Tjänstvilligt bredband

Bredband, eller snabba dataförbindelser, håller på att bli standard i svenska hushåll. Visserligen går det inte lika snabbt som många hoppades när bredbandseuforin grasserade som värst för omkring ett och ett halvt år sedan. Men inom några år kan de flesta ändå ha tillgång till en snabb internetuppkoppling hemma.

En orsak till att försäljningen av bredbandsuppkopplingarna dröjer är avsaknaden av bredbandstjänster. För att utbyggnaden ska kunna fortsätta i en förhållandevis rask takt krävs att tjänsteutbudet utvecklas parallellt.

Enligt uppskattningar från Post- och telestyrelsen hade drygt 400 000 hushåll i Sverige en bredbandsuppkoppling i gång hemma i juli. Med bredband menas då en fast internetuppkoppling med en kapacitet på 0,5 MB/s eller snabbare, vilket innebär att den klarar enklare typer av multimedietjänster.

Med den överföringshastigheten går det tio gånger så fort som att koppla upp sig jämfört med vanliga uppringda modem. Den farten räcker för att ladda ner filer i hygglig takt, spela interaktiva spel, lyssna på internetradio och se på rörliga bilder av acceptabel kvalitet, som till exempel dagens webb-tv.

Tre till fem år

Om dagens ökningstakt håller i sig kan i princip alla svenska hushåll ha tillgång till bredband inom tre till fem år, spår Post- och telestyrelsen.

I början på nästa år borde bredbandsuppkopplingen kunna ha ökat med 50 procent, bedömer Affärsvärlden, vilket innebär att runt 15 procent av alla svenska hushåll är ständigt uppkopplade. Det placerar Sverige i världstoppen tillsammans med länder som USA och Korea.

I det svenska bredbandets barndom riktades mycket av medie- och politikerintresset på fiber hela vägen hem till vardagsrummet. Det var det enda som skulle ge tillräcklig kapacitet, sades det. Fiberalternativets varmaste anhängare, Bredbandsbolaget och internetkonsulten Framfabs grundare Jonas Birgersson, spådde också Telias snara tillbakagång på grund av byråkratisk tröghet och föråldrad teknologi.

Telia slog tillbaka

Men Telia slog tillbaka. Bolaget hävdade att olika tekniker måste få samsas, vilket skulle vara bra för konkurrensen. Dessutom skulle bredbandsutbyggnaden inte gå så snabbt som Jonas Birgersson, IT-kommissionen, näringsminister Björn Rosengren och andra ville tro.

Telia fick mest rätt. Nu konkurrerar flera tekniker på marknaden, samtidigt som Telia är den klara vinnaren med sin ADSL-teknik. I mitten på sommaren hade Telia runt hälften av bredbandsuppkopplingarna, cirka 200 000. Marknadsandelen lär nog hålla sig året ut. Telia räknar då med att ha runt minst 300 000 hushåll uppkopplade, vilket inte är orimligt.

Kommuner och andra offentliga aktörer hade i juli 100 000 hushåll uppkopplade. De flesta av dessa var uppkopplade med någon form av fiber levererade av exempelvis Bredbandsbolaget. Resten är huvudsakligen bredband via kabel-tv-uttaget där UPC och Telias Comhem är de två största aktörerna. I södra Sverige har Sydkraft också planer på att börja leverera bredband via eluttaget.

Efterfrågan på bredband har alltså stadigt ökat. Redan innan tekniken helt var på plats fanns efterfrågan som en kombination av nyfikenhet, frustration över sega uppringda förbindelser, långsam nedladdning av hemsidor och ett ökat arbete från hemmet.

Fortfarande är också efterfrågan större än vad Telia kan tillgodose. Först i slutet av det här året tror Telia att orderboken kan vara avbetad. Efterfrågan tyckas inte ha mattats av att alla operatörer, med Telia i spetsen, kraftigt höjde priserna under året. I dag kostar bredband drygt 300 kronor i månaden för ett hushåll. Variationerna är rätt små mellan olika operatörer.

Utbud saknas

Varför vill då privatkunderna ha bredband? Det saknas ju ett riktigt utbud av tjänster.

Underhållning, om än illegal sådan, är en av de starkaste drivkrafterna för att skaffa bredband till hushållet. Ett exempel är de populära fildelningstjänsterna, där det exempelvis går att ladda hem gratis piratkopierad musik via internet. Att skicka och ta emot filer med musik, rörliga bilder eller fotografier kräver någorlunda hög kapacitet i uppkopplingen. Samma sak gäller för den som tittar eller lyssnar på ljud eller bilder över internet.

Säljer sin egen musik

De etablerade musik- och underhållningsbolagen vill vara med och dela på eventuella framtida förtjänster och försöker samtidigt hejda den illegala musikhandeln. De stora musikbolagen sjösätter därför under hösten, enligt egna utsagor, sajter för att sälja sin musik. Sådana tjänster kräver bredband för att vara njutbara.

Den växande mängden digitalkameror, både för stillbilder och video, gör också att hushållen vill ha större bandbredd. I takt med att dessa apparater bli allt lättare att ansluta till datorn går det lättare att skicka egna bild- och ljudfiler.

Sammanfattningsvis går det ändå att säga att det tjänsteutbud som för närvarande riktas mot bredbandskunderna är rätt begränsat. Lite är det en fråga om hönan och ägget: andelen hushåll med bredband är än så länge relativt lågt vilket i sin tur delvis får skyllas på att tekniken inte har fungerat hela vägen.

Ett exempel på det senare: för att en tjänst som kräver hög bandbredd ska fungera ordentligt, till exempel spel eller rörliga bilder, får det inte finnas några flaskhalsar mellan bredbandsleverantören och konsumenterna. I praktiken innebär det att leverantören och kunden helst ska vara anslutna till samma bredbandsoperatör. De serverdatorer på vilka sajten finns är då direkt kopplade till bredbandsoperatörens nät och kunden kan utnyttja den hastighet som operatören garanterar i sitt eget nät. Telia har här kommit längst och erbjuder olika tjänster i sitt eget nät.

Lokala aktörer

Andra aktörer som ser potentiella intäktskällor med hjälp av bredband är till exempel banker som kan erbjuda mer innehåll, bilder och ljud som kräver hög överföringshastighet.

För att den här utvecklingen ska bli verklighet krävs mer samarbete mellan bredbandsoperatörer och innehållsleverantörer. Det öppnar också för mera regionalt eller lokalt inriktade tjänster. Lokala e-handlare kan erbjuda en virtuell visning av sina produkter via till exempel en webb-kamera.

Bredbandsbolagets funderingar kring att skapa en fildelningstjänst inriktad på filmer är ett typiskt exempel på en renodlad bredbandstjänst. Den skulle bara fungera i det egna nätet.

En annan tjänst som kommer att sätta ytterligare skjuts på bredbandsutbredningen är så kallad IP-telefoni (se artikel intill). Genom att använda bredbandsförbindelsen för telefonsamtal kan den vanliga telefonförbindelsen skrotas. I dagsläget finns fortfarande mindre kvalitetsproblem men nästa år finns planer från flera bredbandsoperatörer att börja lansera tjänsten till hushåll.

Bredband standard

Bredband lär bli standard för internetuppkoppling om drygt tre år. Frågan är då inte längre om man ska ha bredband utan snarare hur mycket. På samma sätt som företagen i dag väljer hur stor överföringskapacitet de vill ha tillgång till kommer säkert hushåll också att få den möjligheten rätt snart.

Dagens teknik förmår nämligen att leverera bra mycket mer än vad operatörerna i dagsläget tillhandahåller. Både ADSL och kabel-tv kan ge åtminstone ett par megabit per sekund redan med den teknik som finns på plats i dag.

På lite längre sikt kan koppartråden leverera hastigheter på över 50 megabit per sekund, förutsatt att närmaste telestation inte befinner sig allt för långt borta. Då krävs nya modem och andra investeringar i näten.

Återigen ser vi en hönan och ägget-situation. Hur snabbt dessa investeringar kommer på plats beror helt och hållet på vilka tjänster som kommer att finnas.