BÖRSEN: Greenspan bestämmer

Börsen har fått en smakstart i år. Affärsvärldens generalindexhar redan klättrat mer än tio procent. Och eftersom bankräntansom bäst är tre till fyra procent har aktieplacerarna redan fåttsina avkastningskrav för 1997 tillgodosedda.

Likviditetstillströmningen från utlandet tycks vara en avgörandefaktor bakom uppgången. Det internationella kapitalflödet tillStockholmsbörsen, och även andra mindre börser, har vuxitkraftigt under 1990-talet. 1990 uppgick nettoköpen till drygt enmiljard kronor. I fjol uppgick de till 22 miljarder. Deutländska placerarna svarar därmed för en stor andel avaktiehandeln. Av den totala börsomsättningen 1996 på drygt 900miljarder stod utlänningar för 32 procent.

Det är framförallt amerikanska fonder och institutioner som stårför tillflödet. De låga kort- och långräntorna i USA har lockatkapital från obligationsmarknaderna till aktier. Aktieandelen avhushållens finansiella tillgångar växte 1990-1996 från 32procent till över hälften. En hel del av pengarna har satsats ifonder som investerar utomlands. Andelen utlänska aktier i destora amerikanska pensionsfonderna har på två år fördubblatstill 14 procent.

Minskar flödet kan det bli besvärligt på Stockholmsbörsen.Därmed inte sagt att den kraftfulla kursuppgången 1995-1996 ärfundamentalt grundlös. Räntefallet innebär att aktiemarknaden ärdet enda reella investeringsalternativet. Dessutom ser det ju utsom om företagsvinsterna är på väg uppåt, även om 1997 verkarbli ett mellanår.

Men värderingen av flertalet internationella börser är ändå högi ett historiskt perspektiv, över 20 gånger 1997 års förväntadevinster.

En knäckfråga för placerarna är därför att bedöma det fortsattalikviditetsflödet.

Utvecklingen för aktiefonderna i USA på 1990-talet visar attnettokapitalflödet till att börja med hamnade på USA-börsenFörst därefter slussades likviditet över till utlandsfonder. Denstora boomen inträffade 1993.

Frågan är om det omvända gäller, dvs att utlandsfondernadräneras snabbare än hemlandsfonderna om det skulle skaka tillpå aktie- och räntemarknaderna. Hemlandets aktiebörs upplevsofta som säkrare, vilket kanske kan bero på närheten tillinformationsflödet.

Den traditionella uppfattningen är att likviditetsflödena vändernär de amerikanska marknadsräntorna börjar stiga. Men avutvecklingen hittills att döma verkar det i så fall krävas enhyggligt stor räntejustering. De amerikanska långräntorna harfaktiskt klättrat uppåt en del sedan botten i slutet av förraåret, bland annat efter Federal Reservechefen Alan Greenspansuttalanden om upptrissade tillgångsvärden på börsen och stigandeoro för inflationsutvecklingen. Men bortsett från en och annantillfällig sättning på börsen har placerarna hittills tagit dethela med en axelryckning.

Men om den amerikanska centralbanken inleder en åtsramning avkorträntorna kan det bli bekymmersamt. Flödet till amerikanskaaktiefonder verkar ha ett starkt samband med nivån påkorträntorna. Nu tycks det som flertalet makrobedömare räknarmed att centralbanken tänker försöka kväva inflationen i sinlinda. En inledande åtstramning verkar redan vara diskonterad ikurserna. Men skulle det visa sig att den ekonomiska statistikenframöver kräver ytterligare höjningar av korträntorna kan detutlösa en omviktning från aktier till räntebärande tillgångar. Iså fall måste värderingarna på Stockholmsbörsen motiveras avbolagens vinstförmåga. Och övergångar från likviditets- tillvinststyrning på börsen brukar leda till kurskorrektioner.