Från Storch till Kai Wärn

KRÖNIKA. Från tidiga trettiotalet fram till slutet av 1970-talet var det egentligen bara utdelningarna som räddade realavkastningen på börsen. Justerat för inflation sjönk Affärsvärldens generalindex.

Sedan vände det. Mellan 1980 och 1984 mer än femfaldigades det sammanlagda värdet på de 16 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen: från 19 miljarder till 100 miljarder kronor. Stockholmsbörsen blev världens åttonde mest omsatta börs.

Störst, bäst och vackrast var förstås Pehr Gyllenhammars Volvo, som på några år blivit börsens största bolag sett till marknadsvärde. Volvo värderades till hisnande 17 miljarder kronor. Men Gyllenhammar var inte ensam. Aktiemarknaden dominerades av starka profiler som Lundberg, Penser och Wall.

I den miljön utsågs 1984 gasbolaget Agas vd Marcus Storch till den första Årets ledare. Det var ett statement. I en tid kännetecknad av transaktionsekonomi och maktkamper, då den finansiellt drivna och högbelånade konglomeratsbyggaren var tidens hjälte, prisades i stället en ingenjör. En plikttrogen tjänsteman som renodlade verksamheten. Juryns motivering löd: ”Marcus Storch har med målmedvetenhet, koncentrationsförmåga, tekniskt kunnande, kommersiell skärpa och ett starkt engagerande ledarskap genomfört en kraftfull renodling och koncentration av Agas verksamhet.”

1980-talets spekulationsekonomi tog en ände med ­förskräckelse. Den typ av långsiktigt arbete som den ­första Årets ledare påbörjade håller än. Detsamma kommer att gälla det arbete som den 34:e gjort. Det är jag säker på.

Morgondagens mat

Icas framgång bygger i varje fall delvis på skickliga handlare som driver de enskilda butikerna. Hur förändras den affärsmodellen när näthandeln växer och kundens relation till butiken blir svagare? Läs Hans Westerbergs reportage på sidan 14.