Inte bara Europas bank

Att den europeiska centralbanken (ECB) behöver sänka räntan är numera ställt utom allt tvivel och om de penningpolitiska funktionärerna skulle välja att sänka ränta vid mötet i dag, onsdag, så är det inte en dag för tidigt. Konjunkturen mattas i de flesta EMU-länderna och även om det är en välbehövlig avmattning i flera av de små länderna så mörknar situationen i flera av de stora kärnländerna.

Det finns också skäl att stimulera den europeiska ekonomin så att den kan ta över rollen som motor i världsekonomin när USA nu är inne i en djup konjunktursvacka. Allt för länge har ECB nu hållit fast vid sin »vänta och se« attityd till penningpolitiken, en inställning som säkerligen gör många analytiker lika gråhåriga som centralbankschefen Wim Duisenberg.

Bankledningen vidhåller dock att inflationen fortfarande är en lika stor fara för framtiden, som tillväxten. Något som bankledningen i stort sett är ensam om, efter det att den tyska finansministern Hans Eichel nyligen tog bladet från munnen och uppmanade ECB att sänka räntan.

Tydlig trend nedåt

Under de senaste månaderna har förväntningarna både inom företagen och bland hushållen i Europa försämrats. Ändringarna är inte tillnärmelsevis lika dramatiska som i USA men trenden är ändå tydlig. De professionella prognosmakarna har också successivt skruvat ner sina förväntningar på tillväxten i år. Bara för några månader sedan låg prognoserna på BNP-tillväxten på strax under tre procent. Nu ligger konsensusprognosen på knappa två procent.

Att sänka räntan skulle bidra till att stimulera hushållens konsumtion. Visserligen drivs konsumtionen redan i dag av sänkta skatter och fallande arbetslöshet, men om också lägre räntor skulle läggas till detta så skulle det kunna bli ordentlig fart på konsumtionen. Det är inte minst viktigt i länder som Tyskland som traditionellt har försiktiga konsumenter.

»En räntesänkning skulle bidra till att ingjuta mod hos konsumenter och företag samt ta bort en del av den allmänna glåmigheten som finns på marknaden i dag«, säger Mats Kinnwall, analytiker på Handelsbanken.

Det kanske viktigaste argumentet för en räntesänkning är att det i förlängningen skulle stödja en återhämtning i USA och

Japan, i och med att Europa mer påtagligt skulle ta på sig rollen som motor för världsekonomin. Den direkta effekten av en räntesänkning på möjligtvis en kvarts procentenhet ska inte överdrivas. Framför allt skulle den bidra till att förväntningarna skulle ljusna. Aktiemarknaderna får en välbehövlig stimulans, den skulle visa att centralbanksledningen bryr sig om tillväxten och tron på euron som en världsvaluta skulle stärkas.

Oljepriserna drar upp

Länge har ECB-ledningen framhållit att stigande inflation ligger och lurar bakom hörnet, men inflationen exklusive energi, mat samt alkohol och tobak har legat under två procent sedan slutet av 1996.

Samtidigt har ECB konstant missat sitt mål på max två procents inflation om exempelvis energipriserna (läs oljepriserna) räknas in i kalkylen. Här kan man dock fråga sig om det inte är fel på ECB:s rigida inflationsmål som i allt för hög grad lett till att tillfälliga faktorer, som förra höstens kraftigt stigande oljepriser, tvingat banken till att driva en alltför restriktiv penningpolitik. En mer flexibel syn på penningpolitiken och inflationen skulle dessutom med största sannolikhet bidra till att öka förtroendet för banken, något som den hett eftertraktar. Tyvärr så hett att det troligtvis är just därför som banken valt att inte sänka räntan.

»De tycker fortfarande att de måste bevisa att de prioriterar inflationsbekämpningen«, hävdar exempelvis Föreningssparbankens chefekonom Hubert Fromlet.

»Euron försvagas«

Ett annat skäl till att inte sänka räntan, som också har framförts av bankledningen, är att euron då skulle försvagas. Enligt gängse penningpolitisk teori skulle en minskad ränteskillnad mellan Europa och USA bidrar till att euron skulle sjunka. Inget kunde i dagsläget vara mera fel. Euron har trendmässigt försvagats sedan början av året och ofta har den omedelbara reaktionen efter uteblivna räntesänkningar blivit ett än större tryck på euron.Ännu ett underbetyg till centralbankens agerande alltså, och ännu ett skäl för banken att sänka räntorna nu.

Tidigare förklarades den svaga euron, eller rättare sagt starka dollarn, av att tillväxtutsikterna i USA såg bättre ut. Nu vet vi att så inte är fallet och att på kort sikt bör tillväxten bli betydligt högre i Europa. Därmed faller ansvaret tungt på ECB när den svaga euron ska förklaras.