Nästa regering blir svag

Socialdemokraterna har haft framgångar i både Sifos och Temosopinionsmätningar under den gångna veckan. Partiet har återblivit större än moderaterna, som i sin tur gick ned något iTemos undersökning, men upp i Sifos (i båda fallen dock inom denså kallade felmarginalen).

Nu är det inte så konstigt om socialdemokraterna går upp sammamånad som partiet har hållit kongress, vilken som vanligt gavsmycket stark uppmärksamhet i medierna (nästan i klass med vadriksdagen får under ett helt år). Snarast är ökningen enligtSifo förvånansvärt liten, 2,4 procentenheter mellan augusti ochseptember. Under den socialdemokratiska extrakongressen i marsförra året steg opinionstalet med 5 procentenheter, för attefter två månader börja falla tillbaka igen.

Det är alltså osäkert om socialdemokraternas framgångar står sig.I själva verket är läget helt ovisst inför valet om ett år. Defyra traditionella borgerliga partierna, inräknat centern, hadei Sifo 49,4 procent medan socialdemokraterna tillsammans medvänsterpartiet och miljöpartiet hamnade på 49,8 procent. Nu föllkristdemokraterna strax under fyraprocentsspärren. Om man interäknar deras röster får förstås vänsterblocket klar majoritet.

Men utgången i nästa års val ter sig ändå som jämn och mycketoviss. Marginalerna har under hösten blivit så små att man intealls kan utesluta en borgerlig regering. För detta krävs enmycket liten förändring, till exempel att det visar sig attsocialdemokraternas uppgång i september var en kortsiktig effektav partikongressen.

Däremot krävs det en mycket stor ändring i valmanskåren för attman skall kunna få till stånd en rejält handlingskraftigregering. Om osäkerheten är stor över om det blir envänstereller högerregering kan man tyvärr vara säker på att det,oavsett partifärg, blir fråga om en svag regering. På denborgerliga sidan blir förstås centern ett bekymmer. Vidborgerlig majoritet i valet kan centern knappast undvika ettstödja en borgerlig regeringsbildning. Partiet försöker ju redanfjärma sig från socialdemokraterna, under diverse krumbukter.Däremot är det väl osäkert om centern direkt kan gå in i enkoalition med de övriga borgerliga partierna.

Det troligaste resultatet är att centern stödjer en borgerligregeringsbildning genom att inte rösta nej till Carl Bildt somstatsminister. Reglerna är ju att den partiledare får bildaregering som inte en majoritet röstar nej till.

Huvudalternativet vid en borgerlig seger kan därför vara enminoritetsregering som blir beroende av centerns stöd. Det kandärför till exempel bli svårt att ändra på inslag i politikensom centern varit med om att rösta fram tillsammans medsocialdemokraterna.

Centerpartiet är ju dessutom allmänt besvärligt att regera ihopmed för alla, eftersom det inte passar in riktigt på höger–vänster-skalan. Centern är i vissa frågor ett rejältkonservativt parti, som ändå inte drar sig för att stundomsamarbeta med socialdemokraterna. Centern är samtidigt mera ände andra partierna ett utpräglat intresseparti.

Samtidigt som de borgerliga har en god chans är det väl ändåsocialdemokraterna som ligger närmast till att få fortsätta attregera. Men hur skall det i så fall gå till? Vänsterpartiet villman ju också av rent taktiska skäl inte släppa in i kanslihuset.Det var ju när man efter förra valet började stödja sig påvänsterpartiet som detta gick upp kraftigt i opinionsmätningarna.Miljöpartiet är en annan tänkbar samarbetspartner, vars stödantagligen kan köpas med en del extra insatser inommiljöpolitiken. Problemet är dock att socialdemokraterna behöverstöd från båda dessa partier samtidigt.

Carl Johan Åberg, tidigare VD för AP-fonden samt f.d.statssekreterare och socialdemokratisk chefekonom, har nyligenkommit ut med en bok, Ett svårskött pastorat, där han beskriverhur den svenska politiska situationen har lett till enkortsiktighet i politiken som troligen är själva grundorsakentill att Sverige har halkat efter i levnadsstandard. Hanföreslår att man ändrar valsystemet så att det blir lättare attskapa tydliga majoritetsförhållanden i riksdagen.

Även Affärsvärlden har tidigare diskuterat liknande förändringar.Det förefaller som om det framför allt är ekonomer som är oroadeöver att det politiska system Sverige införde 1970 har gettsvaga regeringar. Politiker och en del statsvetare betonar istället att det nuvarande valsystemet skapar bättreöverensstämmelse mellan folkviljan och mandatfördelningen.

Det gamla valsystemet innebar majoritetsval i flermansvalkretsar.Detta gav överrepresentation för stora partier, men också förtill exempel en borgerlig kartell av partier som därmedframträdde som sammanhållet regeringsalternativ. Mindre partiersom stod utanför varje samarbete, då i allmänhet kommunisterna,fick bara några enstaka mandat.

I dag får varje parti som klarar fyraprocentsspärren minst 14mandat, vilket genast gör det svårare för ettdera av detraditionella blocken att bilda regering.