Sverige investerar minst

Statsminister Göran Persson har hävdat att det svenskanäringslivets investeringar är rekordstora – men det är ettmissledande påstående. I själva verket är de lågainvesteringarna ett av Sveriges allvarligaste ekonomiska problem.Sverige har nämligen inte bara halkat efter de flesta andraindustriländer i produktion och levnadsstandard. Dessutom ärvåra investeringar lägre än alla andra OECD-länders, mätt somandel av BNP. Det gör det ännu svårare att nå i kapp.

Visserligen är det främst bostadsinvesteringarna som har minskat.Men trots att industrins investeringar har ökat kraftigt efterkronans fall är också näringslivets totala investeringarjämförelsevis små. I det övriga näringslivet är investeringarnafortfarande lägre än före 1990-talskrisen. Och det är ju där denya jobben skall skapas, enligt både politiker och ekonomer.Varje ny arbetsplats kräver någon form av investering.

Den låga investeringsnivån är en viktig förklaring till densvaga efterfrågan och den höga arbetslösheten. Raset iinvesteringar kan förklara ungefär hälften av den svenskaekonomiska krisen. För att vi skall nå tillbaka till deninvesteringsnivå som tidigare var vanlig i Sverige behövs enytterligare ökning med 40 procent, bostadsbyggandet inräknat. Omvi skall försöka nå i kapp andra länder i levnadsstandard krävsantagligen ännu mer.

Investeringarna i Sverige var 1995, det senaste år för vilketOECD redovisar en internationell jämförelse, 14,5 procent av BNP.Sverige har under en följd av år haft investeringsandelar somtillhör de minsta som uppmätts i något industriland under desenaste decennierna.

1993 och 1994 var investeringarna som lägst: 14,2 respektive 13,7 procent. De motsvarade då nätt och jämt den beräknadekapitalförslitningen, alltså avskrivningarna enligtnationalräkenskaperna. Bedömningarna för 1996 och 1997 pekar påen ökning till 15 procent, vilket även dessa år troligenplacerar oss lägst bland industriländerna.

En stor del av investeringsraset beror som sagt på attbostadsbyggandet havererat. Bostäderna har förstås inte likastor betydelse för den framtida tillväxten. Det krävs dock ävennya bostäder om näringslivet skall expandera och ökasysselsättningen, eftersom det inte är troligt att tillväxtenkommer att ske på orter där det i dag finns lediga lägenheter.Men det är inte bara bostadsinvesteringarna som borde vara ettbekymmer. Göran Persson har som sagt påpekat att näringslivetsinvesteringar är rekordstora, men detta är ett trivialtpåstående. Bakgrunden är att näringslivets investeringar,oräknat bostäder, i år enligt prognoserna väntas nå över 1989års nivå.

Uttryckt på annat sätt har näringslivets investeringar inte ökatalls sedan 1989, men väntas i år ha ökat med 1 procent. Under detillväxtmässigt svaga 1970- och 1980-talen ökade investeringarnai näringslivet, bostäder oräknade, med i genomsnitt 3,7 procentom året, nästan dubbelt så mycket som BNP. Nu väntas alltså enökning med 1 procent på åtta år, samtidigt som BNP trots alltökar 7-8 procent under samma tid.

De totala investeringarna, oräknat bostäder, ligger i år på 13procent av BNP, vilket kan jämföras med att den genomsnittliganivån var 15-16 procent före krisen.

Den låga investeringsnivån får flera olika konsekvenser. En äratt tillväxten försvagas, eftersom de två komponenterna iproduktionen är kapital och arbete. Om kapitalandelen minskarutan att arbetsinsatsen ökar blir följden svagare tillväxt.Möjligen motverkas detta av att det just är de strategiskainvesteringarna i industrin som har ökat. Sverige är också detland som satsar mest på forskning och utveckling (FoU) och ettav de mest datainriktade. Å andra sidan har vi låg genomsnittligutbildningsnivå i näringslivet och behöver av detta skäl ökainsatserna för utbildning.

Trots allt är nog investeringarna alldeles för små för attregeringens mål om arbetslösheten skall kunna uppfyllas. Det ärockså troligt att den starka investeringsökning som skett iindustrin i hög grad var en engångseffekt av kronansdepreciering. Industrins investeringar har dessutom till stordel varit inriktade på arbetsbesparande rationaliseringar ochinte på expansion.

Ett annat problem med de små totala investeringarna är att derasbidrag till den totala efterfrågan blir lågt. Ett viktigt skältill den svaga inhemska efterfrågan och därmed till den högaarbetslösheten är den kraftiga ökning av hushållens sparande somskedde i början av 1990-talet.

Men att detta fick så negativa konsekvenser berodde på attinvesteringarna samtidigt minskade. Det totala sparandet iSverige är i själva verket extremt lågt. Anledningen till attsparandet blivit ett problem är att den inhemska efterfrågan påkapital är liten. Ett tecken på detta är också det växandeöverskottet i bytesbalansen.

Detta överskott ses ofta som något enbart positivt. Sverige gårmed vinst, heter det till och med. Men överskottet kan sägasvara en följd av de låga investeringarna. I brist på lönsammainhemska investeringsprojekt har Sverige blivit ettkapitalexporterande land.