Luftslottet som krängdes

Under fjärde veckan i mars planerade två vindkraftsbolag att göra entré på Stockholmsbörsen. Båda hade kändisar i ledning och styrelse. Båda var uppbackade av tunga ägare. Men det blev ingen vår i vindkraftens tecken. De dåliga nyheterna kom redan till morgonkaffet, måndagen den 22 mars. Bara 90 minuter före den tänkta börspremiären gick ett pressmeddelande ut:

“Styrelsen för O2 har beslutat att dra tillbaka den föreslagna noteringen, då efterfrågan från investerare inte var tillräckligt stor för att säkerställa en framgångsrik tillvaro på börsen.”

Den första stora nyintroduktionen på den här sidan finanskrisen hade ställts in. Detta trots att O2 verkade i en stekhet bransch och hade prominenta storägare i Wallenbergarnas familjestiftelser och finansmannen Robert Weils investmentbolag Proventus. Olika investerare hade då redan tecknat sig för nya O2-aktier värda 700 miljoner kronor. Men vd Johan Ihrfelt hade siktat på mer: en miljard.

Bland småspararna var intresset stort. Problemet var de professionella aktörerna: pensionsbolag och fonder.

– Intresset från de svenska institutionerna brast. En bra efterfrågan från institutionerna upplever vi som viktigt för att uppnå en god eftermarknad i aktien, skriver Johan Ihrfelt i ett mejl till Affärsvärlden.

Många var visserligen intresserade av O2 och vindkraft, hävdar han. Men investerarna hann inte sätta sig in i en ny bransch i energisektorn, med krångel som Nordpool, elpriser, elcertifikat, politisk risk och teknikfrågor runt vindkraften.

– Det var ledsamt och en missbedömning från vår sida.

Börsfloppen var dåliga nyheter inte bara för O2 utan också för branschkollegan Arise Windpower. Onsdagen den 24 mars, bara två dagar efter O2:s tilltänkta börsdebut, skulle Arise börja handlas på börsen. Samtidigt skulle nya aktier till ett värde av 550 miljoner kronor fylla på kassan. Ytterligare 90 miljoner väntade om den så kallade övertilldelningsoptionen utnyttjades.

O2:s misslyckande riskerade att bli en varningsklocka för investerarna. Visserligen fanns skillnader i bolagens syn på skuldsättning, befintliga och planerade anläggningar och vinstprognoser. Från huvudkontoren i Halmstad (Arise) och på flotta Strandvägen i Stockholm (O2) tyckte man nog att bolagen knappt gick att jämföra. Men för investerarna var likheterna större än skillnaderna. Två ungefär lika stora vindkraftsbolag med ungefär samma affärsidé. Den första misslyckades med sin emission. Varför skulle den andra lyckas?

Men Arise trotsade höga odds. Introduktionen övertecknades, meddelades det, utan några närmare detaljer. Utåt var det glada miner. Styrelseordföranden Pehr G Gyllenhammar var “nöjd”, liksom vd Peter Nygren, förstås.

– Vi ser fram emot att gå in i nästa fas som börsnoterat bolag med stärkt profil hos investerare och allmänheten, sade Peter Nygren i ett pressmeddelande samma dag.

Så varför lyckades Arise och inte O2? Givetvis fanns där skillnader mellan bolagen. O2:s prospekt uppfattades av en del investerare som för optimistiskt, Arises mer realistiskt. Men det räcker att skrapa lätt på ytan för att se att Arises emission gick igenom med minsta möjliga marginal. Kursen hamnade på lägsta nivån i det spann mellan 55 och 65 kronor som angavs i prospektet. Det slutliga priset bestäms av hur stort intresset från investerarna är, alltså vilken mängd aktier de kan tänka sig att köpa till olika priser. Övertilldelningsoptionen – mäklarfirmans rätt att sälja ännu fler aktier än planerat om efterfrågan skulle visa sig stor – utnyttjades inte. Också det en signal om svalt intresse.

Men Arise hade ett ess i ärmen som O2 saktnade: Tredje AP-fonden.

I samband med introduktionen köpte Tredje AP-fonden en miljon aktier i Arise. För en buffertfond som förvaltar över 200 miljarder kronor kan denna investering på blott 55 miljoner kronor tyckas vara en bagatell.

Men köpet är unikt. Fonden äger efter börsintroduktionen 14,75 procent av Arise och är därmed den största kända ägaren i bolaget.

– Med tanke på regelverket verkar det anmärkningsvärt. Jag känner inte till att någon av de fyra AP-fonderna tidigare har haft så stor andel i ett svenskt börsbolag, säger Anders Dahl, rådgivare på SIS Ägarservice, ett bolag som är specialiserat på att analysera ägarmakten i svenska börsbolag.

AP-fondernas verksamhet regleras i “Lag om allmänna pensionsfonder”. Där läggs stor vikt vid riskkontroll och fonderna ska vara oberoende gentemot börsbolagen, för att kunna rösta med fötterna.

Tredje AP-fonden investerade i Arise första gången i höstas, i september 2009. Då köptes aktier för 200 miljoner kronor, mer än halva den emission som bolaget gjorde vid detta tillfälle. Priset var detsamma som vid den publika nyemissionen ett halvår senare: 55 kronor per aktie. Resultatet blev att den statliga pensionsfonden blev ägare till 17 procent av Arise.

I lagen står specifikt att varje AP-fond får äga maximalt 10 procent i ett enskilt börsbolag. Men vd Kerstin Hessius och hennes förvaltare kunde argumentera för att ägandet skulle späs ut vid den kommande börsintroduktionen. En sådan var nämligen planerad, annars hade inte Tredje AP-fonden fått placera i Arise över huvud taget. AP-fonder får nämligen bara placera i bolag som är börsnoterade eller avses noteras inom ett år.

Vid Arises börsintroduktion skulle Tredje AP-fondens ägande ha spätts ut till 11,5 procent av det totala antalet aktier eftersom bolaget emitterade nya aktier. Men fonden köpte alltså ytterligare 1 miljon aktier. Det motsvarade 3 procent av rösterna i vindkraftsbolaget och en tiondel av hela emissionen.

Tredje AP-fondens kommunikationschef Christina Hillesöy Kusoffsky avböjer att kommentera saken och hänvisar till nästa halvårsrapport.

Så frågan varför Tredje AP-fonden så flagrant bröt mot reglerna hänger alltså kvar. Den enklaste förklaringen är att Tredje AP-fonden helt enkelt täckte upp när marknaden blev osäker efter O2:s flopp.

Om Arise hade misslyckats med introduktionen så hade Tredje AP-fonden blivit sittande med 17 procent i ett onoterat bolag. Då hade inte bara ett utan två förbud brutits:

l 10-procentsgränsen.

l Förbudet mot att äga aktier i onoterade bolag.

Bland småspararna var intresset för Arises introduktion stort. Avanza och Nordnet skötte fördelningen till privatpersoner. De två bankerna fick dela på cirka 15 procent av de emitterade aktierna, och båda bekräftar för Affärsvärlden att emissionen övertecknades.

Problemet verkar ha varit resten, 85 procent av de nya aktierna, som mäklarfirman ABG Sundal Collier skulle sälja till institutionerna. Det är tveksamt om dessa var lika entusiastiska.

Av de fem största köparna var två ägare redan tidigare: Nordea och Tredje AP-fonden. Dessa tecknade sig tillsammans för 17 procent av emissionen. Länsförsäkringar Fonder köpte mest av alla, och fanns på sätt och vis redan som ägare via Länsförsäkringar i Göteborg och Bohuslän. Bara två institutioner var helt nya i ägartoppen, Alecta och danska ATP. Totalt köpte dessa fem institutioner 61 procent av nyemissionen, en mycket hög koncentration enligt branschbedömare. 24 procent av emissionen gick till andra institutioner. Utöver Tredje AP-fonden, finns inga AP-fonder med.

Arises vd Peter Nygren förnekar att det var fråga om någon räddningsaktion. Intresset för Arise var stort, både från svenska och utländska institutioner, säger han och pekar på att totalt 87 av dem investerade i Arise. Han säger också att intresset ökade för Arise de sista dagarna. Om det var O2-investerare som nu vände sig till Arise, vet han inte.

Var det någon institution som drog sig ur efter O2:s misslyckande?

– Det är svårt att säga. Vi vet inte vilka som hade tänkt teckna sig. Men det var inga som försvann ur böckerna. Det kan vara att någon som avvaktade eller inte alls gick in i emissionen. Det vet inte jag. Men det hade underlättat för oss om O2 hade lyckats, det är helt klart.

På introduktionsdagen föll Arise-aktien till som lägst under 50 kronor, alltså minus 10 procent. Kursen räddades av stödköp från ABG Sundal Collier. Stödköpen pågick under 30 dagar, med uppehåll i början av april, då kursen tog sig över 55 kronors-gränsen (se diagram). Den 23 april upphörde stödköpen och kursen föll omedelbart.

För Tredje AP-fonden är det dåliga nyheter. Kerstin Hessius förvaltare köpte Arise för i snitt 55 kronor. Vid denna artikels pressläggning handlades aktien kring 45 kronor, alltså nästan 20 procent under teckningskurs. Arise har inte blivit någon bra affär för framtida pensionärer. Åtminstone inte så här långt.