Skandias tveksamma affärer

Ömsesidiga livförsäkringsbolag som Skandia Liv lever efter andra regler än vinstutdelande bolag. I stället för att främst gagna aktieägarna ska de verka i försäkringstagarnas intressen, eftersom avkastningen tillhör dessa.

Men alltför ofta går det inte till på det viset. I stället för att i alla lägen värna försäkringstagarna (ungefär som en stiftelse ska värna sina intressenter), så kan tjänstemännen välja att se till koncernens intressen. Lockelsen blir stor att använda livbolagens kassor för att göra affärer med närstående företag. Kundkollektivet i Salus Ansvar har till exempel fått betala dyrt för det havererade koncernbolaget Salus Ansvar Sak, och pensionsspararna i Folksam Liv har i praktiken fått rädda Folksam Sak.

Problemet är att i sådana internaffärer blir insynen liten och strukturen så svårtillgänglig att även finansanalytiker har svårt att hänga med i svängarna. Problemet är inte nytt. Men det har aktualiserats av Skandias senaste affärer.

Skandia Livs vd Magnus Ohlsson målar, i ett samtal med Affärsvärlden på kontoret i Stockholms city, upp en bild av en företagskultur med en tydlig organisation, strikta riktlinjer och “vattentäta skott” till övriga koncernbolag. Men ledningen uppger också att åtskilliga affärsupplägg tar form genom “diskussioner i hissen” och andra informella kontakter med chefer i Skandiakoncernen, som sitter i samma byggnad.

– Vi gör inte alltid upphandlingar på stan. Men när vi köper tjänster från koncernen får vi samma villkor som övriga koncernbolag, säger Magnus Ohlsson.

Många kopplingar

Skandia Liv köper en mängd tjänster från koncernen utan att göra upphandlingar. Faktum är att en stor del av Skandia Livs verksamhet sköts av Skandia. En del av distributionen går via Skandia Marknad AB eller Skandiabanken och lejonparten av tillgångarna förvaltas av Skandia Kapitalförvaltning.

Vissa affärskontakter är formaliserade, som informationsutbytet med Skandia Kapitalförvaltning (SAM). Men kopplingarna till Skandiakoncernen och dess möjligheter till inflytande över livbolaget är många. Formellt sett är det Skandia Livs styrelse som fattar beslutet om stora affärer på rekommendation av bolagets placeringsutskott, som sorterar direkt under styrelsen. Men ordförandeklubban i Skandia Liv svingas av ingen annan än Jan Carendi, entreprenören och mannen bakom koncernens globala expansion. Skandias vd Lars-Eric Petersson har en given styrelseplats och i placeringsutskottet sitter Skandias förste vice vd Ulf Spång.

Det var Skandiakoncernens affärsutvecklare som skissade fram upplägget av nya Coop Bank, där ägartrion utgörs av KF, Telia och Skandia Liv. Än mer anmärkningsvärt är att koncernen i höstas sålde en andel i det ymnigt blödande skadebolaget If till Skandia Liv för 1,6 miljarder kronor. Därmed hamnade koncernens andel i If under 20 procent, vilket innebär att koncernen inte längre behöver konsolidera If.

Ulf Spång försvarar affären med att finska Sampo köpte in sig i If till samma villkor som Skandia Liv och med att Skandiakoncernen hade exceptionellt god inblick i Ifs finanser (som man väntar sig kommer att förbättras snabbt) och därmed visste om vilken god affär det hela påstås komma att bli för Skandia Liv. Investeringen i If motsvarar en tredjedel av Skandia Livs hela portfölj av icke-noterade aktier.

Spång i båda fallen

Den nu aktuella försäljningen av kapitalförvaltningen till Den Norske Bank har godkänts i en så kallad “fairness opinion” av två investmentbanker, en som arbetat på koncernens uppdrag och en på Skandia Livs. Men precis som en revisor nästan aldrig ger ett storföretag en oren revisionsrapport så ska det oerhört mycket till för att en investmentbank i ett sådant läge ska säga till sin kund att affären i fråga inte är okej. Och det är samme Ulf Spång som föredragit affären både i Skandias och Skandia Livs styrelser.

Otydlig boskillnad

Skandia Liv står under finansinspektionens (FI) tillsyn. Till kundernas skydd finns dessutom en fristående ledning, en styrelse med externa ledamöter och förstås revisorerna, varav en är utsedd direkt av FI. Försäkringstagarnas intressen företräds av Annika Åhnberg, tidigare jordbruksminister och direktör vid Alfa-Laval, som är FI:s representant, och Katja Elväng, som representerar Stockholms Handelskammare. ICA:s vd Ulf Nyström är ytterligare en extern ledamot. Han sitter också, precis som Åhnberg, i placeringsutskottet.

Likväl kan man knappast hävda att det råder tydlig boskillnad mellan Skandia Liv och koncernen.

Livbolagets chefaktuarie och ställföreträdande vd Marie-Louise Wenander anser till exempel att det är fördelaktigt att Skandia Liv kan dra nytta av Skandias varumärke och att bolaget inte ska vara konkurrensneutralt.

– Vi är en del av Skandia. Det är vår största tillgång, säger Marie-Louise Wenander till Affärsvärlden.

Den utslagsgivande frågan är om bristen på konkurrensneutralitet är till försäkringstagarnas fromma. Hittills får man ge Skandia Liv rätt. Bolagets totalavkastning de senaste fem åren är högre än konkurrenternas och dess kostnader har varit lägre.

Men det säger ingenting om den framtida utvecklingen. Det är möjligt att If-affären blir en succéplacering. Men den kan också gå åt pipan.

På aktiemarknaden ses transaktioner med närstående med misstänksamhet. Historien minner också om tidigare affärer då Skandiakoncernen med tveksamma metoder plockat pengar ur sitt livbolag, som till exempel då huvudkontoret vid Sveavägen såldes till Skandia Liv 1990 precis när fastighetsmarknaden rasade ihop.

Det är därför det måste finnas strikta reglementen för livbolagens placeringar och det är därför affärsupplägg i hissen är förkastliga. Det är också mot den bakgrunden man ska se kritiken mot försäljningen av Skandia Kapitalförvaltning.

Trygghet väsentligt

Livbolagets kunder saknar flytträtt, vilket är ett branschfenomen, och har inte tillfrågats. Pensionspengar förvaltas i minst 30-40 år och det är viktigt att spararen kan känna sig trygg med sin förvaltare. Det har Skandias varumärke och historik borgat för. Vad som nu händer är det ingen som vet. Skandia och Skandia Liv vill vare sig tala om hur långt avtalet med Den Norske Bank är eller hur villkoren ser ut.

Ytterligare en aspekt som man kan ifrågasätta hos livbolaget är ambitionen att vara ett “tongivande” traditionellt livförsäkringsbolag i norra Europa. I Danmark har Skandia Liv köpt ett livförsäkringsbolag och i Finland har man startat på egen hand. Därutöv-er riktas blickarna mot Norge och Tyskland.