KRÖNIKA: Tid för eftertanke

Den som leder Europas största oberoende fondförvaltare, MercuryAsset Management med 3,5 miljarder kronor i kassan och ettbörsvärde på 25 miljarder, borde knappast behöva förlora såmycket nattsömn. Det råder ju strålande tider för finanssektorni allmänhet och för fondbolagen i synnerhet.

Därför överraskar meddelandet att den Londonbaserade firmankontrakterat sig för en nödkredit. Kreditavtalet, med bankernaJP Morgan och Royal Bank of Scotland, är på 250 miljoner pund.Pengarna skall finnas till hands om Mercury råkar ut föroförutsedda finansiella problem.

Ett motiv är säkert att bolaget vill ha resurser för att undvikakriser som den i Morgan Grenfell i fjol i samband medförvaltaren Peter Youngs otillåtna affärer med onoterade aktier,inte minst nordiska sådana. För att säkra den finansiellaställningen och ge kompensation åt andelsägarna tvingades modernDeutsche Bank att med kort varsel gå in med två miljarderkronor.Mercury har inte någon sådan kapitalstark ägare som kanställa upp med kort varsel.

Men ett annat sannolikt motiv är att Mercury vill hatillräckliga resurser för att klara en eventuell nedgång påfinansmarknaderna. Den nuvarande börshaussen i Nordamerika ochEuropa får till stor del bränsle just från fondspararna.Fondkapitalet brukar vara trögrörligt. Hittills har visionernaom andelsägare som i panik gör massiva uttag inte blivitverklighet. Men de enda undersökningar som finns gällerbörsraset 1987 och Mexikokrisen 1994 och det är inte säkert attfondspararna skulle reagera lika lugnt i dag.

Hur det än må vara med den saken är det mycket troligt att enmarkant vändning nedåt på börserna skulle utlösa en strukturkris.När Wall Street hade ett magert år 1990 tvingades tiotusentalsmäklare och analytiker ut på gatan. När dagens envisa uppgång ikurser, handelsvolymer och intäkter tar slut, lär det bli enrepris på förloppet.

Även den svenska finanssektorn får sägas vara överetablerad ochöverbemannad. Det lär bli fler strukturaffärer mellanstorbankerna. Och räcker volymerna på en stagnerande ellerfallande Stockholmsbörs till för dagens över 30 medlemsfirmor(exklusive fjärrmedlemmar)? Finanssektorns strukturarbete röregentligen inte den enskilde placerare i ryggen. Men att Mercurysträcker sig ut efter en livlina, liksom att den amerikanskafondgiganten Vanguard varnar sina kunder för orealistiskaförväntningar, är tecken som bör tas på allvar.

Uppenbarligen känner allt fler erfarna förvaltare oro över denhejdlösa optimismen på aktiemarknaderna.

Just nu verkar optimisterna ha överhanden, vilket inte minstmärks i flödet av introduktioner till den svenska aktiemarknaden.De får stöd av den åtminstone på kort sikt hyggliga utvecklingenför Sveriges ekonomi. Det senaste avtalet för pappersindustrinmed löneökningar på under tre procent är ett tecken på attinflationsförväntningarna i ekonomin äntligen kommit ned ettstycke.

Det gör att kalkylerna kan se ännu finare ut för alla upphetsadeaktieplacerare. Men också för obligationsplacerarna.Obligationer? Vem vill ha sådant med en långränta på bara tre–fyra procent, när man kunde få sex-sju procent för något årsedan? Jodå, det finns faktiskt även sådana aktörer på marknadenfast de inte märks så mycket – inte minst handlar det om alla deaktieplacerare som vill ta hem de senaste årens värdestegringaroch låsa in dem i säkra tillgångar. USA:s nya realräntelån harblivit en succé.Det nymornade placerarintresset har lockat framflera nya emittenter: enligt Bank of England ökade deinternationella obligationsemissionerna med 56 procent i fjol,till 783 miljarder dollar.