Nya regler missar målet

I dag skulle Swedish Match inte kunna gömma undan en av de mest prestigefyllda fastigheterna på place Vendôme i Paris i sin årsredovisning. En klumpsumma med anskaffningsvärdet från 1920-talet var allt som skvallrade om det dolda guldägget. Hade 2005 års redovisningsregler tillämpats hade fastigheten varit upptagen till verkligt värde i balansräkningen och höjt det synliga värdet på bolaget. Nu blev det aldrig aktuellt – fastigheten som Ivar Kreuger sköt sig i 1932 såldes för ungefär 15 år sedan.

Exemplet visar på syftet med de nya redovisningsreglerna, International Financial Reporting Standards (IFRS). De ska ge ett bättre underlag för den som vill värdera bolaget.
Två av de viktigaste principerna är att vissa tillgångar ska redovisas till verkligt värde, fair value, i balansräkningen och att värdet på goodwill ska prövas varje år istället för att skrivas av.
Informationsinnehållet i redovisningen ökar betydligt. Men reglerna har debatterats fram och tillbaka. Vissa anser att de komplicerar redovisningen, andra inte. En sak är säker: Mer tid kommer att ägnas åt det finstilta i årsredovisningen och åt studier av redovisningsprinciper.

Trenden inom redovisning är att ingenting längre ska gå att sopa under mattan. Allt ska synliggöras. Större jämförbarhet ska skapas mellan publika bolag inom EU, och i hela världen utanför USA. Med dessa ska de värsta redovisningsskandalerna undvikas, till exempel Enron och Parmalat. De nya reglerna har skräddarsytts för att få välfungerande kapitalmarknader inom EU. Tidigare europeiska regler utformades med tanke på skatter, juridik eller med syfte att reglera en verksamhet.

Eftersom företagens ekonomi och finanser ska återges mer utförligt har kraven på att mäta och värdera rätt blivit större. Vad är egentligen det verkliga värdet på skog som ska sågas ner om 70 år?

Samtidigt har reglerna blivit mera tungrodda för bolagens redovisningsavdelningar. Ekonomi-eller finanschefen får ett större ansvar att ”pricka rätt”. Ta bara redovisningen av pensionsskulden i balansräkningen. Företagen ska nu själva klara av att avgöra: Räntan med vilken skulden ska diskonteras, de anställdas livslängd, löneutvecklingen, inflationen och avkastningen på pensionstillgångarna. Det blir också mera arbete för revisorerna som bland annat ska granska de verkliga värdena. Informationen till analytikerna blir med andra ord mer utförlig men ställer också högre krav på dem.

Första kvartalet 2005 var det premiär för bolagen som redovisade enligt IFRS – även om upplysningar lämnades redan i rapporterna för 2004 om de väntade skillnaderna. För Atlas Copco kommer skillnaden på helåret 2005 att bli 350 miljoner kronor i förbättrat resultat därför att goodwill inte längre skrivs av.

– Det går att få väldigt olika resultat beroende på förväntningar, säger Hans Ola Meyer, ekonomidirektör på Atlas Copco.

Givetvis ställer detta större krav på dem som ska bedöma goodwill. Dessutom ska ytterligare en instans granska goodwill: Utöver företagsledning, styrelse och revisorer, även aktieägarna. Den som är kritisk frågar sig: Är inte goodwill omöjligt att värdera exakt? Ska inte marknaden själv bestämma värdet? Och så en potentiellt laddad fråga som ännu inte alls har uppmärksammats: Ska bonus till toppchefer grunda sig på vinstförbättringar som de enbart har nya redovisningsregler att tacka för?

Carl-Henrik Lindgren, redovisningschef på Electrolux, tonar för sin del ned skillnaderna mellan nytt och gammalt.. Han anser att många glömmer bort att även om goodwillavskrivningar slopas blir det många andra och många fler avskrivningar på immateriella rättigheter eller tillgångar, såsom patent, kundlistor, varumärken osv. Dessa ska nämligen aktiveras för sig själva och goodwillbeloppet minskar.

Tore Bertilsson, vice vd på SKF, ser många bra förändringar:

– Men många av dessa komplicerar också mer än de hjälper till vid en värdering, som till exempel när forsknings- och utvecklingsutgifter ska aktiveras i balansräkningen i stället för att tas som kostnader i resultaträkningen. Det blir en svår ekvation att värdera dem eftersom det normalt inte finns någon andrahandsmarknad.

Finanscheferna upplever en del svårigheter med de nya reglerna – och de befarar att även analytikerna kommer att göra det. Björn Jansson, analyschef på Enskilda Securities, tycker inte att analysarbetet blivit lättare.

– Sådant som en analytiker egentligen inte vill ha kommer in i beräkningarna, till exempel orealiserade värdestegringar på fastigheter och på olika finansiella instrument. Analytikerna funderar på vad bolaget ska tjäna i framtiden. Då vill de ha rätt startpunkt och inte göra ännu flera justeringar. Frågan är hur en småsparare klarar av all detaljrikedom som nu finns i årsredovisningar. Jag räknar med att det tar ett år eller två innan analytikerna till fullo behärskar det nya regelverket och förstår konsekvenserna.

Revisorerna är också skeptiska. Michael Bengtsson, partner vid revisionsfirman Öhrlings PricewaterhouseCoopers, tycker att de nya uppdelningarna av immateriella tillgångar ibland kan kännas fiktiva. Ett exempel: Ett kundregister är inte lika mycket värt eller kanske värdelöst utan ett varumärke och vice versa.

– Man försöker skapa en exakt vetenskap av något som är omöjligt att exakt kvantifiera. Resultaträkningen blir mera svårförståelig när värden som är föränderliga över tiden ska räknas in. Men de verkliga problemen kommer i en nedåtgående konjunktur.

Sven-Arne Nilsson, lektor vid Lunds universitet och verksam på Deloitte & Touche, tycker att reglerna ger nya möjligheter att manipulera framförallt resultaträkningen och själva goodwillprövningen genom de antaganden som ska göras.

Revisorerna borde också vara oroade inför sin uppgift när det blir dåliga tider. Då ska alla verkliga värden som justerats upp över resultaträkningen justeras ner igen. Vilket företag kommer inte att påstå att det är en kortvarig nergång utan större betydelse?

Trenden att göra allt så synligt som möjligt i balansräkningen har lett till att flera i branschen ifrågasatt nyttan med det nya regelverket.

– När vi räknar p/e-tal justerar vi ändå för de immateriella rättigheter som nu ska skrivas av varje år som uppkommer i samband med förvärv, precis som vi tidigare gjorde för goodwillavskrivningarna. I vissa delar är det nya regelverket onödigt, säger Björn Jansson.

Kanske det stora ambitiösa projektet slutat med att redovisningen skjuter mygg med kanon. Målsättningen var att förenkla. Konsekvensen blir mera jobb för revisorer och mera jobb för företagen. Och större kostnader för att uppnå dessa mål. Har trenden att förenkla och synliggöra kanske drivits för långt? Som Astra Zenecas finanschef Jon Symonds uttryckte det i Financial Times (17 oktober 2005):

” Eventuellt har klarheten i kommunikationen om prestation och vad ett företag ska uppfylla förlorats i sin egen komplexitet. ”
Eller som en anonym analytiker säger: Det här har alla symptom på en förändring för förändringens skull. Inte för syftets skull.