Kissblöjor eller betong-socialism?

KRÖNIKA. Googla på Henrik Borelius och en av de första träffarna är en krönika i Aftonbladet från 2012 av författaren och journalisten Jan Guillou. Rubriken: ”Direktör Borelius tjänar halv miljard på privat vanvård”. Att en vänsterman som Guillou har svårt för offentligfinansierade, vinstdrivande vårdbolag kanske inte är så överraskande.

Attendos vd Henrik Borelius har mycket riktigt tjänat en halv miljard. Rättare sagt: 671 miljoner kronor, om han säljer alla aktier i morgon. Är det ”vanvård” som byggt upp den förmögenheten? Nej, det tror jag faktiskt inte. Kvalitetsskillnaden mellan privat och offentlig ­äldreomsorg är liten, visar de flesta utvärderingar. Möjligen är den privata lite bättre.

I intervjun på sidan 22 säger Henrik Borelius att ”I grunden handlar det om man tycker att människor ska få välja själva eller inte”.

Jag undrar om det stämmer. Den verkliga skiljelinjen tror jag snarare handlar om synen på marknadsekonomi. Tror man att det är möjligt, till och med troligt, att ­privata bolag kan bedriva verksamhet effektivare än kommuner, så framstår inte vinster som så provocerande. Annars framstår varje krona ut ur verksamheten som en stöld från vårdtagarna, ”ju mer vanvård desto mer vinst”, som Jan Guillou skriver.

De flesta befinner sig sannolikt någonstans mellan Guillou och Borelius, och kan se för- och nackdelar med bägge systemen. Vi gillar innovationen och valfriheten som kommer med den privata vården, men skulle gärna slippa att skattepengar slussas ut ur systemet. Men kan man verkligen få det ena utan det andra? Jag är tveksam till det.

I dag torsdag

I förrgår tisdag var det Sveriges nationaldag. Det betyder att den här tidningen inte trycktes förrän i går onsdag. Därför får du den inte förrän på torsdagen.