FRANKRIKE: Jospin har inget lovat

För några år sedan var det på håret att han blev Frankrikespresident och nu är han åtminstone Frankrikes regeringschef. Denintellektuelle och okarismatiske Lionel Jospin är en ganskaosannolik toppolitiker i den väldiga hexagonen. Men den föredetta vänsterradikalen från 1968 skulle aldrig ha kommit sålångt om det inte varit för landets valsystem och två väldigamaktmyglare, Francois Mitterrand och Jaques Chirac. Utan demingen Lionel Jospin.

Presidentsystemet, skapat för att ge stabilitet i ett svårstyrtland, har istället bäddat för instabilitet. Allt harunderordnats kampen om den högsta trofén, presidentposten.

För två år sedan var socialistpartiet en skugga av sitt fornajag efter en lång Mitterrandepok av tvära kast, stora gester,påtvingat samregerande och korruption. Jospin fick bli vänsternspresidentkandidat för att han var den ende som inte hade någonklar profil. De borgerliga partierna hade chansen att välja enlika obelastad och färglös politiker nämligen premiärministernEduard Balladur. Men den gamle partibossen Jacques Chirac, somtaktiskt ställt sig vid sidan av regerandet inför presidentvalet,lyckades stoppa Balladurprojektet och förverkliga sin egen gamlalivsdröm. För detta krävdes storslagna och populistiskavallöften. Den gamle politiske räven framställde sig som mannensom ställt sig vid sidan av politiken ett tsg och som fått tidatt meditera över den vanliga människans situation. Nu var dettid att lätta på åtstramningar och nedskärningar.

Av denna upplättning blev det sedan intet och många väljare somröstade på Chirac är förbittrade över sveket. Att Lionel Jospinär mannen som aldrig lovar något bestämt ses därför som teckenpå trovärdighet.

Vad vill socialisterna och Lionel Jospin? Inte så mycket nytt irealiteten eftersom kopplingen mellan fransk och tysk ekonomi juytterst är ett krav ställt av flera tidigare socialistiskaregeringar. Varken gaullister eller socialister vill se Tysklandsegla i väg som obestridd ledare av Europa. Och den som försökerhaka på Tyskland och de andra hårdvalutaländerna i Europa haringa utrymmen för politiska extravaganser.

Privatiseringen är ett rött skynke för de fackligaorganisationerna och arbetstidsförkortning är ett populärt kravi breda folklager. Därför orkar kanske inte Jospin stå emotkraven från de egna leden. Han har talat om att hejda processenatt privatisera bland andra France Télécom och att behålla CSFThomson statligt för att kunna inordna det i ett europeisktförsvarsbolag. Socialistledaren har också antytt att det kan bliaktuellt att förkorta arbetstiden successivt under entreårsperiod. Sådana uttalanden har kraftigt störtfinansmarknaderna.

Men kom i håg att Lionel Jospin i likhet med brittiske kolleganTony Blair valts till regeringschef utan några särskilda löftenom förändring. Grundtipset är att han och hans nya regeringsneglar mer på finansmarknaderna än på väljarbarometrarna detförsta året.