När Rikard gör en Arnold

Mediernas genomslagskraft ökar. Och ju slagkraftigare medium, desto större effekt. Därför är det kanske inte så konstigt att Arnold Schwarzenegger, muskelmannen som givit den handlingskraftiga dumheten ett solglasögonprytt ansikte på film, lyckas bli herre på täppan i Kalifornien. Vi har de ledare vi förtjänar, inte minst amerikanerna.

Dessvärre har myntet en baksida. Allt som händer där borta kommer förr eller senare hit.
Den svenska politikerkadern har minst lika stora problem med sin framtoning som den amerikanska. Och vi har inte ens ett krig som kan ena nationen.
Här har förtroendet för näringslivet fallit till svindlande djup och politikerna tvingas ta ut världens högsta avgifter för en allt sämre samhällsservice. Därför står det nog inte länge på förrän vi också börjar skrika efter nya ansikten. Och kan “Robinson-Jan-Emanuel”, så kan väl andra.
Valör har funderat litet och hittat ett antal starka kandidater som borde göra sig lika bra i talarstolen som på vita duken.

Stockholms finansborgarråd Annika “Vägtullarna” Billström åker ut ur stadshuset så det visslar om det i nästa val. Med tanke på Stockholmstraktens betydelse för riket, kan vi inte ersätta henne med vem som helst. Signaturen anser att denna viktiga post ska vikas för Helena Bergström. Ingen kan som hon lägga huvudet på sned, pluta med läpparna och på samma gång rynka pannan riktigt auktoritärt.
Nästa post: som finansminister måste vi ha någon som kan inge riktiga stockholmare förtroende.

Samtidigt måste rikshushållaren kunna handskas med Norrland. Attityden ska vara korrekt, men tonen likväl bestämd: “Håll tassarna borta från våra landstingspengar, bonnläppar”. Rolf Lassgård är rätt man här. Han har ju vanan inne från “Jägarna”.
Kristdemokraternas partiledare Alf Svensson kan inte sitta i evighet, även om det verkar så. Man behöver inte gå särskilt långt från Helena Bergström för att hitta hans efterträdare. Reine Brynolfsson demonstrerade redan i “Änglagård” hur politiskt korrekt skenhelighet kan anläggas och avläggas efter behov.

Även vänsterpartiet tycks ha partiledarproblem. Men misströsta inte. Hur var det kravspecifikationen såg ut nu igen? Jo, partiet har en tradition av färgstarka personligheter, tycker inte så värst mycket om Europa och gillar det litet semirevolutionära. Jakob Eklund – han som tar itu med den ena skurken värre och mer pan-europeisk än den andra i filmer som “Livvakterna” och “Tredje vågen” – skulle bli perfekt i toppen för vänstern.

Någon skall efterträda Margot Wallström som EU-kommissionär, verkar det. Här blir det litet värre. Internationell erfarenhet, och ändå svensk framtoning, är viktiga meriter. Det måste nästan bli Peter Stormare. Särskilt om han beter sig så originellt som i filmen “Minority Report”, eller så psykopatiskt som i “Fargo”.

Nu har vi ju nyligen fått en ny utrikesminister. Annars hade Signaturen föreslagit Stellan Skarsgård. Rollen som terroristbekämpare av gammal fin överklass i Hamiltonfilmerna har lärt honom hur man för sig i de internationella salongerna.

Också i näringslivet kan det behövas skådespelartalang. Vem skall så småningom driva Investor vidare efter Wallenberg senior? Valörs förslag är? Dan Ekborg. En musikal- och filmartist med en viss pondus och fenomenal sångröst. Han skulle kunna ge investmentbolaget den litet lättsammare image det så väl behöver.

Industrivärdensfären tarvar någonting mer träigt. Tommy Körberg, kanske. Han lär någon gång för länge sedan ha spelat rollen som huggkubben i “Värmlänningarna”. På så vis kan det så småningom bli jättefina duetter mellan de största maktbolagen i Sverige. Bara en sån sak!