ASIENKRISEN: Rädde sig den som kan

När Hongkong kopplade sin valuta till USA-dollarn 1983 togcentralbanken det säkra före det osäkra. En jumbojet fylld meddollarsedlar flögs in och parkerades på Kai Tak-flygplatsen.Tanken var att om kronkolonins banker plötsligt skulleöversvämmas av oroliga kunder, som ville växla till sighårdvaluta, skulle det finnas tillräckligt med dollar till hands.På den tiden dög det med förhållandevis enkla medel för attskapa förtroende på de asiatiska marknaderna. Idag ärsituationen en annan. Även om Hongkong-dollarn klarar den fastaväxelkursen – vilket den nog kan göra tack vare stöd frånPekingregeringen och en mäktig valutareserv – saknas tilltronnästan helt.Det är därför som placerare i Europa och USA skyrAsienbörserna idag. Den utbredda oron kan tyckas konstig.

Krisen har ju varat i sex månader vid det här laget.Internationella valutafonden har varit inne och städat iThailands, Indonesiens och Sydkoreas ekonomier och de realaekonomierna är knappast i genomuselt skick.

Men uppenbarligen är det just nedgångens långvarighet ochoberäknelighet som skrämmer placerarna.

En orsak till att de europeiska och amerikanska börserna klaradesig så pass helskinnade under hösten är att många räknade medatt kalabaliken snart skulle gå över, som den gjorde närLatinamerika drabbades av valutakriser 1982 och 1994. Det harden inte gjort. Jämförelser som, enligt en del bedömare, liggernärmare till hands skulle vara med de utdragna nedgångarna påNew York-börsen 1929 och i Tokyo under 1990-talet.

Så behöver det inte bli. Men det betyder inte att det går attsäga hur nästa kapitel skall se ut. Gissningar styr nu analysenav börserna i Jakarta, Seoul, Bangkok och Hongkong. Gamlabeprövade sanningar gäller nämligen inte längre i Asien, närsnart sagt alla nyckeltal har förändrats – och ställt till rejäloreda i analytikernas kalkylark.

Börsanalytiker kan vara duktiga på att förutsäga vad som händermed ett bolags vinster när dollarkursen stiger med 5 procent.Men när valutor faller 50 procent, statsbankrutt hotar, bankerfaller och alla företag omvärderas står analytikerna utanverktyg. Det finns också andra faktorer som spär påvillrådigheten bland sparare och förvaltare runtom i världen.För det första motstridiga budskap: om tilltro i industrin, ochmissmod i finansvärlden.För det andra finansmarknadernassvajighet.

Konkurrensen bland fondförvaltarna är ursinnig. Nåde den somavviker för mycket från konkurrenterna. Det finns en kusligmekanik i att de flesta förvaltare mäter sig mot index veckovis,dagligen och timme för timme.

När Asienindex faller innebär det att världsdelens viktning ivärldsbörsindex krymper. Det manar fram nya försäljningar avaktier, tvingar fram fall i indexfonderna.

För det tredje de höga p/e-talen. Oron hade knappast varit likautbredd om börserna i industrivärlden varit lägre värderade. Mennu börjar insikten om denna sårbarhet sprida sig, speciellt påWall Street.

Allt detta summerar till en flykt till kvalitet. Kvalitet är dåinte i första hand amerikanska eller europeiska aktier – utanobligationer. De senaste veckornas drastiska räntefall är enspegling av ansenliga omviktningar från aktier till räntebärandepapper. Inflödet i amerikanska obligationsfonder har inte varitså starkt sedan i början av 1994.