KRÖNIKA: Wall Street tar det kallt

Snöflingorna virvlade kring gathörnen på nedre Manhattan förraveckan. Det passade bra. Ty snålblåst råder också, sedan en ochen halv månad, på New York-börsen.

Men huvudintrycket från ett tredagarsseminarium med ledandeekonomer och mäklarchefer på Wall Street är ändå att läget ärstabilt och att någon krasch inte är förestående. Givetvis kanman föra fram argumentet att det just ligger i dessa människorsintresse att säga så. En sådan konspirationsteori faller dock påatt mångfald i åsikter inte är något ovanligt i USA amerikanskaanalytiker tvekar sällan att framföra kontroversiella synpunkter.

P/e-talen är visserligen höga. Men jämför man med tidigareepoker med låg inflation är dagens värderingar rätt rimliga,säger Robert Brusca, chefekonom på Nikko Securities. Han medgeratt andra nyckeltal, som kurs/bokfört värde och direktavkastning,ger en delvis annorlunda bild. Men den kraftiga rekylen undermars och början av april har gjort att även dessa relationer serbättre ut. Brusca hänvisar också till de goda kvartalsrapportersom har strömmat in från börsbolagen. Enligt Business Weekssammanställning av 70 viktiga bolag uppgår vinstlyften i snitttill 30 procent jämfört med första kvartalet 1996.

Greg Smith, strategichef på Prudential Securities, pekar på destora omflyttningar som skett i de institutionella portföljerna.Det rör sig då inte om pengar som lämnat börsen, utan mer om attplacerarna har viktat om, i första hand till eller från IT–sektorn. Där har vär-deringarna kommit ned så markant att fleraanalytiker nu ger köprekommendationer. Smith tror på en mindreuppgång i index under 1997. Vi kan inte räkna med någon reprispå kanonåren 1995 och 1996.

Mary Farrell, placeringschef på Paine Webber, ser inte hellernågra mörka moln på horisonten. Hon pekar på det amerikanskanäringslivets utomordentliga konkurrenskraft och den globalaslagkraften hos konsumtionsvaruföretag med starka varumärken somProcter & Gamble och Coca-Cola. Men huvudargumentet för aktierär att det inte finns så många bra alternativ. 1981-82, när denkorta riskfria räntan var hela 17 procent, hade vi bara treprocent aktier i vår modellportfölj. Nu är förstås läget etthelt annat. Vi spår en obligationsränta på fem procent år 2000.Mike Thompson, vice VD vid privatkundsenheten inom Merrill Lynch,är något mer avmätt i sin syn på börsutsikterna. Han berättartill exempel att han lagt om sitt eget sparande så att där finnsmindre aktier i branscher som gått bra på senare år, som bankoch finans. I stället har jag satsat mer på långsiktigtförsäkringssparande, tillägger Thompson.

De flesta av de bedömare Affärsvärlden varit i kontakt med i USAgläds åt att New York-börsen hanterat nedgången under vårvinternså pass bra. Marknaden har fungerat bra och likviditeten harförblivit god. Inflödet av kapital till aktiesparfonderna harvisserligen dämpats – jämför man med vissa av månaderna under1996 rör det sig om en halvering. Men det är alltså ändå ettnettotillskott av pengar som söker sig till aktier.

Det gäller inte bara amerikanska aktier, utan i allt högre gradutländska alternativ. Paine Webber, som riktar in sig enbart påhemmamarknaden när det gäller aktier, möter exempelvis enstadigt ökande efterfrågan på internationella börsplaceringar.Vilka bolag och branscher är då de bästa? Mary Farrell på PaineWebber föredrar stora och kraftfulla företag framför små ochsmidiga. Ett av skälen är globaliseringen, där de störstabolagen anses ha störst möjligheter att göra sig gällande. Ettannat är de väldiga belopp som på senare år har kommit attsatsas i indexfonder. Sådana produkter har klarat sig mycket brai konkurrensen med andra fonder och dessutom är avgifternaganska låga. Men till viss del är denna trend självförstärkande.Det finns inte mycket indexfondkapital i småbolagsaktier ochinte heller i Russell 2000 (som innehåller många små ochmedelstora IT-företag). Merparten ligger i S&P 500, det villsäga de 500 största bolagen enligt Standard 6 Poor”s klassning.Effekten blir att de 500 största favoriseras på bekostnad av små.