”Bankväsendet är en anomali”

(Del 2 av intervjun med Lars Ohly publiceras imorgon lördag 27 mars)

Svenska politiker är sällan stora personligheter. De folkvalda, oavsett om de kommer från höger eller vänster, trycker sig mot mitten i en kollektiv, självutplånande ansträngning att locka jagsvaga mittenväljare. Det finns undantag. Provokatörer och estradörer som Fredrick Federley (C), Carl Bildt (M) och Marita Ulvskog (S). Gilla dem eller inte – du bryr dig i alla fall. Vänsterpartiets ledare Lars Ohly är en sådan politiker.

Vänsterpartiets riksdagslokaler befolkas av Stefan Sundström-look-alikes och glåmiga vegetarianer i 20-årsåldern. Lars Ohly, däremot, är en riktig kraftkarl. Bondbred och svårtacklad ser han ut att kunna storma ett presidentpalats utan att ett hårstrå hamnar snett. Den 53-årige partiledaren är dessutom utrustad med ett ständigt belåtet leende och kisande Stalinögon, vilket får honom att kännas trygg och farlig på samma gång.

För första gången har Vänsterpartiet en rejäl chans att sitta i regeringen. Lars Ohly förhandlar med partiledarkollegorna Mona Sahlin (S) och Peter Eriksson och Maria Wetterstrand (MP) om hur den gemensamma rödgröna politiken ska se ut efter en valseger. Diskussionerna mellan de tre partierna har pågått sedan i fjol. Några uppgörelser har redan presenterats, exempelvis inom bostadspolitiken och sjukförsäkringen.

En fullständig gemensam valplattform presenteras först i augusti, någon månad före valet. Lars Ohly vägrar att peka ut vilka kabinettsfrågor Vänsterpartiet har i förhandlingarna. Inte heller vill han berätta vilka ministerposter partiet aspirerar på och konstaterar att den journalist som lyckas ta reda på det får ett riktigt scoop.

– Men du är inte tillräckligt smart. Ha ha ha!

Så här långt är Lars Ohly nöjd med förhandlingarna. Han har drivit trepartitrojkan åt vänster, och har inte behövt kompromissa alltför mycket med sina egna ideal. Och personkemin mellan partiledarna blir ”allt bättre”, hävdar han.

Vänsterpartiet är vant vid att göra upp med Socialdemokraterna, det regeringsparti man stött i årtionden. Lars Ohly känner Mona Sahlin sedan lång tid, de är årsbarn och har stött på varandra i politiska sammanhang sedan ungdomen. Med Miljöpartiet och dess partiledare är saken annorlunda. Dels står partierna ideologiskt längre ifrån varandra. Dels har det spekulerats i att Lars Ohly och Peter Eriksson har haft samarbetsproblem.

– Det kan jag säga, att vi inte var lika goda vänner förr som vi är nu. Men det går jättebra. Vi har ett gemensamt uppdrag. Det ska mycket till för att man inte anstränger sig för att det ska fungera.

Situationen gör att Lars Ohly ofta och noga skiljer på praktisk politik och Vänsterpartiets egentliga vilja. Ett exempel är arvsskatten, som Lars Ohly var med att avskaffa som stödparti åt Socialdemokraterna år 2004. Det är ett beslut han ångrar nu.

– Överenskommelsen omfattade andra delar som var bra. Men hade vi kunnat vrida klockan tillbaka hade vi inte tagit bort den.

Denna övertygelse till trots tänker inte Vänsterpartiet arbeta för att återinföra arvsskatten. Andra sakfrågor prioriteras högre. En sådan är återinförandet av arvsskattens kusin, förmögenhetsskatten.

Lars Ohly är i högsta grad medveten om kritiken mot förmögenhetsskatten som orättvis och kontraproduktiv, att den leder till kapitalflykt. Men han tycker inte att invändningen är tillräckligt stark. De verkligt stora svenska kapitalägarna flyr inte landet, hävdar han.

Orsaken: ägandet ger makt.

– Skattesystemet ska vara lättförståeligt och förutsägbart. Vi är inte anhängare av förändringar som rivs upp av nästa majoritet. Men vi vill inte backa om förmögenhetsskatten och känner ett starkt opinionsmässigt stöd för detta.

De rödgröna är redan överens om att höja fastighetsskatten på villor med marknadsvärde på över sex miljoner kronor. Lars Ohly vill dock att fastighetsskatten och den föreslagna förmögenhetsskatten ska samordnas, så att välbärgade svenskar i varje fall slipper en dubbelbeskattning på sina bostäder.

– En del vänstermänniskor tycker nog att det är väl hänsynsfullt. Men vi måste ha legitimitet i skattesystemet, även för höginkomsttagare.

Det är möjligen ett förvånansvärt liberalt uttalande, med tanke på att Lars Ohly fram till den 30 oktober 2005 kallade sig kommunist. Då gav han ett synbart motvilligt löfte i SVT:s Agenda att inte längre kalla sig just kommunist. Året därpå, i direktsändning i TV?4, gav han fingret åt högerdebattören Marie Söderqvist Tralau när hon gav honom detta epitet.

Utan att gå in för djupt på detta infekterade område så kan man konstatera att både Vänsterpartiet och dess partiledare fortfarande bekänner sig till socialismen.

Det finns två huvudsakliga skäl att förändra ett skattesystem: budget och ideologi. Det ena är alltså praktiska fiskala orsaker. Staten behöver helt enkelt mer (eller mindre) pengar. Och Lars Ohly gör ingen hemlighet av att han anser att skolan och vården behöver mer pengar. Välfärden behöver mer resurser och skatteuttaget ska öka.

Lars Ohly lägger till att han visserligen vill förändra skattesystemet, men att det inte automatiskt betyder höjda skatter för alla. ”Vissa får bidra mer, andra mindre” säger han. Skatten för arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer vill han sänka.

Vänsterpartiet vill höja skatterna med 50 miljarder kronor jämfört med i dag. Men, skyndar Lars Ohly att tillägga, det är fortfarande 50 miljarder kronor lägre än år 2006, då den borgerliga alliansen tog över.

– Någon gång vore det skönt att få ett accepterande av att Vänsterpartiet varit med på en resa som inneburit att vi accepterat stora skattesänkningar.

Det andra skälet att ändra på skattesystemet är ideologi. Att höja bensinskatten för att minska bilkörandet och därmed minska trafikens klimatpåverkan är en sådan åtgärd. En annan är progressiv inkomstskatt, i förlängningen för att minska klasskillnaderna i samhället.

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, citerar Lars Ohly, men skyndar att påpeka att det minsann inte var Karl Marx som var upphovsman till devisen, utan den franske 1800-talssocialisten Louis Blanc. Några dagar efter intervjun korrigerar en pressekretare uppgiften i ett mejl till Affärsvärlden. Det var nog snarare den franska 1800-talssocialisten Louis Blanc som formulerade detta bevingade ord.

Lars Ohly tycker att en riktig höginkomsttagare bör…

(Fortsättningen på artikeln följer imorgon lördag 27 mars)

Lars Ohly

Pappa var präst

Namn:Lars-Magnus Harald Christoffer Ohly.

Aktuell:Ledare för Vänsterpartiet, ett av partierna i det rödgröna regeringsalternativet.

Född:I Spånga den 13 januari 1957. Pappan var präst.

Bor:I en nybyggd bostadsrätt på Lilje-holmskajen ”med såna där kökslådor som stängs sakta på slutet”.

nullnullnull