KONJUNKTUREN: Importerad räntesänkning

Vad får krisen i Asien för följder för USA och Europa? Den mestpåtagliga effekten hittills är att räntorna har fallit kraftigt.De svenska långräntorna har fallit med nästan en procentenhetsedan slutet av oktober. Tyska och amerikanska räntor har fallitmed ungefär en halv procentenhet. Det är en rejäl nedgång somblir ännu mer anmärkningsvärd mot bakgrund av att flertaletbedömare hade räknat med stigande räntor under de senastemånaderna. De korta räntorna har visserligen börjat höjas iEuropa, men oron för effekterna av Asienkrisen innebärförmodligen att man nu avvaktar med ytterligare höjningar. I USAhar Asienkrisen inneburit att man inte ens är säker på om nästaränteförändring blir en höjning.

Orsaken är naturligtvis att krisen i Asien har blivit värre änväntat och att man befarar att den skall smitta av sig påindustriländerna genom att de får svårare att exportera. Ökadkonkurrens från de asiatiska länder som har devalverat kraftigtväntas tillsammans med en svagare konjunktur ge lägre inflationi västvärlden. Frågan är dock om man inte just nu överskattar denegativa effekterna och underskattar de positiva. Räntorna harförmodligen fallit mer än vad inflationen kommer att göra ochlägre realräntor bör därmed ge en extra skjuts åt konjunkturen ivästvärlden. Både i Sverige och i EU-länderna som helhet har jukonjunkturuppgången hittills nästan helt drivits av exportenmedan inhemsk efterfrågan har varit svag. I Sverige ökadeexporten under de tre första kvartalen 1997 med 11,5 procent ivolym. Det innebär att svenska företag har tagit marknadsandelar.Dessutom är ju överskotten i bytesbalansen mycket stora redan iutgångsläget. Mot den bakgrunden borde en viss dämpning avexporten tillsammans med en kraftig räntenedgång nästan vara ettönskescenario.

Dessutom är det inte ens säkert att effekterna på exporten blirsärskilt allvarliga. Exporten till de sydostasiatiska länderinklusive Japan som har drabbats mer eller mindre av den senastetidens kris motsvarar drygt tio procent av den svenska exporten.Invändningen mot detta brukar vara att även om dessa länder intesvarar för så stor del av den svenska exporten så har tillväxtenjust till denna region varit väldigt stark under de senaste åren.

För att belysa hur allvarligt detta skulle kunna bli harAffärsvärlden räknat ut hur den totala exporten hade utvecklatsom exporten till dessa länder i stället för att öka med femtonprocent hade fallit kraftigt med fyrtio procent. Den senastestatistiken från Statistiska Centralbyrån (SCB) sträcker sigtill och med september 1997 och under januari till septemberskulle detta ha inneburit att ökningen av exportvärdet hadeblivit fyra procent i stället för tio procent. Och att exportenskulle falla så kraftigt som med fyrtio procent till dessaländer sammantaget är värre än några bedömare hittills räknarmed.Och exporten till andra industriländer borde om något öka meddagens nya förutsättningar. Den svenska kronan har ju försvagatsmed några procent under de senaste månaderna, framför allt pågrund av dollarns styrka. Lägre räntor i resten av Europa ochUSA borde dessutom innebära att inhemsk efterfrågan där kan blilitet starkare än man trodde för några månader sedan. För svenskexport är det inhemsk efterfrågan i västvärlden som ärojämförligt viktigast. Under januari till september förra åretgick 64 procent av vår export till EU och USA.

Det kanske blir som efter börskraschen 1987. Då var oron storför att den skulle få stora negativa effekter på de realaekonomierna. Men tvärtemot förväntningarna blev det rejäl fartpå konjunkturen och under 1988 och 1989 växte OECD-ländernasammantaget med i snitt fyra procent per år.

En annan likhet med idag är de låga oljepriserna. Då hadeoljepriserna halverats sedan i början av 1980-talet och låg påungefär femton dollar per fat. För ett år sedan låg oljeprisetpå 24 dollar per fat och i måndags låg det på drygt femtondollar per fat.Vad har hänt med den reala konjunkturen hittills?

Det är för tidigt att säga, statistiken släpar efter ochtidigast i statistiken för november, december finns detanledning att vänta sig några synbara effekter på exempelvisexportorderingången. Att industriproduktion och orderingångenligt Statistiska Centralbyrån (SCB) sjönk i oktober bordedärför inte vara en effekt av krisen i Asien. Även industrinskapacitetsutnyttjandet sjönk en del från andra till tredjekvartalet. Det ser litet oroväckande ut, men det är ännu sålänge alldeles för tidigt att säga om det är början på ensvagare utveckling eller bara tillfälliga variationer.Konjunkturinstitutets (KI) månadsbarometer finns även förnovember och den ser inte särskilt oroväckande ut. Industrinsexportorderingång fortsatte att öka i bra takt.

Föreningssparbankens så kallade inköpschefsindex sträcker sigtill och med december och den tyder på en viss dämpning avindustrikonjunkturen under slutet av 1997.

När det gäller inhemsk efterfrågan finns det ännu mindreinformation. Detaljhandeln motsvarar ju en ganska stor del avden privata konsumtionen och detaljhandeln har under höstenlegat några procent över förra årets nivå. SCB:s så kallade HIP–undersökning, Hushållens inköpsplaner, kan också ge en vink omvart den privata konsumtionen är på väg. I förra veckanpresenterade SCB HIP-undersökningen från i december och enligtden hade hushållen blivit litet mer pessimistiska om denekonomiska utvecklingen.

De första indikationerna om europeisk och amerikansk ekonominger ännu mindre anledning till oro.

I fredags presenterades amerikansk arbetsmarknadsstatistik fördecember som visade att sysselsättningen ännu en gång ökadesnabbare än väntat. Den europeiska konjunkturen tycks ocksåfortsätta uppåt. Den så kallade EU-barometern för december stegefter att exempelvis förväntningarna om produktionen fölltillbaka litet grand i november.