Sverige halkar efter

Regeringen berömmer sig av att ha sanerat statens budget så attbalans väntas uppstå nästa år. Det har fått statsminister GöranPersson att praktiskt taget blåsa faran över.-Vi står på fast mark, sade Göran Persson i den omtaladeintervjun i Allt i Politiken för drygt en vecka sedan. Denekonomiska återhämtningen har gått snabbare än vi vågade hoppas.Nu är vi beredda att använda instrumenten, stärkta finanser, föratt hävda de välfärdspolitiska målen.

I en radiointervju i lördags betonade Person i stället målet atthalvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Enligt honomfattas det inte mer än 70.000-80.000 jobb i förhållande till AMSsenaste prognos för att målet skall uppfyllas, vilket gjordehonom optimistisk.

Han ställde sig inte främmande för förkortning av arbetstiden omvi får en tillväxt utan att fler kommer i arbete. I övrigthänvisade han till de utlovade tio miljarderna till främstkommunerna från och med 1998, när vi har egna pengar, intepengar som är lånade utomlands.

Det är med regeringens prioriteringar svårt att bli riktigtoptimistisk om Sveriges ekonomiska framtid. Bådebudgetunderskottet och arbetslösheten är ju i grunden en följdav den svaga tillväxten. Man borde kunna vänta att landetsstatsminister ägnade en viss uppmärksamhet åt detta, detverkliga problemet, och åt sysselsättningen i stället för denregistrerade arbetslösheten.

Sveriges BNP har sedan 1990, på sex år, ökat med 3,2 procent. Omi stället (den redan svaga) tillväxttrenden från 1970- och 1980–talen hade fortsatt, två procent om året, skulle vi i år hahaft 160 miljarder kronor mer i produktionsvärde.

Det motsvarar till exempel fyra gånger årets budgetunderskott.Vi skulle i så fall också ha haft ett par procent flersysselsatta i stället för 12 procent färre.

Sverige har under 1990-talskrisen tappat ungefär 10 procent avBNP. Om vi skall försöka vinna tillbaka en del av detta måstetillväxten ta fart rejält. Högre tillväxt är också enförutsättning för att sysselsättningen skall öka. En tillväxtsom inte blir tillräcklig för att öka sysselsättningen kommerofelbart att leda till att Sveriges relativa läge försämras ännumer. Utan hygglig tillväxt ökar också problemen att finansieraden offentliga verksamheten.

I själva verket är det bara en rejäl ökning av sysselsättningensom kan förbättra vår position i välståndsligan, eftersom viknappast kan räkna med högre produktivitet, det vill sägaproduktion per arbetad timme, än andra länder. Detta är en följdav att vi har mindre industrisektor än genomsnittet och störreoffentlig sektor än något annat land.

Regeringen har hoppats att budgetsaneringen skulle medföraräntesänkningar som sätter fart på tillväxten. Detta håller välockså på att ske i viss mån. Men vi kan knappast räkna med attlåga räntor skall hjälpa oss till högre tillväxt än genomsnittet.Sverige har ju fortfarande högre räntor än de flesta andraländer vilket vi nog får behålla under överskådlig tid, särskiltom vi står utanför EMU. Ränteskillnaden mot Västtyskland är tilloch med något högre i dag än den var i början av 1994, dåbudgetunderskottet var som störst och det inte fanns någon hejdpå svartmålningarna.

Om inte regeringen ändrar sina mål för politiken och vidtaråtgärder som syftar till att öka tillväxt och sysselsättning lärSverige under överskådlig tid parkera bland de länder som harlägst levnadsstandard i Europa.

Enligt den senaste sammanställningen från OECD ligger Sverige på16:e plats när det gäller BNP per invånare, beräknat med såkallade köpkraftspariteter, vilket innebär att valutakursernavid jämförelsen har justerats med hänsyn till de inhemskaprisnivåerna.

Vi låg i fjol enligt denna jämförelse 3 procent före Irland. Meneftersom man där räknar med 6-7 procents tillväxt i år medanprognoserna för Sverige ligger på drygt 2 procent verkar detsannolikt att Irland går förbi oss redan i år och därefter drarifrån i snabb takt. Så sent som 1990 låg Sverige i stället 50procent före Irland.

Sverige hade i fjol samma BNP-nivå som genomsnittet i EU. Mendetta låter nog bättre än det är eftersom genomsnittet dras nedav Grekland, Portugal och Spanien, en grupp länder somfortfarande släpar efter rejält i förhållande till de övriga.1990 låg 10 procent över EU:s genomsnitt.

Före den nämnda kö-klungan ligger Sverige, tätt följt av Finlandoch Storbritannien, samt Irland som dock är på rask väg uppåt.Resten av länderna ligger på eller över EU:s genomsnitt. Nästrikast inom EU (efter Luxemburg) är Danmark, som ligger 15procent över Sverige i produktionsvärde per invånare.

BILDTEXT: Göran Persson påstår sig vara nöjd med Sverigesekonomiska återhämtning. Snart ligger vi på 17:e plats i OECD:sBNP-liga.