ALVIS-HÄGGLUND: Föredömlig fusion

Det brittiska bolaget Alvis köp av svenskastridsfordonstillverkaren Hägglunds är en märkeshändelse ieuropeisk militär industri. Branschen har inte utmärkts av någonlivlig aktivitet när det gäller samgåenden över landsgränserna.Men man kan vara säker på att affären får efterföljare. Deeuropeiska militära företagen är trängda: försvarsmakternasbeställningar minskar, utvecklingskostnaderna för vapen går ihöjden och konkurrensen på världsmarknaden hårdnar, särskiltfrån amerikanska företag, som kommit långt i sinbranschstrukturering.

Det vore fel att säga att européerna inte alls ägnat sig åtstrukturarbete och internationalisering av sin militära industri.De flesta bolag i branschen har etablerat döttrar eller ärdelägare i bolag utanför sitt hemland. Celsius och Ericsson harengagemang i militära företag i de nordiska länderna. Celsiusäger 49 procent i Australian Submarine Corporation.

Fusioner över landsgränserna har också förekommit. BritishAerospace och franska Matra bildade ett 50-50-bolag för sinamissiler förra året. Ett annat exempel är franska Thomsons köpav Philips försvarselektronik i Holland.

Men ingen kan säga att struktureringen gått snabbt. Fortfarandeär länderna rädda för att släppa ifrån sig sin militärindustritill utländska ägare. EU har påtalat vikten av att européernasnarast skapar en slagkraftig industri, inte minst med tanke påatt amerikanerna annars får fritt spelrum på den globalavapenmarknaden.

Delvis kan den europeiska oviljan att strukturera tillskrivasägarförhållandena i vapenindustrin. Brittiska och tyska bolag ibranschen är i huvudsak privatägda. Fransk och italienskmilitärindustri domineras av staten. Att sy ihop privatägd ochstatsägd verksamhet är ett konststycke även i andra branscher.Svensk försvarspolitik förordar, åtminstone officiellt, en ökadinternationalisering av de militära företagen i landet. Iförsvarsbesluten sägs bland annat att svensk militär industribör söka samarbete med internationella partners. Trots detta harHägglundsaffären mött motstånd, även i regeringens egnapolitiska läger.

Den fråga som både staten och de militära företagen ställer sigär vilka fusionsparter som är lämpliga. En linje, som blandannat drivits av Celsius, är att man bör samla industrinregionalt, det vill säga skapa en stark nordisk industri. Denandra linjen är att gå samman med något liknande företag var somhelst i världen för att få synergieffekter ochbranschstrukturering.

Samgåendet Alvis-Hägglunds är en typisk branschstrukturering.Företagens produkter ligger nära varandra. För regeringen hadedet troligen varit smakligare om Celsius hade tagit hand omHägglunds, vilket ju Celsius också önskade. Men Alvis bjöd över.Incentive kunde inkassera 975 miljoner kronor, varav reavinstenblev 550 miljoner.

Det är ett relativt högt pris, som kan motiveras av den godalönsamheten i Hägglunds. Om något är obeständigt i militäraföretag är det dock lönsamheten. Orderingång och leveranser kanvariera kraftigt år från år. Ständig anpassning till nyaförutsättningar är livsvillkoret.

1996 omsatte Hägglunds 1,3 miljarder kronor. Under förstahalvåret 1997 steg rörelsemarginalen till tolv procent.Hägglunds har god beläggning med leveranser av Stridsfordon 90till svenskt och norskt försvar, samt leveranser av den tyskaLeopard-stridsvagnen till Sverige. Nya order har erhållits påbandvagnar till Tyskland samt order på ombyggnad av bandvagnartill den brittiska armén.

Köparen Alvis har dock en del problem att brottas med. Koncernenredovisade en omsättning på 1,1 miljarder kronor för deträkenskapsår som avslutades i september 1996. Häri ingårkoncernens helägda verksamheter, som består av militära hjulochbandfordon, mekaniska transmissioner, en handelsrörelse medbland annat militära fordon samt ammunition.

Den största verksamheten, militära fordon, ligger nära Hägglundssortiment. Men här har försäljning och marginaler varieratkraftigt. Under innevarande räkenskapsårs första halvår,avslutat i mars 1997, blev rörelsemarginalen bara fem procent.Året dessförinnan tjänade denna verksamhet hela 13,5 procent påen mer än dubbelt så stor omsättning.

Härutöver äger Alvis 42,7 procent och har managementansvar förAvimo Group i Singapore. Avimo, som har elektrooptiskainstrument som specialitet, omsatte cirka 660 miljoner kronoroch redovisade en vinst före skatt på 55 miljoner kronor underföregående räkenskapsår. Resultatet, mätt som resultatandel iAlvis, ökade med hela 48 procent under det första halvåret 1977.