Dags ta tag i smutsen, Merkel!

Valet i Tyskland var det sömnigaste i mannaminne. Väljarna sökte efter en viss förändring, men inget dramatiskt.

Förbundskansler Angela Merkels strategi var att hålla skenet uppe. Väljarna skulle inte oroas för mycket av obehagliga sanningar eller djärva reformförslag. Den tyska sociala marknadsekonomin ska bevaras i stort sett som den är.

Tyvärr tror många tyskar att det räcker med att lappa och laga lite här och var. Tids nog kommer nästa exportboom och drar landet ur krisen, anser de.

Bland de undansopade problemen finns en växande arbetslöshet och ökande statsskuld. Tillväxten är och förblir låg utan reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt. I regeringsställning har det omaka paret Merkel och Frank-Walter Steinmeier med sina Kristdemokrater, respektive Social¬demokrater, skjutit upp de besvärliga reformerna.

Regeringen har höjt pensionsåldern, men det finns mycket att reformera inom skatter, arbetsmarknad, hälsovård, välfärdssystem och utbildning. Ekonomin är obalanserad. Dels är före detta Östtyskland fortfarande svagt. Dels är ekonomin extremt exportberoende samtidigt som den inhemska konsumtionen och tjänstesektorn är underutvecklade.

Vidare behöver bilsektorn omstruktureras och finanssektorn gömmer fortfarande giftpyrande tillgångar. Den tyska myten hävdar att det var en ame¬rikansk sjukdom som kom och smittade ned de oskyldiga tyska bankerna. I själva verket var många av dem, på eget bevåg, insyltade i våghalsig spekulation med komplexa finansprodukter.

Ett gott tecken är dock att Angela Merkel redan före valet styrde mot budgetkonsolidering med start 2011. Balans i budgeten ska nås 2016. Tyskland är nyckellandet för hela EU när det gäller att driva fram budgetdisciplin för att sanera krisen.

Om inte Tyskland följer stabilitetspakten och kräver att Frankrike också gör det kommer många andra EU-länder, särskilt de mer odisciplinerade vid Medelhavet, att köra fast i ett underskottsträsk. Tysklands gigantiska statliga stimulanser av ekonomin har varit nödvändiga för att bryta raset.

Men det har bedövat krismedvetandet. Man kan få uppfattningen att Tyskland nu är på väg ut ur krisen. Som ett av de första länderna tog recessionen här tekniskt slut under andra kvartalet då tillväxten åter blev positiv. Ändå väntas BNP falla enorma 5,3 procent i år och bara öka blygsamma 0,3 procent nästa år, enligt IMF.

Stimulansernas konstgjorda andning kommer att ebba ut. Bilskrotningspre¬mien, som har hållit hushållens konsumtion uppe, upphörde i början av september. Arbetslösheten har hållits nere genom företagens möjlighet till statliga subventioner för deltidsarbete, Kurzarbeit.

Löptiden för stödet har för¬längts från 18 till 24 månader och bör ta slut under nästa år på de flesta håll. Dessutom uppges flera företag ha avvaktat med varsel till efter valet. Arbetslösheten väntas stiga från 7,4 procent i fjol via 8,0 procent i år till 10,7 procent nästa år (IMF).

När världshandeln sakta vänder uppåt kommer tysk ekonomi att få visst stöd. Men det är fortfarande långt kvar till den höga exporten under de goda åren. 2007 uppgick överskottet i bytesbalansen till 7,5 procent av BNP. Nu väntas det stiga från 2,9 procent i år till 3,6 procent nästa år.

Ett hopp finns att Merkels nya koalitionspartner, liberalerna FDP, blir en katalysator för förändring. De företagsvänliga fridemokraterna har drivit aggressiva skattesänkningar för privatpersoner och bolag under valkampanjen, vilket dock skulle skada budgetkonsolideringen. Merkels CDU har förespråkat mindre skattesänkningar och har lovat behålla arbetsrätten. Den beska medicinen bör tas tidigt under en mandatperiod så att de goda effekterna hinner falla ut före nästa val.

Bengt Ljung är frilansjournalist med bas i Bryssel, där han jobbar för Affärsvärlden och nyhetsbyrån Direkt.