SYDOSTASIEN: Devalverings-boom i sikte

Det finns vinnare i den asiatiska krisen. Exportindustrin, inteminst de tusentals japanska underleverantörerna runt om i Asean–området liksom reseföretag, hotellkedjor och helaturistindustrin gnuggar händerna efter de senaste veckornasvalutaturbulens. Med huvuddelen av sina kostnader i lokal valutaoch hela intäkten beräknad i dollar handlar det nu om hur storaprissänkningar och/eller vinster man kan tillåta sig. Mycketriktigt har flera japanska banker, som stått för huvuddelen avpengaflödet till länder som Thailand och Malaysia, förklarat sigvilliga att ställa upp med mer kapital till området. De ser nyachanser för elektronik- och bilindustrins underleverantörer atttjäna pengar på kombinationen devalverad valuta, relativtvälutbildad och lågavlönad arbetskraft.

Krisen i Sydostasien är, och kan bli djup, för framföralltfinans- och fastighetsföretag och för import- ochhemmarknadsföretag. I takt med dollarns gradvisa förstärkninglockades allt fler att ta upp billiga utlandslån och investera iden bergsäkra fastighetsmarknaden. Hårt knuten till den starkaredollarn blev den lokala valutan allt mer övervärderad. Det gickut över exportindustrin som redan förra året fick allt störreproblem med tillväxten. Med sviktande tillväxt blevöverdrifterna och spekulationerna på fastighetsmarknaden allttydligare. Högbelånade storföretag och banker lyckades dockövertyga politikerna i Thailand och Malaysia att behålla denfasta växelkursen men efterhand blev läget ohållbart. Det varden starkare dollarn och den relativt sett allt svagare yenensom skapade det tryck som gjorde att bath, peso, ringgit ochandra valutor snabbt tappade mellan 20 och 30 procent av sittvärde.

Kurvan här nedanför visar hur den thailändska valutan, genom attvara kopplat till dollarn, blivit allt mer övervärderad ochraset ofrånkomligt. Vad som nu skett är att bathens värdeåterförts till 1995 års nivå.

Hur lång och hur djup krisen blir för de drabbade länderna ochindustrisektorerna beror till stor del på politikerna. Rätthanterat, kan de nu akuta problemen bli just en kris, det villsäga något övergående och något som kan göra patienten friskareoch starkare.

Den förra året hårt sargade exportindustrin borde nu snart vädramorgonluft. De stora hotellkedjorna, som brottats medlönsamhetsproblem, de nya high-tech-företagen,underleverantörerna liksom de många råvarubolagen kan få se sinavinster återvända. Inom banksektorn kan de största och starkastesom, med eller utan statliga stöd, överlever, växa sig starkanär de nu sopar upp resterna av en tidigare vildvuxen menkrossad finansmarknad. Köpläge för stock-pickers alltså. Däremotär det, och lär fortsätta vara för ett bra tag, problem förfastighet-, bygg- och, banksektorn. Rader av småföretag ochfinanshus i Thailand har tvingats stänga. Hårt drabbade blir deföretag som satsat på privat lyxkonsumtion (t. ex. Volvo) ellerpå stora, och nu för dyra, infrastrukturprojekt, (t. ex. ABB)och inte minst de om vill sälja dyr krigsmateriel (t. ex Kockums,Bofors och Saab) som drabbas av att anslagen torkar inne.

Rätt skött och med draghjälpen från exportindustrin kan dengrundläggande tillväxten i ekonomin förhållandevis snabbt återgeländerna en stor del av sin forna växtkraft.

Men det förutsätter att den ekonomiska poltiken sköts rätt – ochdet är inte tvärsäkert. Flera av politikerna i regionen harvisat sin oförmåga att hantera ekonomin när det börjar kärva. IThailand växer det berättigade missnöjet med en traditionelltkorrupt regering som inte i tid fattar svåra beslut. Dethailändska politikerna har om tio dagar chansen att byta ut denkonstitution som hittills bäddat för korruption och maktmissbruki regering och militärledning. Men utgången är oviss. De somsitter på makten släpper den inte gärna. Debatten kan ocksåvidga klyftorna mellan landsbygd och stad. Landsbygdenskonservativa väljare accepterar ofta ett korrupt politisktsystem i utbyte mot nya lokala bidrag medan städernas medelklasskräver demokratiska reformer. Det finns till och med en oro fören ny militärkupp inför parlamentsdebatten.

I Malaysia har den valde men i praktiken enväldige, dr Mahatir,med sina insatser förvärrat ett redan besvärligt läge. Genom attförsöka med regler hindra börsras och beskylla IMF, George Sorosoch internationella aktörer för att avsiktligt vilja göraMalaysia fattigt igen har han fått aktörerna på kapitalmarknadenatt ifrågasätta tigerekonomiernas stabilitet och trygghet liksomderas ledares kompetens.

Chansen finns alltså att den ekonomiska krisen leder till enmodernisering av politiken i flera av länderna. Risken är attden gamla maktstrukturen blir kvar och deras företrädare hängersig fast vid köttgrytorna.