Kommentar: Ericssons mobiläventyr är ett industriellt fiasko

Ericssons mobiltelefonfiasko går till historien som ett i raden av industriella misslyckanden för den svenska telekomjätten. Tankarna går tillbaka till slutet av 1980-talet då dåvarande Ericsson VDn Björn Svedberg under förödmjukande former tvingades redovisa miljardförluster för Ericssons dataverksamhet EIS. 1987 såldes den förlustbringande verksamheten till Nokia.

I mitten av 1990-talet gjorde Ericsson nya förluster på efterföljaren till AXE-växlarna, kallade Axe-n. Äventyret kan ha kostat aktieägarna så mycket som 10 miljarder kronor innan det lades ned. Projektet, som internt kallats Ericssons stålverk-80, lades dock ner i skymundan och Ericsson-ledningen slapp skäll från omvärlden. Högste ansvarig var VD Lars Ramqvist. Tankarna går dessutom till kända svenska industriella fiaskon som Saabs personbilar och JAS.

Ericssons mobiltelefonfiasko kommer att kosta 16 miljarder kronor under 2000. Och notan blir ännu högre. Trots förhoppningar om ett positivt resultat för det andra halvåret 2001 flaggade Ericsson under telefonkonferensen för att helårsresultatet blir negativt. Att utse syndabockar bland cheferna är knappast aktuellt längre. Flera chefer har redan bytts ut successivt. Chefen för mobiltelefonerna Jan Wärnby tillsattes för några månader sedan. Ericssons förre VD Sven-Christer Nilsson lämnade sommaren 1999.

Frågan blir istället hur Ericssons Vd Kurt Hellström och Ericssons styrelse med ordförande Lars Ramqvist så totalt misslyckats med att bedöma den marknadsrisk som finns inom konsumentprodukter. Förståelse för låga kostnader i produktion och behovet av produktförnyelse har alltför länge fått stå tillbaka för spännande teknikinnehåll. Detta trots att branschexpertis under en lång tid krävt större konsumentfokus från Ericssons ledning och styrelse.

Med facit i hand är det en gåta varför Ericsson inte redan för flera år sedan insåg sitt tillkortakommande och aktivt började arbeta med partnerskap. I förlängningen faller ansvaret på Ericsson två största ägare – Handelsbanken och Investor.

Ju snabbare telefonfiaskot läggs till handlingarna ju bättre. Ericssons affärsområde nätoperatörer står för 70 procent av Ericssons försäljning. Mer än hälften av försäljningen är mobiltelefonsystem. Prognoser om att Ericsson räknar med att försäljningen av 3-G-nät redan 2003 ska bidra lika mycket som GSM-näten idag kan kittla vem som helst. Det skulle ge en försäljning på kanske 150 miljarder kronor om tre år.

Kurt Hellström spår i kvartalsrapporten att Ericsson ska växa med 20 procent per år framöver. Det betyder att försäljningen inom affärsområdet nätoperatörer växer från 200 miljarder kronor för år 2000 till 350 miljarder kronor tre år senare. Med en rörelsemarginal på 18 procent ger det ett rörelseresultat på omkring 35 miljarder kronor i år, 42 miljarder kronor nästa år och cirka 60 miljarder kronor för 2003.

Efter fredagens kursfall i Ericsson-aktien med 25 procent till 115 kronor klockan 14.30 svensk tid är förväntningarna på Ericsson som bolag inte ens i närheten av Ericsson-ledningens egen bedömning. Antar man att Ericssons verksamhet inom nätoperatörer gör en vinst efter skatt på 25 miljarder kronor nästa år motsvarar bara det en vinst per aktie på 3,5 kronor. Det ger ett p/e-tal på 33. Nokia värderas som jämförelse till ett p/e-tal kring 45. Om Ericssons starka position inom mobilsystem ska värderas till samma nivå som Nokias starka position på telefoner borde alltså Ericsson-aktien stiga till 160 kronor istället. Mobiltelefonerna kan därmed sägas ha ett negativt värde på 45 kronor per aktie, eller 350 miljarder kronor. Det är mer än hela kursfallet på fedagsbörsen i Stockholm. Hela Ericsson hade under fredagseftermiddagen ett börsvärde på 920 miljarder kronor.

Frågan när en omvärdering av Ericsson kan bli aktuell är för tidigt väckt. Rimligen behöver Ericsson några kvartal på sig innan de kan bevisa att de har utvecklingen inom konsumentprodukterna under kontrollen. Det är synd. Det är inte alls säkert att Ericssons positiva marknadsutsikter fram till 2003 slår in. Risken är att Ericssons försäljning under nästa år påverkas av lågkonjunkturen. Till det kommer risken för ett kommande finansieringsbehov för kunderna till 3-G Systemen.

Ericsson gör själv sitt bästa för att tona ner ett sådant finansieringsbehov. Det gör Ericsson rätt i. Det sista Ericsson behöver just nu är en debatt kring en kommande nyemission på kanske 10-20 miljarder kronor.