Stjärnförvaltare mot strömmen

Hos Labrusca Family Office på Norrlandsgatan i hjärtat av Stockholms finanskvarter finns inte mycket som för tankarna till kapitalförvaltning. Kala väggar och knappt några möbler. Tre månader har gått sedan bolaget startades och all energi har gått åt till att prata med kunder och börja investera de 1,5 miljarder kronor som har flutit in. Grundaren och stjärnförvaltaren Filip Weintraub, ber nästan om ursäkt för valet av adress.

– Vi fick överta kontraktet från österrikiska Raiffeisen Bank som flyttade sin svenska verksamhet, säger Filip Weintraub.

Han berättar entusiastiskt att det finns planer på en “Hall of Shame” i vestibulen där väggarna dekoreras med aktiebrev för bolag som gått under i någon skandal. I samlingen finns amerikanska debacle som Enron, Lehman Brothers och Worldcom, men också äldre rariteter som Kreuger & Toll. Mest udda hittills är ett bolag som sysslade med smuggling i Gaza – när de ljusskygga entreprenörerna upptäckte hur stort intresset var för deras verksamhet trycktes snabbt fyra gånger fler aktier än vad som motsvarades av aktiekapitalet. Naturligtvis gick det åt skogen för de investerare som satsade sina besparingar där.

Men aktiebreven är inte enbart ekonomisk historia, de rymmer en symbolik också. De ska nämligen påminna om vikten av att välja rätt aktier. Just det är nämligen Filip Weintraubs bästa gren. Under hans nästan tio år som ansvarig förvaltare för fonden Skagen Global summerades avkastningen till 238,3 procent, i genomsnitt 15,4 procent per år. Samtidigt steg världsindex med i genomsnitt 0,15 procent per år. Mycket riktigt korades fonden till bästa globalfond, i konkurrens med fler än 1 300 liknande fonder, av ratingfirmor som Citywire, Morningstar, Standard & Poor’s och Wassum. Framgångarna lockade nya investerare och kapitalet ökade från 2,5 till 45 miljarder norska kronor.

Filip Weintraub har trots den ringa åldern 37 relativt lång erfarenhet av aktiemarknaden. Intresset för investeringar väcktes tidigt.

– Jag var 13 år, det började vid börskraschen 1987. Jag lyckades lära mig lite av den japanska bubblan, vilka råd som andra gav, affären med Volvo och Renault. Jag har alltid varit fascinerad av investeringar och jag tycker fortfarande att det är jättekul. Det är den intellektuella utmaningen som är kul. Jag har alltid gillat pussel och det finns inget mer spännande pussel än att fundera ut hur ett bolag fungerar och vad det är värt – det är det som är drivkraften, berättar Filip Weintraub.

Redan som 18-åring lämnade han födelsestaden Stockholm och flyttade till USA. Där blev det high school i Seattle och sedan universitetsstudier i samma stad. Parallellt jobbade han för en nationalekonom på investmentbanken Merrill Lynch. Och som nyexaminerad 24-åring fick han arbete som portföljförvaltare i Oregon, på firman Crabbe Huson.

– Jag började operera på professionell nivå på den som troligen är den mest mogna och effektivaste marknaden i världen – USA. Där lärde jag mig rätt mycket om analys och på Crabbe var det mer “special situations” – det var rätt “nasty” med Chapter 11 och liknande. Efter Asienkrisen i slutet av 1990-talet var det riktigt dålig stämning för småbolag i USA, faktiskt sämre än vad det är i dag.

Weintraub menar att erfarenheterna från den amerikanska marknaden hjälpt till att vässa analysverktygen, och än mer intressant blev det när kunskaperna tillämpades globalt. För det är på den globala arenan han har utmärkt sig genom att hitta långsiktiga vinnare bland de 65 000 bolagen i hans investeringsuniversum.

Även om siffrorna är viktigast så är språk en vital pusselbit för att förstå företagskultur och tolka nyanser i rapporter och annan kommuniktaion. Förutom flytande engelska och skandinaviska språk klarar sig Weintraub bra på tyska, ryska, polska och andra slaviska språk.

– Min svaghet är de latinska språken, jag kan i stort sett bara spanska och jag kommer igenom en årsredovisning. Jag vill understryka att jag inte är en person som säger att jag kan någon om jag inte kan det.

Fast frågan är förstås om man törs lita på siffror och fakta i utländska bolagsredovisningar, särskilt på mindre utvecklade marknader, oavsett vilket språk de är skrivna på.

– Det här är alltför allvarligt för att lita på någon. Det är faktiskt vårt budord nummer två: vi är ansvariga – det finns inga ursäkter. Det är vi som gör analysen. Därför är logiken lika viktig som fakta i resultat- och balansräkningen. Är det för bra för vara sant – då är det inte sant.

Han poängterar samtidigt att några av de största skandalerna under senare år har ägt rum i länder där redovisningssystemet har varit mycket detaljerat och sofistikerat gällande allt från skatter till värderingar. Ett exempel är Enron. Bolaget drev till sin spets en regel som sade att om 5 procent av ett bolag var ägt av någon annan behövde det inte konsolideras.

– Titta på en detaljerad bild av Enrons balansräkning – den ser ut som en tunnelbanekarta. Titta sedan på vad som hände med bankernas Special Investment Vehicles – SIV:er – det var en redovisningsregel som gjorde att dessa kunde plockas bort från balansräkningen. Så fungerar alltså det moderna sofistikerade systemet.

I länder som Korea är det fortfarande tanken bakom lagen som är nummer ett – det vill säga att redovisningen ska ge en bra bild av vad det finns för tillgångar och skulder i bolagen. Att det inte är så detaljerat betyder enligt Filip Weintraub att man får en mycket bättre överblick. Det kräver dock mycket arbete att jämföra bolag över gränserna. Han berättar om stålbolag som har skrivit ner en stor del av värdet på sin fabrik i balansräkningen. Vad är då det riktiga värdet? Där kommer pusslandet fram.

– Du måste ta reda på vad tillgångarna är värda och göra en egen värdering. Hur stor är kapaciteten, hur många ton? Vad kostar det för en konkurrent att bygga en ny fabrik? Det är sådant jobb vi håller på med. Då kommer vi tillbaka till det där med att språk är viktigt, regler är viktiga, vad som står är viktigt.

Weintraub framhåller att jobbet som förvaltare kan vara ganska enformigt, ta sin tid och att det lätt blir många och långa arbetsdagar.

– Det här är inget glamoröst jobb – det är otroligt mycket läsning. Financial Times och olika lokala tidningar, men faktiskt inga svenska – de berör inte vår värld. Dessutom läser jag specialtidningar som branschtidningar, årsredovisningar och mycket annat bolagsspecifikt.

Ett stort problem med informationsflödet är att det mest berör den som jobbar med investeringar kortsiktigt, det vill säga de runt 80 procent som funderar på hur de ska tjäna pengar nästa kvartal. Den genomsnittliga innehavstiden i aktiefonder ligger på runt sju månader. För långsiktiga investerare gäller i stället att samla kunskap på hög. Det kan ta flera år innan informationen kommer till nytta.

– Men plötsligt efter två år så – bang – händer det något och du drar dig till minnes det där bolaget som du redan har undersökt. Vi arbetar också efter en prisdriven filosofi, vilket betyder att vi tror oss veta värdet på bolagen, men priset bestämmer inte vi. Det gör marknaden. Det är därför tålamodet är så viktigt.

Det gäller alltså att vänta tills bra bolag blir billiga nog. När oron för Grekland var som störst köpte Weintraub bland annat aktier i grekiska Fourlis. Bolaget är franchisetagare till Ikea i Grekland, men också i Bulgarien, Cypern och Rumänien. Att grekiska konsumenter inte mår så bra är diskonterat i kursen när aktien handlas till 9 gånger årsvinsten.

– Det är vad vi vet det ända sättet att köpa in sig i Ikeas tillväxt, dessutom till ett otroligt billigt pris. Aktiekursen i bolaget har tappat från 27 euro till 6 euro, utan att bolaget har några finansiella problem – då är det rea.

Ett annat exempel är när det hördes vapenskrammel från Nordkorea, vilket lade ett kallt geopolitiskt täcke över den regionen. Då plockades Sydkoreanska bolag som KCC och LG upp. Och när BP-katastrofen drabbade Mexikanska golfen föll logiskt nog Transocean som hyr ut borrplattformar till BP i pris. Men utslagen blev nästan lika stora i andra oljeservicebolag som till exempel Noble. Köpläge.

Sedan finns förstås bolag som har en fördel av oljekatastrofen. Ett är Omega Protein, en av världens största producenter av fiskolja och fiskmjöl. Efter att han hade följt bolaget i sex år blev det fyndläge när aktiekursen dök från 7 till 4 dollar och aktien blev billig nog för Filip Weintraub. Bolaget värderas till halva substansvärdet, p/b 0,5, trots att tillgångarna består av skepp och kokerier. Bolaget har dessutom fisk så det täcker 88 procent av årets produktion, och att priset på fiskmjöl stigit med 50 procent är inte heller fel. Inte heller att fisken lär komma tillbaka på sikt. Efter en liknande olycka i Alaska var det dåligt med fisket i 2,5 år – år tre var fångsten en av de största hittills.

– Logiken är att för den som är långsiktig kommer fisken tillbaka till Mexikanska golfen. Det som är ännu trevligare är att bolaget dessutom får ersättning av BP under tiden. Ett klassiskt exempel på “how to skin the cat in different ways”.

Labrusca Family Offices portfölj ska bestå av 30-40 globala kärninnehav, det finns möjligheter att ta korta positioner och investera i obligationer, men Weintraub värjer sig sig mot benämningen hedgefond.

– Vi valde att kalla oss Family Office som en markering att vi är en “suntförnuftsfond”, inte en aktiefond eller hedgefond. Vi lovar inte guld och gröna skogar, vi pratar om god disciplin och långsiktig avkastning. Målet är att på 20 års sikt få världsklass på avkastningen, vi skyndar inte här.

Epitetet Family Office för tanken till private banking och att gå ut med kundernas hundar eller boka deras resor, men så är det inte. Filip Weintraub tar fasta på det amerikanska begreppet som primärt innebär att skydda kapitalet mot inflation över generationer och i andra hand få ytterligare avkastning. Det gäller även för förvaltarnas egna pengar.

– En viktig poäng är att vi fyra grundare har investerat allt vårt eget likvida kapital, mellan 400 och 500 miljoner svenska kronor, i fonden.

Labrusca är den naturligt växande vinrankan, en tusenårig kulturväxt, och symbol för den globala, långsiktiga strategin. (Dessutom betyder Weintraub vindruva på tyska.)

Avgiften är av tämligen klassiskt hedgefondsnitt och kan knappast kallas modest. 1 procent för belopp över 1 miljon euro, annars 1,5 procent, plus 20 procent per år på avkastning över tre månaders europeisk interbankränta. Så kallad “high watermark” tillämpas visserligen, men nollställs vart tredje år.

Ligger inte ribban för prestationsavgiften väl lågt?

– Vi har tänkt igenom avgiftsmodellen noga, även om det ska understrykas att ingen modell är perfekt. Fokus är på absolut avkastning och vi har valt en modell där vi får betalt i absoluta termer. Det betyder också att det ska gå bra på lång sikt, men det kan vara år då det går dåligt också, den viktigaste drivkraften är att vi förvaltar våra egna pengar.

Weintraub beskriver också fondens strategi som att gå mot strömmen, att vara “contrarian”. Människan är trots allt ett flockdjur och att inte göra som alla andra är rätt tufft, även som professionell förvaltare. Risken är att kreativiteten hämmas och att det blir svårt att hålla fast vid sin ståndpunkt.

– På det sättet har jag alltid varit lite annorlunda och det är inte alltid det är en fördel. I investeringar specifikt är det ytterst viktigt att du tror på att hitta rätt bolag. Därför måste du våga gå emot majoriteten i marknaden för att finna en undervärderad tillgång. Vid de absolut flesta tillfällena så har du fel. Många aktier är faktiskt billiga av en anledning.

De fyra grundarna som också utgör investeringsteamet är, förutom Filip Weintraub själv, Jonas Edholm som han lärde känna i New York för tio år sedan samt Fredrik Astrup och Omid Gholamifar som är gamla kollegor från Skagen Fonder. Anders Evander har rollen som vd för Labrusca Family Office.

Det tycks vara ett tajt gäng och det behövs. För det är ett långsiktigt åtagande som Weintraub gör:

– Minst 20 år har jag sagt, troligtvis blir det snarare det dubbla.

—

Utbildad vid Stilla havet

Namn: Filip Weintraub.

Ålder: 37 år (född 1973).

Karriär: Förvaltare Skagen Global med bas i Stavanger 2001-2009, LF Capital i New York 2000-2001, 1997-2000 Crabbe Huson Group i Portland, Oregon.

Utbildning: Bachelor of Arts in Economics & Global Studies, PLU (Pacific Lutheran University), Washington. Qualified Charted Financial Analyst, CFA.

Familj: Frun Lea är amerikanska/skotska och de träffandes i New York. Två barn, Emma som fyller 4 år i oktober och Alexander 1 år i november.

Fritidsintressen: – Nej, men jag vet att jag är lyckligt lottad som person, det är få som har sin hobby som jobb. Men sova måste man, sedan är det familjen, böcker, konst och film.