INFÖR MILLENNIESKIFTET: Sjöfartens kollaps

Svenska rederier och varv går hand i hand mot avgrundens rand.

En av svensk exportindustris stora valutaintjänare är undersnabb och relativt lite uppmärksammad avveckling: sjöfart. Demer traditionella linjefartygen har konkurrerats ut av detsvenska kostnadsläget. De stora kapitaltunga tankfartygen slåsut av branschens överkapacitet. Bidragande orsak är att statligasubventioner till varven gjort att prisnivån på nya fartygsjunkit med uteblivna inflationsvinster för redarna som följd.Broströms har redan valt linje. Några av de stora tankfartygenhar sålts med stora kapitalförluster. Fernströms har kastat inhandduken. Saléns och Malmros tvingas innan året är slut attvälja väg. Förbli optimister och tro att den värsta krisenövervinnes inom något år eller välja den säkrare linjen att taförlusterna nu.

Rädde sig den som kan

Vi är inne i det stora krisåret 1977. Efter en fatalöverbryggningspolitik, som infördes av socialdemokrater menhejades på av de borgerliga partierna, har Sverige drabbatssjufalt värre av oljekrisen från 1973. Rädde sig den som kangäller i hela basindustrin.Stålföretagen blöder. De bondeägda skogsföretagen redovisarkatastrofala förluster. Men värst är ändå läget i varvs- ochsjöfartsbranschen. Det hänger ihop på ett sätt som kanskesamtiden inte riktigt inser. Affärsvärlden framstår som ovanligtinsiktsfull.Salén köpte i början av decenniet det stora varvetGötaverken,som blev en felsatsning, den första riktigt stora somSalénchefen Sture Ödner gör. Ödner har rykte om sig att kunnainvestera vid rätt tillfälle. 1967, när sexdagarskriget kom iIsrael och drev upp frakterna till rekordnivåer, hade Salén sinastörsta leveranser från varven. Även vid nästa topp, 1970, nären rörledning sprängdes och Libyen minskade oljeproduktionen,hade Saléns extra tonnage disponibelt och gjorde lysandeaffärer. Samma sak upprepades 1973 i samband med oktoberkriget.

Vi har försökt utnyttja marknadens svängningar, säger han. Menrederibranschen har gått in i en period så omstörtande att inteens veteraner som Ödner kan föreställa sig konsekvenserna.Praktiskt taget inga nya fartyg beställs efter 1974, i vart fallinga nya tankfartyg. Oljefrakterna har drivits ner så lågt atttransporterna nästan inte spelar någon roll för priset på oljan.Varvsföretaget Kockums i Malmö har ännu inte fått något statligtägarengage-mang, och Sjöfartssveriges andre store gambler,Nils-Hugo Hallenborg, är något av en hjälte. Men hans öde ärintimt förknippat med Sture Ödners, eftersom varvet håller påatt bygga de sista tankfartygen i en serie om sex, som beställtsav Ödner och Salén.

Närmare avgrunden

För varje sjösättningsceremoni som Salénfolket bevistar i Malmökommer de ett steg närmare avgrunden. Den nya serien ska kostarederiet flera miljarder i förluster, trots att varvet delägerfartygen. Det är alltså inte bara tankerrederierna som är mereller mindre dödsdömda. Alla större varv kommer att stryka med.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.