Analysen faller med börsen

Konsultfirman McKinseys artikel i »The McKinsey Quarterly 2001«, nr 1, »The winner-takes-all economy« råkar vara vårt exempel, men det finns många fler. En hel värld av placerare har under en period tänkt på ett liknande sätt.

McKinsey kommer i sin artikel fram till att det är ett fåtal bolag som stått för börsuppgången under andra halvan av 1990-talet; det vill säga att ett fåtal bolag är de stora vinnarna. Det blir beviset på en ekonomi med nya lagar.

Exemplen är bestickande. Ett gäller extremerna i amerikanska storbolagsindexet S&P 500. Åren 1985 till 1995 låg medianen för bolagen i indexet nära snittet, det vill säga skillnaderna mellan bolagens uppgångar var inte så stora.

Men sedan hände något. Under den andra halvan av 1990-talet levererade USA-indexet S&P 500 en årlig avkastning på 26 procent. Men fler än hälften av företagen i indexet levererade mindre än 15 procent och medianen 1999 och 2000 låg under noll procent. Alltså, ett fåtal starka »tjurar« lyfte marknaden.

Förändring 1998

En jämförelse av börsutvecklingen för de bästa respektive sämsta procenten av de tusen största globala bolagen som handlas i USA ger ett liknande resultat. Fram till och med 1997 var utvecklingen rätt stabil. De översta tio procenten levererade i snitt 95 procent, bottendecilen minus 26.

Men 1998 började en dramatisk förändring. 1999 och 2000 behövde företag trefaldiga sina aktiekurser för att nå de tio högsta procenten. De bolag som hade dålig värdeutveckling kom ännu mer på efterkälken. Den tudelade börsen blev ett begrepp.

När McKinsey finräknar på utvecklingen av börsvärden och rensar för till exempel nyemissioner, återköp av aktier, utdelningar, avknoppningar och alternativavkastning blir resultaten ännu mer dramatiska.

Av de tusen största företagen var det 13 procent som lyckats »skapa« mer än tio miljarder dollar i värde vardera under perioden första januari 1995 till och med 30 september 2000. Tillsammans »skapade« de hela 4,7 biljoner dollar i värde. De 15 procent som förlorat mer än tio miljarder dollar vardera i värde lyckades tillsammans »förstöra« 4,2 biljoner dollar i värde.

Extremerna ökade

Tudelningen visar sig i de flesta branscher, både i den nya och den gamla ekonomin, hävdar McKinsey i sin artikel. Även mer problematiska branscher har haft stora vinnare.

Tillsammans uppgick alltså extremerna i exemplet ovan till 28 procent. Det är en mycket högre siffra än under första halvan av 1990-talet. Då uppgick extremerna sammanlagt till bara tre procent. Även om man indexerar hindret på tio miljarder dollar för att rensa för marknadens uppgång, så har extremerna tillsammans mer än fördubblats.

Dessa skillnader skulle kunna tillskrivas spekulation. Men enligt McKinsey har vinnarna inte bara presterat mycket god kursutveckling. De har också varit mer lönsamma än de andra bolagen. Under första halvan av 1990-talet steg de årliga vinsterna för både vinnarna och förlorarna med åtta procent per år. Under andra halvan steg vinnarnas vinst med 25 procent per år, men förlorarnas bara med 13 procent.

Nedgång ger problem

Utvecklingen av lönsamhet på eget kapital ger en liknande bild. Under första halvan av 1990-talet presterade vinnarna en avkastning på eget kapital på 19 procent. För förlorarna låg siffran på 17 procent. Under andra halvan kom vinnarna upp i 32 procent, förlorarna bara i 20 procent.

Problemet är att hela denna analys antagligen faller med börsraset. Kurserna i exemplen ovan är nämligen räknade fram till och med slutet av september i fjol. Sedan dess har många av de bolag som nämns i artikeln som exempel på vinnare fallit minst sagt kraftigt i värde (se tabellen på sidan 25).De kanske inte alltid ingår i McKinseys aggregatsiffror, men nedgången visar ändå på problemet.

Det är inte ens säkert att vinst- och lönsamhetsutveckling under denna extrema period ger en riktig bild av möjligheterna att bli en vinnare. Kunderna kan ha »överefterfrågat« teknik, en del har betalt med aktier som sedan fallit i värde och så vidare.

Summa summarum har den långa uppgången på börsen gett intrycket av att det är lättare att bli en vinnare än vad det faktiskt är.