”Europa behöver en aktieägarkultur”

”The fucking eight percent economist!” Bankirerna på Canary Wharf i London höll inte tillbaka när de mötte Anders Borg våren 1998. Den nyblivna 30-åringen hade klantat sig rejält. Nu var han på genomresa för att göra avbön hos ilskna bankkunder. Att den unge Borg hade haft flera år av stor framgång i arbetet som ränte- och valutaanalytiker på obligationsmäklarfirman Alfred Berg Transferator spelade inte längre någon roll. Han hade blivit en odugling som inte ens förtjänades att kallas vid namn.

Hur kunde det ha gått så fel? Han hade gjort allt som vanligt: samlat in kopiösa mängder med information, byggt excel-modeller, räknat, ändrat antaganden, räknat om. Inflationen låg nära 2 procent och Riksbanken hade signalerat fler räntehöjningar. Marknaden trodde att räntan skulle landa runt 5 procent, men Anders Borgs modeller visade någonting annat. Arbetsmarknaden var inte tillräckligt flexibel för att en sådan modest höjning skulle räcka; jämviktsarbetslösheten var högre än vad Riksbanken hade trott. Räntan kunde nå hela 8 procent, menade Borg. Rekommendationen blev således att sälja korta svenska räntor.