Krönika: Två månader som skakade världen

I slutet av juli låg Generalindex strax under nivån 4.000. Idag,i slutet av september, pendlar index strax över 3.000. Cirka 300miljarder kronor i börsvärde har gått upp i tomma intet.Utvecklingen har varit ungefär likadan i andra industriländer.Det är fascinerande att se hur snabbt förloppet varit, men ocksåatt nedgången trots allt skett under kontrollerade former. Någontotal panik som i oktober 1987 har det inte varit fråga om. Dethar heller inte, som under vinterhalvåren 1929-30 och 1973-74,varit ett plågsamt zick-zackande under många månader motsuccessivt lägre nivåer.

Den här gången har visserligen likviditeten skoningslöst torkatihop på perifera marknader, som de för latinamerikanska aktieroch för högriskobligationer. Men på de stora börserna ochobligationsmarknaderna har handeln fungerat någorlunda hyggligt.För de tusentals statsmän och centralbankschefer som den härveckan samlas i Washington för Internationella Valutafondensårsmöte måste det finnas en viss tillfredsställelse i detta.

Tillfredsställelsen är inte lika stor hos alla de tiotalsmiljoner aktiesparare och placerare runtom i världen som harförlorat pengar. Även om de flesta av dem har ackumuleradekursvinster som mer än väl täcker nedgången under augusti–september, har det varit en smärtsam resa.

Ändå kan det nu vara läge att blicka litet framåt. Börserna harstabiliserats. Den första vågen av massiva utförsäljningar föratt möta marginalkrav och generellt dra ned riskerna iportföljerna verkar vara på väg att ebba ut.

Åtskilliga placerare är förstås fortfarande omskakade efter desenaste veckornas turbulens. De risk/avkastningsrelationer someftersträvas är för det mesta av det försiktiga slaget.Rusningen efter statsobligationer har drivit nedstatsobligationsräntorna till historiskt låga nivåer.

KÖPVÄRD KOMPONENTÄven efter räntenedgången är dock obligationer ellerobligationsfonder köpvärda som en komponent i en portfölj. Denkomponenten bör vara större om man sparar på kort sikt,exempelvis inför en nära förestående pension, och mindre för enlångsiktig placerare.

Precis som stora förmögenheter lätt kan förloras om man köper påtoppen och säljer i botten kan den som placerar rätt få en godvärdeutveckling genom att gå in på de lägre nivåer som gälleridag. Det är givetvis svårt att bedöma om botten har passeratsför den här gången. Men i grunden är det förstås vettigt atttänka att en marknad som fallit mycket också bör kunna varaköpvärd. Hellre det än att bara titta på historisk avkastning,det vill säga försöka köpa det som stigit mest. LänsförsäkringarWasa har använt en sådan vettig pedagogik (gå in när det harfallit) när man nu lanserar sin nya tillväxtmarknadsfond.Tillväxtmarknader, ja. Affärsvärlden ansåg i våras attplaceringar i Asien var som att försöka fånga en fallande kniv.Nu, några månader senare, kan det kanske vara mer rekommandabelt.Högst en tiondel av en normalplacerares portfölj bör dock beståav placeringar i tillväxtmarknader. Huvuddelen bör varaeuropeiska, amerikanska och svenska aktier – samt förståsräntebärande .