Lehmansmittan sitter i

På Sjunde avenyn i New York är spåren från jättekraschen för Lehman Brothers den 15 september i fjol bortblåsta. Investmentbankens konkurs var katalysatorn i finanskrisens kaosfas. Världskonjunkturen störtade huvudstupa. Epicentrum var Lehmans huvudkontor i Emporis Building, 745 Seventh Avenue, ett normalt stenkast från Times Square.

– Det var några galna sista dagar i september. Riktigt illa när folk förlorade allt, jobb och besparingar, säger Joe i receptionen.

Nu har brittiska Barclays Capital tagit över hela skyskrapan. Det tog sex månader att helt rensa ut Lehman ur huset. Namnskylten på byggnaden togs ned kring årsskiftet.

På ytan har Emporis Building återställts med ett nytt livskraftigt företag. Men såren i ekonomin kommer att ta lång tid att läka.

USA:s konjunktur är nära botten och stabiliseras, men det ska inte förväxlas med en kraftig återhämtning. Ljusglimtar syns i industrin och husförsäljningen, men centralbanken Federal Reserve väntar sig ingen betydande ekonomisk aktivitet fram till årsskiftet. En fullständig återhämtning ligger många år bort.

Hushållens konsumtion har länge varit den stora drivkraften i ekonomin. Nu köper hushållen billigt och sparar. Konsumtionen väntas förbli låg under flera år på grund av svag löneutveckling, minskade förmögenheter och slutet på lättsinniga krediter.

Det talas mycket om att gröna skott siktas. Men den dominerande färgen är fortfarande skär, som på avskedsblanketterna, de så kallade pink slips. Arbetslösheten är uppe på 26-årshögsta, 9,4 procent i maj. 5,7 miljoner jobb har gått förlorade och ytterligare en miljon väntas försvinna innan recessionen är över.

Den lägre konsumtionen fördröjer återhämtningen och spär på arbetslösheten, som väntas förbli hög under en längre tid.

Den amerikanska staten har klivit in under det akuta krisläget med kraftfulla stimulanser. Men detta kan inte fortsätta. USA:s budgetunderskott rusar upp till 13,6 procent av BNP i år, enligt IMF. Det var bara 2,2 procent 2006. Nästa år blir underskottet 9,7 procent och fortfarande 2014 är det 4,7 procent. Det betyder att statsskulden stiger från 61,9 procent 2006 till hela 106,7 procent 2014, enligt IMF. Skuldnivån är då lika hög som efter andra världskriget.

Att inte betala av på skulden utan skjuta berget framför sig även i goda tider är mycket riskabelt. Fed-chefen Ben Bernanke har varnat för att både tillväxten och den finansiella stabiliteten skadas om finansmarknaden förlorar förtroendet för att USA kommer att ha uthålliga statsfinanser på lång sikt. Effektiviseringar är förstås en väg. Ett mål för reformen av sjukförsäkringssystemet är att först vara kostnadsneutralt och efter tio år spara pengar åt staten.

Att släppa upp inflationen för att urholka skuldberget kan fresta. Men det slår tillbaka mot USA eftersom köparna av amerikanska statspapper då vill ha högre ränta och kortare löptider. Därmed kan den positiva effekten på skulden av högre inflation gå om intet.

Det bästa sättet att sänka skulden är att öka tillväxten. USA behöver en årlig tillväxt på 4 procent fram till 2026 för att sänka skulden till samma nivå som före krisen. Som alltid beror tillväxten på en ökning av arbetskraften, mer kapital och teknisk utveckling. Kanske kan export och investeringar hjälpa till att dra ekonomin.

Slutsatsen blir åter att det inte finns någon gratislunch. Amerikanerna slipper inte undan baksmällan. De måste arbeta av tidigare års överkonsumtion. USA får åter plocka fram sin imponerande förmåga att anpassa sig. Men det svider.

– Life goes on, säger Joe. Men kvar i huset från förr finns bara han och hans kollega i receptionen.