TERMINSHANDEL: Dags att lämna golvet

Färggranna kavajer, underliga handviftningar och ett väldigthojtande gör att de börser som fortfarande har golvhandelerbjuder ett spännande skådespel. På åskådarläktarna brukar detvara fullt och för TV och tidningar är spektaklet den givnaillustrationen när man skall beskriva finansmarknaderna. Syndbara att företeelsen allt mer hör till historien. Golvhandel ärrolig att se på, men ingen som startar en ny börs idag skulleöverväga att organisera verksamheten på det sättet. Detraditionella derivatbörserna hör till dem som längst hållitfast vid golvhandeln. Det gäller framför allt Chicago Board ofTrade och Chicago Mercantile Exchange, men också LondonInternational Financial Futures Exchange (LIFFE). LIFFE harunder många år levt högt på den överlägsna likviditet som denkunnat erbjuda i främst brittiska och tyska obligationsterminer.På senare år har börsen dock fått konkurrens från DeutscheTerminsbörse (DTB) i Frankfurt, vars andel av den totala handelni det tongivande 10-åriga tyska ränteterminskontraktet ökat från34 procent till 43 procent sedan årsskiftet.

Orsaken verkar vara att allt fler placerare vill handlaelektroniskt. Och när nu DTB, en elektronisk börs som startadesför sex år sedan, har fått upp en viss likviditet strömmarkunderna till. LIFFE känner sig pressat och överväger nyaelektroniska tradinglänkar med Chicagobörserna. Den brittiskabörsens ställning kompliceras också av att Storbritannien väljeratt stå utanför EMU i inledningsskedet.

Även i USA har en elektronisk börs, Nasdaq, knaprat i sigmarknadsandelar under det senaste decenniet – mestadels på dentraditionella New York-börsens bekostnad. Londons aktiebörssatsar stort på att automatisera alla tradingfunktioner. IMilano har det gamla handlargolvet i år stängts och ersatts avelektronisk börshandel.

Golvbörserna har dock satsat mångmiljonbelopp på att blieffektivare. Småföretagsbörsen AMEX har exempelvis köpt in etthandlarsystem från OM och ett nytt kommunikationsnät förgolvmäklarna från Ericsson. Både New York-börsen, Chicago Boardof Trade och LIFFE bygger ut sina lokaler.

Men all denna expansion kostar pengar. Och huvudanledningen tillatt allt fler kunder väljer elektroniken är inte att de harnågot principiellt motstånd till fysisk handel, utan just att deinterna kostnaderna för handeln blir för höga.

LIFFE och dess kolleger pekar däremot på att golvhandel innebäratt lokala mäklare, ofta enskilda personer, som handlar i egenräkning kan vara med och handla mer aktivt än på en elektroniskbörs. Och dessa lokala mäklares medverkan anses göra attlikviditeten blir bättre.

Men huvudorsaken till att de stora traditionella golvbörsernabehåller så stora volymer som de faktiskt gör är nog en annan.Bank- och mäklaretablissemanget i New York, Chicago och Londonär konservativt i sin inställning till teknik ochtradingorganisation. Den konservatismen låter de spilla över påkunderna.

Det finns också andra problem med golvhandeln, förutomdriftskostnaderna. Andelen transaktionsfel (missuppfattningar,felskrivningar och hörfel) är betydligt högre än i elektroniskhandel.Dessutom är genomlysningen ofta sämre, vilket i slutet av1980-talet gjorde att en liga på en av Chicagobörserna underflera år kunde skinna sina kunder tills tjuveriet avslöjades avFBI-agenter utklädda till golvmäklare.

För den svenska finansmarknadens del är trenden välkommen. Denvisar att Stockholmsbörsens automatisering 1990 var en nödvändigåtgärd och att OM:s val av tradingmetodik när man startade vidmitten av 1980-talet var det rätta. Dess konkurrent SOFE gick juen snar död till mötes, inte minst på grund av dess hopplösakonstruktion med golvhandel.