SVENSK MATEXPORT: Rötmånad hjälper inte

I fredags blev det klart att Tyson Foods, USA-etta på kyckling,köper trean i branschen Hudson Foods för fem miljarder kronor.En affär som många andra i det amerikanska näringslivet, kan mantycka.Men förvärvet är snudd på unikt. Detta är sannolikt förstagången som konsumentmisstankar om kvaliteten tvingar en stormatproducent att lämna in.Hudson tvingades i somras återkalla 12miljoner kilo hamburgerkött efter att partiet visade sig varasmittat med kolibakterier. Bolagets lönsamhet och börskurs harockså kommit under press. Därför fann grundarfamiljen för gottatt sälja. Men den här historien är bara ett av många larm ommatkvaliteten i USA på sistone. Varje år dör 9.000 amerikaner avsjukdomar som överförts genom maten. Oron är så utbredd atttidskriften Business Week, som sällan brukar vara särskiltintresserad av konsumentfrågor, publicerade en storspecialartikel om den orena maten härom veckan. Det somkonsumenter och myndigheter reagerar mot är två saker. För detförsta stordrift och effektiviseringar. Dessa har visserligengjort att USA har fått potatissorter som passar exakt in isnabbmatsproducenternas pommesfritesmaskiner och att landet harindustrivärldens lägsta matpriser.

Men stordriften har också skapat svårhanterliga miljöproblem vadgör man med den koncentrerade gödsel som kommer frånanläggningar med tusentals grisar? För det andra gäller debattenhanteringen av exotiska livsmedel, som färska grönsaker ochfrukter. Sådana blir allt mer populära i takt med det ökadevälståndet, men de odlas oftast i fattiga delar av Latinamerikadär hygientänkandet inte är så utbrett. I augusti däckades enhel symfoniorkester i Washington av en akut magsjukdom orsakadav en tropisk tarmbakterie.

I de flesta amerikaners ögon är stordriften idag ingen garantiför god kvalitet vare sig när det gäller standardvaror ellerexotiska livsmedel. Det är bland annat mot den bakgrunden somamerikanska företag och myndigheter tycker det ärokontroversiellt att bestråla mat – en trend som ännu inte harfått fotfäste i Europa.

På den här sidan Atlanten har uppmärksamheten kring galna-ko–sjukan börjat ebba ut. Men det innebär inte att allt är gottoch väl. Tidigare i år fick Holland nödslakta 800.000 grisarefter att svinpest brutit ut. I Sverige visar den storaspridningen av tarmbakterien EHEC bland människor i Västsverigeunder sommaren hur känslig näringskedjan är.

Vårt land är ändå lyckligt lottat, tack vare gott om plats, rentvatten, bra luft och sträng djurskyddslagstiftning. Det ickehormonbehandlade köttet, de salmonellafria kycklingarna ochandra komparativa fördelar borde svenskt jordbruk kunna utnyttja,tyckte den statliga utredningen Svensk mat på EU-fat som blevklar i våras. Och visst, matexporten har fördubblats sedan 1993.Den ligger nu kring 15 miljarder kronor per år.

Detta är dock bara 13 procent av den totala produktionen, vilketinnebär att livsmedel är en av de branscher som är mesthemmamarknadsbetonade. Och frågan är om den kan öka så snabbtsom industrin och LRF, böndernas organisation, hoppas.Visserligen saknar bönderna inte förmåga att producera – tackaför det med tanke på det ymniga subventionsflödet från Bryssel.Men varor måste ju säljas också.

Här finns problemet. Inte nog med att kostvanor i mycket hängersamman med nationella traditioner och därför tar lång tid attförändra. Dessutom är de bondeägda livsmedelsjättarna, somScan/Farmek och Cerealia, i första hand uppbyggda för att geavsättning åt producenterna och inte för att vinnakonsumenternas hjärtan. Arla har dock kommit längre när detgäller att förändra företagskulturen. Än bättre har det gått förnischproducenter som Kronfågel och Wasabröd.

Men Sverige saknar nästan helt internationellt etableradevarumärken när det gäller mat. Marknadskompetensen finns inteoch den tar tid att bygga upp. Det är alltså inte så konstigtatt distributions- och marknadsföringsgiganten Ikea – somverkligen inte har mat som sin kärnaffär – svarar för hela fyraprocent av den svenska livsmedelsexporten genom sinaSverigebutiker i möbelvaruhusen runtom i världen.

Och det är heller inte konstigt att den största exportvaran frånsvensk livsmedelsindustri än så länge är en produkt som stårganska långt ifrån det som LRF representerar, nämligen vodka.