Dystert i Norden

Under 1990-talet har de nordiska aktiemarknaderna gått väsentligt bättre än den övriga världen. Åren 1996 och 1997 gav Alfred Bergs nordiska index en avkastning på 35 procent per år jämfört med 23 procent per år för världsbörsindex.

Förklaringarna är flera. Den viktigaste har fem bokstäver och finns i många kavajfickor och handväskor runtom i världen: Nokia. Den finländska mobiltelekoncernen har varit en fenomenal framgångssaga i många år och under lång tid angivit tonen på Helsingforsbörsen. Nokias färd mot allt högre värderingar har dragit med sig Nordenindex mot oväntade höjder.

Det finns även andra orsaker till haussen i Norden. De makroekonomiska trenderna har pekat åt rätt håll. Inte minst Norge, med sin oljeladdade högkonjunktur har glatt aktiemarknaderna. Och det har också, om än i mindre grad, den stadiga tillväxten och den fasta ekonomisk-politiska kursen i Danmark. Dessutom har företagsledningarna under 1990-talet varit snabba med att anamma idéerna från USA om ökad värdeutveckling för aktieägarna.

Trendbrott

Men nu har trenden vänt. Under den senaste sexmånadersperioden har de Nordenfonder som ingår i Affärsvärldens Fondindikator i genomsnitt gått två tredjedelar sämre än Europafonderna.

En orsak är att Nokia har förlorat terräng under höstens finansiella oro medan Europabörserna i genomsnitt inte alls gått lika dåligt. Men Nokia har utomordentliga kvaliteter och bolaget (och aktien) är på väg åt rätt håll igen.

Detta kan emellertid inte sägas om andra noterade företag runtom i Norden. Basindustrin lider. De finländska skogsbolagen irriteras av den svaga svenska kronan och även i andra branscher är det motigt. Index för framtidstron inom det finländska näringslivet är på den lägsta nivån sedan 1991. Byggindustrin drabbas hårt av kraschen i Ryssland och det gör också många andra företag. Kom också ihåg att Finland är mer beroende av tillverkningsindustri än något annat land i Europa (sektorn svarar för 34 procent av förädlingsvärdet i ekonomin).

Även i Norge pekar kurvorna entydigt nedåt. Den tidigare överhettningsdebatten har fått ett abrupt slut, i takt med att räntorna har höjts och oljeintäkterna smält ihop. Statsminister Kjell Magne Bondeviks sjukskrivning och oklarheten om vart kronan är på väg har inte förbättrat situationen. Rederinäringen, som väger relativt tungt på Oslobörsen, har aldrig varit så illa ute som nu. Även jätten Norsk Hydro har sviktande lönsamhet inom sina nyckelbranscher olja, gas, lättmetall och konstgödsel. Inte heller Danmark är immunt. Nedgången inom shipping och olja har betydelse också här (A.P. Möllerkoncernen). Börshumöret har inte blivit bättre av att läkemedelskometen Novo Nordisk tappar i attraktion, även om regeringens beslut att sikta mot ett EMU-medlemskap inom ett par år tagits emot positivt.

Positiva tecken

Hur ska då en svensk placerare förhålla sig till de nordiska marknaderna? I ett längre perspektiv är en Nordenfond ett utmärkt inslag i varje svenskägd portfölj. Det är av ett mycket enkelt skäl: Norge, Danmark och Finland är några av våra allra största handelspartners. Att ha en del av sparandet placerat i grannländerna är ett utmärkt alternativ till att ha samma kapital på Stockholmsbörsen. Riskspridningsmotivet talar alltså starkt för detta tillgångsslag.

Det finns ytterligare två argument i sammanhanget. Det ena talar för att placera i Norden; det andra mot.

För Nordenplaceringar talar det förhållandet att alla tre grannländerna har haft högre tillväxt än Sverige under 1990-talet. I Norge är orsaken olja, men i Finland och Danmark beror framgångarna till stor del på att länderna fört en skickligare ekonomisk politik än här hemma. Och det ekonomisk-politiska handlaget är fortsatt gott.

Mot Nordenplaceringar talar branschsammansättningen i grannbörserna. De domineras av trögrörliga företag i sårbara och stagnerande branscher. Bortser man från Nokia och teleoperatörerna Sonera (Finland) och Tele Danmark samt några enstaka bioteknik- och IT-bolag är det förtvivlat ont om tillväxtaktier. Då har vi det bättre förspänt på Stockholmsbörsen, där det ju både finns läkemedel, telekom, medicinsk teknik, bioteknik och en räcka lovande informationsteknikaktier.