Ett episkt magplask

KRÖNIKA. Jag tänker inte peka ut enskilda personer eller delar av verksamheten som orsak till att det gick som det gick i Eurasien. Jag kan bara konstatera att Telia Sonera som företag inte var rustat för att gå in i de här länderna. Det saknades processer, regelverk och inte minst kunskaper för att klara av det”, säger bolagets ordförande Marie Ehrling till Affärsvärlden i intervjun på sidan 22.

För den som följt Telias öden och äventyr i Eurasien är det bara att skriva under på Ehrlings uttalande. Ända sedan den olycksaliga börsintroduktionen år 2000 har Telia varit en plågsam historia. Det är möjligt att det i ­finländska Sonera fanns en know-how i hur affärer i Ryssland, Turkiet och diktaturer i forna Sovjetunionen ska skötas, men den tycks i så fall ha försvunnit efter fusionen i december 2002. Mutorna i Uzbekistan, kalabaliken i Turkcell, låsningen i Ryssland … Eurasia-divisionen som skulle bli Telias framtid och som länge stod för hela tillväxten visade sig vara ett mycket bräckligt bygge. Det mesta – om inte allt – är nu till salu.

Jag tror att grunden är börsintroduktionen år 2002. Totalavkastningen för aktieägare som hängt med från början har visserligen inte varit var fullt så usel som ryktet förtäljer, framför allt tack vare feta extrautdelningar åren 2006–2008. Men totalavkastning i all ära: huvudägaren i form av svenska staten ville att Telia skulle bli en framgång också på börslistan. Man har låtit Telias ledning få fria händer att jaga tillväxt utanför den stagnerande europiska marknaden, och valt att se mellan fingrarna med risken. Så gick det som det gick.

Samtidigt på Brunkebergstorg

Oppositionen ska, enligt uppgift till Reuters, blockera att finansminister Magdalena Anderssons stats­sekreterare Karolina Ekholm blir ny riksbankschef. Att Ingves blir kvar ett tag till framstår som allt mindre osannolikt.