Mynten stärker tron

Den avgörande tidpunkten var för tre år sedan. Då låstes växelkurserna och då införde länderna en gemensam penningpolitik. Att de gamla sedlarna och mynten levde kvar i några år har mest varit en praktisk fråga. Liksom införandet av sedlar och mynt i euro också mest handlar om praktiska saker – och om känslor.

Paradoxala Italien

Den praktiska övergången verkar gå ganska bra på de flesta håll. Paradoxalt nog är det framför allt i Italien som det har blivit problem med långa köer och brist på växel. Paradoxalt eftersom italienarna har varit ovanligt positiva till euron och även är ett av de mest EU-positiva länderna inom EU. Det är inte så konstigt att italienarna gärna byter ut liren, som mest har varit ett tecken på den italienska ekonomins svaghet. Och även om inte just införandet av sedlar och mynt får någon större betydelse så måste man säga att EMU-projektet som sådant har spelat mycket stor roll för den italienska ekonomin. Utan det är det svårt att tro att Italien skulle har klarat av att pressa ner både inflation och budgetunderskott till genomsnittet för EMU-länderna.

Negativ regering

Kanske beror trasslet med euroinförandet på att regeringen tvärtemot folket är ovanligt negativt inställda till euron. Kulmen nåddes nu under helgen när utrikesministern Renato Ruggiero lämnade regeringen. Han stod för en mycket EU-positiv syn och orsaken till hans avgång var att spänningarna mellan honom och de mera EU-negativa regeringsmedlemmarna till sist blev för stora. Den utbredda skepsisen inom den italienska regeringen tycks ha inneburit att förberedelserna inför bytet av sedlar och mynt inte blev lika noggranna som i andra EMU-länder.

Situationen i Italien framstår på alla punkter som raka motsatsen till Sverige. Här är det politiska etablissemanget för EMU medan folket är mer skeptiskt, även om opinionsmätningarna under det senaste året har svängt en del till förmån för EMU. Dessutom kan man säga att eftersom vi, trots den stora osäkerheten om vårt eventuella EMU-deltagande, redan har gjort den svenska ekonomin EMU-fähig så skulle inte steget in i unionen vara särskilt dramatiskt. Omsvängningen i början av 1990-talet, när Sverige för första gången på decennier började prioritera låg inflation, var en mycket större omställning för den svenska ekonomin än vad det skulle vara att gå in i EMU.

Euro eller dollar

Så länge vi står utanför spelar förstås själva övergången till sedlar och mynt ännu mindre roll här än i EMU-länderna. Att man på vissa ställen kan betala med euro är knappast annorlunda än att man hittills ibland har kunnat betala med dollar. Det finns ingen anledning att tro att euron ska börja växa mycket mer än så som betalningsmedel i Sverige.

Den betydelse som valutan kan få ligger mer på det psykologiska planet. Statsminister Göran Persson hoppas säkert på att införandet av sedlar och mynt ska göra svenskarna mer EU-positiva så att folkomröstningen om ett svenskt deltagande i EMU till slut kan hållas – och med önskat resultat.

För oavsett vad LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, (som besvarade Göran Perssons antydningar om att en folkomröstning är tänkbar redan i höst med att en EMU-omröstning kan hållas tidigast hösten 2003), eller någon annan säger i denna fråga så är det nog opinionsläget som är den helt avgörande faktorn för när folkomröstningen äger rum. Får etablissemanget bestämma (och det gör det) ska det peka tydligt mot ett ja innan folkomröstningen hålls.