När det händer, händer det här

På papperet är det få saker som är tråkigare än ett investmentbolag. Men som alla ekonomijournalister vet, är verkligheten radikalt annorlunda. Få saker är mer spännande. För det handlar om stora pengar, makt och människor av kött och blod med starka viljor.

Det mest kända och Sveriges äldsta är såklart Wallen­bergarnas börsnoterade Investor, som grundades 24 augusti 1916 av Marcus ”Häradshövdingen” Wallenberg, som ”Enskilda Bankens nya holding company” (anglicismer är verkligen inget nytt i företagsvärlden). ”Det kommer icke att drifva någon egentlig verksrörelse”, som det hette när det nya bolaget presenterades.

Investmentföretag, som bolagskonstruktionen formellt kallas, regleras av inkomstskattelagens 39:e kapitel och definieras som ett ”svenskt aktiebolag eller ekonomisk förening som

… uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar,

… vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och

… som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.”

Uppfylls detta är det grönt ljus att köpa och sälja utan att det utlöser beskattning. Ett investmentbolag är med andra ord ett strålande verktyg för att samla på sig makt och är samtidigt en trygg hamn för portföljbolagen att utvecklas i, på både lång och kort sikt.

Öresund är Mats Qviberg, Latour är Gustaf Douglas, Lundbergs är Fredrik Lundberg, Traction är familjen Stillström, Ratos är Söderberg, Kinnevik är Stenbeck. Listan kan göras lång. Tack vare investmentbolagen har Stockholmsbörsen blivit en av världens bästa. De har ofta varit strålande investeringar också för vanliga aktie­sparare (se sidan 28). Tack för det.

Tack Melker Schörling

Ett av Stockholmsbörsens mest framgångsrika investmentbolag var också ett av de yngre: Melker Schörling AB. Den 19 januari var sista handelsdagen efter drygt elva år.