Finanschefernasnya huvudvärk

Företagens kostnader för pensioner till tjänstemän som slutat arbeta för länge- sedan ökar eftersom vi lever längre och längre. En och annan finanschef på de stora börsnoterade företagen har nog börjat skruva på sig och undra hur detta problem ska hanteras.

Den senaste beräkningen av livslängden för tjänstemän gjordes 1994 och den innan 1964. Det är dags att göra en ny. Även om en viss säkerhetsmarginal tillämpades vid tidigare värderingar.

Det enda som med säkerhet kan fastställas är att människor lever längre än förväntat: De senaste 50 åren har livslängden i Sverige förlängts med nästan sex år. Det ökar naturligtvis belastningen på pensionssystemen. Men vad händer i framtiden?
När tjänstemannen levt de 18 år efter 65 som pensionsföretaget PRI räknat med kanske biovetenskapen kan förlänga hans liv med ytterligare 10 år.

Även för dessa år kommer företaget enligt gällande avtal att få betala ut pensioner. Den förmånsbaserade pensionen grundar sig på tjänstemannens lön under de fem sista åren av hans anställning och betalas ut till dess att han dör. Problemet är att han är friskare och starkare.

Värst drabbas de företag med stora pensionsåtaganden i förhållande till resultat eller eget kapital. Björn Nilsson på aktuariefirman Hewitt tror att ett års längre livslängd kan innebära en ökning om 3-5 procent av bruttopensionsskulden. Han anser att en ökande livslängd är ett av skälen till att en sådan plan som ITP kommer att ändras till en avgiftsbestämd plan. Detta i sin tur betyder att tjänstemän antagligen tvingas arbeta till dess att de fyllt 70-75 år.

När ett företag har tjänstemän i olika länder blir problemet ännu mer akut. Varför antar PRI att en svensk man lever 18 år efter pensionen när en britt uppskattas leva drygt 20 år efter pension? Några stora svenska företag har antaganden om livslängd som skiljer sig åt för brittiska och svenska tjänstemän. Vissa företag anser också att deras tjänstemän är friskare och lägger på några extra år.

Alla dessa pensionsproblem har flutit upp till ytan i och med de nya redovisningsreglerna IAS. Reglerna innebär att företagen själva ska klara att avgöra:

* Räntan med vilken pensionsskulden ska diskonteras.
* Livslängden för tjänstemännen.
* Löneutvecklingen.
* Inflationen.
* Avkastningen på pensionstillgångarna.

Diskonteringsräntan har blivit ett problem när räntan gått från 5 procent till nästan 3 procent (se Affärsvärlden nr 45/05). Grovt kan man räkna med att varje procentenhets sänkning innebär att bruttopensionsskulden ökar med 20 procent. Skanska har skrivit i niomånadersrapporten att en justering neråt av räntan innebär ett minimum om 100 miljoner kronor i extra kostnader per år.

En aspekt är dock att räntan liksom lönerna kan fluktuera. Räntan kan börja gå upp och då blir problemet mindre. Däremot är det knappast troligt att pensionärerna börjar leva kortare. Snarare är livslängdsproblemet evigt.

Tursamt nog har svenskarna sluppit de problem som följt med de amerikanska företagens sjukförsäkringar. General Motors spenderar i dag mera på hälsa för före detta anställda än på stål till bilarna!

Med pensionsreformen har det statliga pensionssystemet tacklat problemet med livslängden bättre än de börsnoterade storföretagen. Enligt Ole Settergren, chef för pensionsavdelningen på Försäkringskassan, är det allmänna pensionssystemet det första offentliga som hanterat livslängdsökningen på ett systematiskt sätt: kostnaderna fördelar sig över försäkringskollektivet.

Den som är född 1990 tvingas arbeta till dryga 67 för att få samma pension som den som är född 1940. Den faktiska pensionsåldern i Sverige är 59 år när samtliga förtidspensionerade räknas in. Men när förtidspensionerade under 50 år tas bort är pensionsåldern drygt 63. Svensken är duktig på att arbeta länge jämfört med sina europeiska kollegor.

– Det vore rimligare att de anställda själva bar risken för att livslängden fortsätter öka. De kommer att tvingas pensionera sig senare och på det sättet ta konsekvensen av den ökade livslängden, säger Peter Lindblad, vd för försäkringsbolaget Pensionsgaranti, som garanterar pensionen om ett bolag i PRI-systemet går i konkurs.

Om tjänstemännen inte gör så riskerar de att stjälpa just de företag som ska ge tillväxt och arbetstillfällen. Men det finns flera hinder på vägen. Människor är ovilliga att betala för sin fritid. Vad kommer företagen att göra när både en 67-åring och en 27-åring söker jobb? Gissa vem de väljer!