När staten är som bäst

KRÖNIKA. Pensionssparar du? Det är ingen fråga man vill ha. I bästa fall är det en bankanställd som behöver uppfylla sin månadskvot av stående över­föringar, i värsta fall slutar det med att Costa del Sol-pengarna landar på någon annans konto i Karibien.

Min frisör sedan ett antal år tillbaka är riktigt bra, och då menar jag prisbelönt bra. Den som råkar ha sett mig i verkliga livet eller kanske bara på bild håller säkert med mig om att det är komplett slöseri med talang. Kortklippt snutfrisyr med Gullmarn på ena sidan och Bråviken på andra är egentligen ett jobb för en frissa med mer blygsam ambitionsnivå. Men det är något speciellt att bli omhändertagen av en riktigt skicklig specialist – även om det är som att anlita nationalromantikern Carl Larsson för att olja altantrallen.

Nu senast frågade jag min frisör om hon pensionssparar och lät därmed som Pettersson innan han träffade Bendel, vilket i sig säger något om pensionsmarknaden, en bransch som efter flera skandaler har kommit att ­förknippas med en slags modern form av baggböleri.

Och, nej min frisör pensionssparar inte, fast hon enligt egen utsago borde, och får inte heller någon tjänste­pension eftersom hon har eget företag. Så än så länge vilar en stor del av hennes pension i händerna på de fyra statliga AP-fonderna, liksom för hundratusentals andra. Det känns tryggt. I en värld av Allra (se sidan 9) och Falcon Funds är tråkiga men dugliga statliga tjänstemän precis vad vi behöver. Också med lite friare placeringsregler (se sidan 14).

Nya turer kring Concent

På sidan 28 följer Emanuel Sidea upp sitt reportage från 2016 om börsbolaget Concent, Barents Center i Haparanda och affärsmannen Mikael Fahlander. Fascinerande läsning.