Fondförvaltning: En ny industri har byggts upp

»Vad i h-vete gör de på banken efter klockan tre?«, skojade Hasse & Tage i en av sina revyer. De syftade förstås på vad som händer på banken efter stängning. Vad som händer i Mammons tempel har alltid fascinerat, och på den tiden var det på banken en stor del av våra besparingar hamnade.

Men hade Hasse & Tage skrivit revy idag, kunde de lika gärna ha frågat: »Vad i h-vete gör de på fonden hela dan?«. Nuförtiden sparar vi nämligen mer pengar i fonder än på banken. Dessutom väntas fondsparandet fortsätta att öka i takt med att västvärldens befolkning åldras och misstroendet mot de offentliga pensionssystemen växer. I USA är fondsparandet redan större än bankinlåningen.

Nya maktcentra

Men inte nog med att fondbolagen förvaltar en betydande del av våra finansiella tillgångar. I takt med att de vuxit har de också fått allt större makt över de företag som många av oss jobbar i och som genererar vårt välstånd. Fondbolagen har fått stor makt både genom att de fördelar pengar till bolagen via börsen och genom att de utövar ett alltmer så kallat aktivt ägande, det vill säga påverkar strategiska beslut i företagen.

Ändå vet de flesta lika litet om fondförvaltning som om inlåning på banken. Visst skrivs det mycket om fonder; om deras avgifter, om hur de lyckas, om hur man som konsument ska utvärdera dem. »Det skrivs oproportionerligt mycket«, tycker Lars Lundquist, chef för SEB:s kapitalförvaltning. »90 procent av mediebevakningen av sparandet ägnas åt fonder«.

Men trots mediebevakningen har säkert många fortfarande svårt att föreställa sig vad fondförvaltning är i praktiken, att visualisera detta abstrakta och teknokratiska begrepp. Så, vad gör de egentligen på fonden?

Affärsvärlden har tittat in bakom de två största fondbolagens kulisser: Föreningssparbankens fondbolag Robur och SEB:s kapitalförvaltning. De är branschens två stora med en sammanlagd förvaltning på över 300 miljarder kronor vid halvårsskiftet.

Robur är störst med en fondförmögenhet på 193 miljarder och en marknadsandel på 34 procent vid halvårsskiftet. SEB:s kapitalförvaltning hade 22 procent av marknaden med en samlad fondförmögenhet på 123 miljarder.

Vad gör de anställda på dessa fonder om dagarna? Hur går det till när de ska övertyga oss om att anförtro dem våra pengar? Hur gör de när de ska förmera dem? Och hur har de burit sig åt den här hösten när kurserna på börsen svängt kraftigt och framtidsutsikterna känns så osäkra? Läs de inblandades egna beskrivningar på de följande sidorna.

Nu jobbar just de här två fondförvaltarna på ganska olika sätt. Robur är liten, slimmad och centraliserad organisation med effektiv försäljningskanal i Föreningssparbankens stora kontorsnät. SEB:s fondförvaltning är stor och decentraliserad, och intresset för att utnyttja kontorsrörelsen som försäljningskanal har tills helt nyligen varit ganska ljummet. Det är bara fyra år sedan som Robur och SEB hade lika stora andelar av marknaden. I dag är Roburs andel mer än 50 procent större.

Skillnaden mellan förvaltningsorganisationerna beror delvis på att SEB:s kapitalförvaltning förutom fonder också förvaltar försäkringspengar och andra portföljer, så kallad diskretionär förvaltning. Fonderna står bara för en dryg fjärdedel av de pengar som bankens affärsområde Asset Management har hand om.

Olika kundkretsar

Olikheterna mellan de två bankerna beror också på att dessa har så olika kundkretsar och så olika kontorsnät. Föreningssparbankens kunder representerar ett tvärsnitt av befolkningen med viss övervikt för LO-anställda och medelklass. SEB har högre andel rika och förmögna kunder än andra banker.

Robur kan sälja sina fonder på mer än tusen kontor över hela landet, både Föreningssparbankens och de fristående Sparbankernas. Det motsvarar mer än hälften av alla Sveriges bankkontor. SEB har bara omkring 260 kontor varav de flesta dessutom ligger i storstäderna eller i Sydsverige.

Detta påverkar förstås både förvaltningsorganisationen och fondförsäljningen. »Vi vill få den vanliga svensken att spara på ett vettigt sätt«, säger Joachim Spetz, som förvaltar 30 procent av pengarna i Roburs fonder. »Vi kämpar för att våra kunder ska förstå att det är bättre att spara i aktie- eller räntefonder än att ha pengarna på bankkonto. Det tänkandet genomsyrar vår organisation.«

Robur har 71 fonder och en förvaltningsorganisation på ungefär 35 personer. Andelen som är placerad i svenska aktier är mer än tre gånger så stort som den som är placerad i utländska.

SEB har en helt annan sits. »Våra kunder är kunnigare, mer krävande och efterfrågar ett större sortiment än andra, bland annat fler utlandsplaceringar«, säger Lars Lundquist. »Därför måste vi erbjuda fler alternativ och vara kunnigare än andra.«

SEB förvaltar 103 fonder. Hela förvaltningsorganisationen består av 85 personer. Mer än hälften av fondkapitalet ligger utomlands.

Men även om de två organisationerna är olika, finns det också en del gemensamt: att förvaltningen blir allt mer industrialiserad, och att den blir allt mer fokuserad på marknadsföring och försäljning, eller distribution som man föredrar att kalla det i branschen. Dessa två fenomen är också de viktigaste kännetecknen på det nya fondsamhället.

Industriell process

Det första gemensamma draget är alltså hur industrialiserad och specialiserad förvaltningen av de stora flödena håller på att bli. »Det här är som en industriell process« säger William af Sandeberg, chef för SEB:s placeringsorganisation Investment Management. Och Joachim Spetz på Robur berättar att nettoinflödet i Roburs fonder första halvåret i år låg på i snitt 1,8 miljarder kronor i månaden. Det innebär att förvaltarna på Robur var tvungna att placera drygt 1,7 miljarder kronor varje månad, eftersom bolaget inte brukar ligga med mer än fem procent i likvida medel.

»Pengarna kommer in hela tiden, men med en tydlig puckel i samband med löneutbetalningarna i slutet av månaden«, beskriver Joachim Spetz. »Har vi inte beslutat om omviktningar i portföljerna ber vi våra exekverare (de som utför affärerna) att fylla på proportionellt.«

Det är också slående hur nära index de stora fondernas prestationer hela tiden ligger, och hur små skillnaderna är mellan de stora fondernas utveckling. Robur har haft god utveckling i sin räntefonder sedan räntan började gå ner, medan SEB på senare år har hävdat sig bättre när det gäller den svenska aktieförvaltningen. SEB har hållit sig närmare index i exempelvis sina allemansfonder, medan Robur tagit ut svängarna litet mer. Alla utvärderingar blir dock starkt beroende av vilken period man väljer.

Sälja, sälja, sälja

Det andra gemensamma draget är den stora satsningen på distributionen, alltså marknadsföringen och försäljningen.

»Aktier köps, medan fonder säljs«, formulerade sig Björn Carlson tidigare i höst i Affärsvärlden, när han försökte förklara varför fondsparandet blivit så stort. Han har jobbat med fonder sedan 1970-talet och driver i dag Carlson Investment Management.

Beskrivningarna i det följande bekräftar i allra högsta grad den bilden. Vi har Robur med sina hundratals kundträffar per år, med sina 30 anställda som jobbar med kundtjänst, massor av direktreklam, och så vidare.

Vi har SEB som jobbar med »säljstöd« och har en nymornad prioritering av kontorsrörelsen som marknadsförings- och försäljningskanal. »Vi trodde ett tag att internetförsäljningen skulle kunna ersätta en stor del av kontorsförsäljningen«, säger Lars Lundquist. »Men det har visat sig att kontoren är viktiga även för de kunder som gör sina transaktioner på nätet. Till och med de teknikglada kunderna vill någon gång i månaden åtminstone skymta ett SEB-kontor, från bilen om inte annat. De vill känna att det finns något mer verkligt än cyberspace.«

Pumpar och löpande band

Fonderna påminner allt mer om stora pumpar, som pumpar pengar från bankkunderna till börsen. Det gäller särskilt i Sverige där de fyra storbankerna står för så mycket som 85 procent av fondförvaltningen.

Intrycket är att pumparna blivit allt effektivare. Är det då bra med stora pumpar? Är det bästa sättet att kanalisera sparpengarna till investeringar och tillväxt i företagen? Vore det inte bättre med många mindre pumpar eller miljoner små rännilar i stället?

Är det ens möjligt med annat än stora pumpar i en alltmer avreglerad och komplex värld? Men det är en annan fråga. Nu är frågan: Vad i h-vete de gör på fonden?

Svar på frågan finns i följande artiklar:

SEB Kapitalförvaltning: Volymerna framför allt

Robur: Säljer portföljer till folket