– Äh, glöm hela Asien, suckar han.

Mellanöstern är fortsatt bråkigt och Afrika ska vi bara inte tala om. Jag skickar hem honom tidigt och åker själv i väg på skärgårdskräftskiva med Bollox Brothers.

Tisdag: I dag talar vi om olika branschers förutsättningar, under ledning av vår rutinerade sektorstrateg. Han klämmer ur sig fyra timmars rikt illustrerad genomgång av alla branscher. Techsektorn döms omgående ut. Experten hävdar att problemet inte är huruvida prognoserna för tredje och fjärde kvartalen ligger alldeles för högt, utan att prognoserna för hela 2002 och kanske även 2003 är orealistiskt höga. Hittills, påstår han, har analytikerna inte ens börjat tänka på säljsidan. Jag kan inte säga emot logiken i det. De flesta analytiker vet väl inte om de har sina jobb kvar efter nyår. Så varför ska de tänka längre än årsskiftet? Affärsvolymerna på Stockholmsbörsen ligger ju på så låga nivåer att de bara räcker för att försörja var fjärde firma som är aktiv där.

Nåväl. Om techsektorn är otäck av prognosskäl är läkemedelssektorn lämplig att undvika av rena värderingsorsaker. Alla har redan pumpat in alldeles för mycket pengar i läkemedel, eftersom sektorn påstås vara en ”defensiv” placering. Bankerna är inte bättre de. Mycket talar för stora resultatförsvagningar av börsskäl, vikande volymer i hypoteken, eftersom bopriserna faller, lägre konsumtion blir det säkert också.

Vad som återstår? Cykliskt, förstås. Svenska paradgrenar som verkstad och skog. Dessvärre är de inte heller att räkna med, hävdar min sektorkille, eftersom de kommer att få rejält med stryk när dollarn nu äntligen fallit ordentligt. Rekommendationen blir alltså: Undvik sektorer. Han pyser i väg innan jag hinner ifrågasätta honom. Själv åker jag på kräftskiva i zeppelinare över Mälardalen med Häcklefjäll & Quisling.

Onsdag: I dag är vi företagsorienterade på vår konferens. Men min kvinnliga företagsanalytiker är mycket negativt inställd till företag efter den senaste tidens rapporter. Hennes grundregel är: Sälj alla bolag som inte når förväntningarna, eftersom de faller på rapport. Sälj även de bolag som når förväntningarna, eftersom de faller på rapport de också. Om något bolag överträffar förväntningarna, bör även det säljas, eftersom man där måste misstänka bokföringsfuffens eller analytikermassage.

På kvällen undervattenskräftskiva med Dash, Pippin & Dickens Skandinavienkillar.

Torsdag: En hel dags summeringsdiskussioner. Slutsatsen blir att vi fortsätter att blanka allting: länder, sektorer, företag, aktier, obligationer, fastigheter, guldtackor, konstverk, veteranbilar och kaffe på termin. Allt ska ned. Det enda man kan köpa billigt nu är nästan nya sportbilar. Mäklarna på Nordiska, Mordiska, Överbordiska och allt vad de heter rear ut sina avbetalningskontrakt. Cash is king. I’ve got the cash. I’m the king.

Fredag: Jag anfäktas av strategitvivel och allokeringsruelse. Kan det vara kvardröjande effekter av gårdagens kräftskiva med Morgan, Morgan & Morgan? Upplever det som om hela kontoret luktar illa. Har restaurangen i bottenvåningen tömt fettavskiljaren? Nej, någon har öppnat den garderob där vi förvarar alla fjolårets IT-investeringar. Urrk!

Lämnar kontoret tidigt och åker… hem. Överraskas av hustrun som bjudit in sina föräldrar och syskonfamiljer. Till en hejdundrande kräftskiva!