”Det är krig”

Det är en speciell stämning när Martin Tivéus tar emot på äldreboendet Enhagsslingan i Täby. De roströda tegelhusen ser ofarliga ut, men vi rör oss på minerad mark.

Sedan den 1 april råder strikt besöksförbud på äldreboenden i Sverige. I egenskap av koncernchef på vård- och omsorgsbolaget Attendo är Tivéus väl medveten om förbuden, och konsekvenserna av att bryta mot dem. Kommer coronaviruset in på något av Attendos 700 verksamheter måste de smittade genast isoleras. Dessutom är det osäkert hur länge beredskapslagret räcker. Leveranserna av skyddsutrustning och tester är osäkra.

Tivéus är därför väldigt försiktig när han lotsar runt byggnaden: över höga stängsel, genom låsta grindar. Fältet ligger öppet när han kryssar över mot växthuset, den säkra plats där intervjun ska äga rum. Tivéus hälsar på några boende som har tagit sig ut i vårsolen och försäkrar att vi kommer hålla avståndet under intervjun. Inte ens Attendos vd får gå in i hemmen, men det går bra att gå runt i trädgården.

Den yttre fienden är såklart coronaviruset Covid-19. Den svenska regeringen har varit tydliga med att de äldre måste skyddas, men ändå har smittan spridit sig snabbare på de svenska äldreboenden än i de övriga nordiska länderna. Stockholm är den värst drabbade regionen: här finns smittan på drygt en tredjedel av alla äldreboenden.

Attendos äldreboenden är inget undantag från spridningen. Martin Tivéus säger att spridningen på boendena följer samhällspridningen i stort: boendena i Finland är minst drabbade, följt av Norge och Danmark. Sverige är värst drabbat, med Stockholm som epicenter. Där har smittan har tagit sig in på en tredjedel av Attendos 39 äldreboenden i regionen.

”Men vi har lyckats hålla nere smittan när den väl har kommit in i hemmen. Det gäller att hantera smittan snabbt, och att kunna vidta åtgärder som exempelvis isolering, som gör att inte smittan får vidare spridning”, säger Martin Tivéus.

Attendos vd har inte nöjt sig med att förlita sig på Folkhälsomyndigheten (FHM) eller allmänna riktlinjer. Istället har Attendo byggt ett eget nätverk av läkare och professorer i virologi som har fungerat som rådgivare i takt med att pandemin fått ökad spridning.

”Folkhälsomyndigheten är ju en bred myndighet har ju ansvar för hela samhället men detta är ju en specifik verksamhet där vi har hand om en högriskgrupp. Efter rådgivning från olika experter vidtog vi en rad åtgärder snabbt, som har gjort att vi har en åtgärdshistorik som är längre än andras. Vi började tidigt med att beställa skyddsutrustning. Vi har hela tiden haft tillräckligt med skyddsutrustning för att uppfylla myndighetskraven, men vi tog också grepp där vi möblerade om våra fastigheter så att de boende inte kan sätta sig närmare än två meter från varandra, vi införde måltider i skift och tog bort gruppaktiviteter. Vi införde besöksförbud tidigare än andra, redan den 10 mars, och dessutom har vi haft feberkontroller av personalen varje dag.”

För den svenska regeringen verkar det vara lite av ett mysterium hur smittan har tagit sig in på hemmen. Vad tror ni?

”Eftersom vi införde besöksförbud så tidigt vet vi ju att efter den 10 mars kan smittan inte ha kommit in via besök. Personalen är extremt noga med att testa sig. Det skulle ju vara en mardröm för någon som jobbar här att inse att man har smittat en boende som man är här för att ta hand om. Så vår enda slutsats är att det måste var symtomfria smittbärare, alltså att det var personal utan symtom som tog med sig smittan in på hemmen.”

Du har skrivit om problemen med den symtomfria smittan till bland annat FHM och Socialstyrelsen. Hur har mottagandet varit?

”Jag har skrivit i flera omgångar: första gången skrev jag den 25 mars, nästa gång den 2 april. Då fick jag ingen respons, den allmänna uppfattningen var att ”nej, det ska inte förekomma. Men vi såg att det fanns internationella studier på att så var fallet, och vi såg det som den enda förklaringen. Därför bestämde vi att Attendo måste se all personal som potentiella smittbärare, oaktat symtom.”

Hur gjorde ni då?

”Vi började jaga skyddsmateriel. Vi har inte haft fått in tillräckligt för all personal skulle kunna bära skyddsutrustning vid all kroppsnära interaktion, utan har fått prioritera till de boenden där vi har fått flera fall. Men då ser vi att smittspridningen planar ut. Det är egentligen inte förrän nu vi börjar få in tillräckligt med skyddsmateriel, men då har vi jobbat dygnet runt i flera veckor för att kunna få det.”

Gäller detta problem för alla era verksamheter?

”Nej, det är faktiskt specifikt för Sverige. Det har varit bättre tillgång på skyddsmateriel i Finland. Det har varit lättare att få in, samtidigt som det har funnits ett beredskapslager. Likaså i Norge. Danmark har ju vi från Sverige försett med materiel.”

Om inte symtom räcker så blir ju provtagning av personal väldigt viktig. Sedan april har regeringen beslutat om att testa personal på äldreboenden i högre utsträckning. Märker ni någon skillnad?

”Vi välkomnar ambitionen att testa personal, men det har tagit mycket lång tid och fortfarande är det bara en bråkdel av de som arbetar inom äldreomsorgen som har testats.”

Regeringen har ju följt en strategi där de har lyssnat mycket på myndigheterna. Vad tycker du om det?

”Det har säkert sina för- och nackdelar, men jag tycker att de har gjort så gott de har kunnat i en väldigt svår situation. Jag har egentligen inga synpunkter på den generella svenska strategin, men när det kommer till högriskgrupper, exempelvis de som bor här, tycker jag att man har gjort för lite, för långsamt. Jag är rätt kritisk mot det. Trots att vi har påtalat det vi har sett, vi har ju datapunkter från 700 verksamheter i fyra länder. Till en början hade vi ju faktiskt fler datapunkter än vad de hade.”

Vad borde regeringen ha gjort annorlunda, rent konkret?

”De borde ha varit skarpare i riktlinjerna kring bred provtagning på personal och mer skyddsutrustning för att personalen inte ska smitta boende. Man borde ha gjort väldigt mycket större inköp av skyddsutrustning i tidigt skede. Det är först nu vi börjar ha tillräckligt, men det finns många aktörer och åtta av tio äldreboenden i Sverige är i kommunal regi.”

Vad är det som inte fungerar med inköpen?

”Man måste oftast betala 100 procent i förskott för att få produkterna. Kontakterna sköts ofta på sms eller chat, ibland har man väldigt kort om tid att göra upp affären. Man måste se till att man har ett nätverk på plats, kontakter med pålitliga kinesiska läkare som kan kvalitetssäkra produkterna. Givet att det är en trång sektor är logistiken lika svår. Bara att komma igenom tullen i Kina är en enorm byråkrati just nu. På ett sätt är det ju bra att de säkerställer att de inte skeppar ut dåliga produkter. Men det gör ju också att det är väldigt osäkert att veta när de kan lämna Kina. Dessutom står ju majoriteten av alla flygplan på backen idag. Även om man bokar en viss fraktvolym på flyg vet man inte om produkterna kommer i tid till avgång, för man vet inte hur snabbt tullen jobbar.”

Det låter som krig.

”Ja men det är det, det är krig. Jag förstår att det har varit svårt för myndigheter och handläggare på myndigheter att kunna lyckas få in skyddsmateriel med de förutsättningar de har. Man kan inte förhålla sig till offentliga upphandlingsregler, utan man måste vara villig att agera på annat sätt.”

I krigssituationer brukar ju priserna på insatsvaror stiga. Hur har marknaden för skyddsmateriel ändrat sig dessa månader?

”Det svåra har inte varit prisnivån, den tycker jag har hållit sig förvånansvärt stabilt. Det jobbiga har varit att överhuvudtaget få loss och få ut material ur Kina även om det sakta börjar lätta upp nu. Men det är klart att man har sett att priserna stiger en del.”

Hur mycket slår det mot Attendos resultat?

”Klart att det finns kostnader relaterade till skyddsmateriel som vi får bekosta själva. Vi kan inte vänta på Socialstyrelsen eller kommuner att köpa in – det kanske aldrig kommer då. Sedan är det klart att sjukskrivningarna har ökat och vi har mer temporär personal, vilket också gör att kostnaderna stiger. Vi släpper kvartalsrapporten den 6 maj, och då går vi ut med kostnadspåverkan. Men jag ska vara noga med att säga att vi inte har gått ut med någon vinstvarning.”

Har ni funderat på det?

”Ja, men det ska man ju alltid överväga om det finns goda skäl för det. Men eftersom vi inte har gjort någon vinstvarning så betyder ju det att det inte fanns skäl för det.”

Martin Tivéus om någon borde veta om när det är läge för vinstvarning: i fjol blev det inte mindre än två stycken. De lägre resultaten har varit direkt hänförliga till verksamheten i Finland. När Tivéus klev på vd-posten i september 2018 ärvde han en aggressiv tillväxtstrategi med stort fokus på Finland, som länge varit det minst reglerade landet i Norden inom äldreboende. Attendo har således tredubblat den finländska verksamheten de senaste tre åren.

Finland är också det landet som har haft lägst offentliga utgifter för äldreomsorg bland grannländerna i Norden. I fjol ledde det till en debatt kring kvaliteten på omsorgen, som slutade i skärpning av bemanningskraven. Enligt det liggande lagförslaget ska varje äldreboende ha bemanning på i snitt 0,7 vårdare per boende, en ökning från tidigare 0,5.

”Problemen handlar ju delvis om politiska förändringar i form av ökade bemanningskrav, men också om en dramatisk överexpansion. Året jag började, 2018, öppnade vi 70 enheter i Finland. I Sverige öppnade vi 7. I Finland gick från drygt 100 enheter till 400 på tre år. Det har ju dels belastat bolaget med stora uppstartskostnader, dels har vi byggt snabbare än vad det finns beläggning för. Efterfrågan kommer ju komma, men vår kapacitet i Finland ligger före den demografiska kurvan. Ekonomiskt sett är ju vår verksamhet som att driva hotell: marginalen är ju beroende av beläggning. Den första som flyttar in är ju jättedyr.”

När kommer efterfrågekurvan ikapp er?

”Man måste upp i en 70-procentig beläggning för att nå break-even, men vi ska ligga på en snittbeläggning över 90 procent. Nu ligger den på 78, så vi ligger ju 2-3 år före den demografiska kurvan. Vi fortsätter ju öppna i Finland, men efter halvårsskiftet blir det en dramatisk skillnad. I början av förra året beslutade vi om att minska expansionstakten i Finland för att komma i kapp.”

Bemanningskraven i Finland har höjts i etapper. I den första omgången tvingades ni vinstvarna, men inte inför de höjda kraven som kommer i år. Hur kommer det sig?

”Skillnaden är att vi kommer få betalt för det eftersom det är ett lagkrav. Redan 2019 tvingades vi justera upp bemanningen från 0,5 till 0,6. Men det var inget lagkrav, det var ett smygande, indirekt krav från den övervakande myndigheten. Det kunde vi inte reglera i våra avtal med kommunerna, vilket har varit ett problem. Vi måste ju omförhandla alla våra kommunavtal för att få betalt för det, och det tar tre år att rulla igenom alla avtal.”

Hur känns det att verka i en miljö som är så präglad av politisk risk? Du kommer ju från it- och banksektorn.

”Det är ganska annorlunda från mina tidigare jobb. Jag är ganska van vid att det finns myndigheter som inspekterar och reglerar, till exempel i telekom finns det ju Post- och telestyrelsen och inom bank har vi Finansinspektionen. Men i den här branschen är ju den politiska agendan så mycket kraftigare. Över tiden tycker jag att Attendo har visat att vi klarar av den komplexiteten, det som hände i Finland är ju relativt ovanlig situation på marknaden.”

Det måste ha varit en extremt dålig tajming för dig, att komma in som vd då?

”Jo, det måste man säga. Det var ju inget av detta jag såg framför mig när jag började. Men samtidigt måste man spela bollen där den ligger. Det är ingen idé att bekymra sig om saker man inte kan påverka.”

Men borde man inte ha kalkylerat med en viss risk för att bemanningskraven i Finland skulle ha skruvats upp? I alla de nordiska grannländerna är ju kraven mycket högre. I Norge är ju bemanningskravet på 1,0.

”Samtidigt har den finska ekonomin varit sämre under lång tid. Rent omsorgsmässigt har man sett att det går att bedriva god omsorg med 0,5. Däremot har man sett att det är svårare, man har mindre marginaler. För att de som bor här ska få så bra vardag som möjligt är det massa andra saker som spelar roll: social samvaro, aktiviteter, måltider och liknande. Det finns massa saker som vi i svensk och norsk omsorg är vana vid som inte finsk har. Exempelvis finns nästan inga fysioterapeuter i finsk äldreomsorg. Det betalar man inte för från offentlig sektor.”

Du är en lätt måltavla för kritikerna: en före detta bankdirektör som ska putsa upp marginalerna i ett privatägt välfärdsbolag. Får du ofta försvara dig?

”Generellt sett tror jag inte att man kan hålla på och bemöta den typen av kritik för mycket, och sedan får man ju tjock hud efter ett tag. Men om man tror så om mig så är det för att man inte känner mig. Jag bryr mig väldigt mycket om människor, jag är vaggad så. Jag skulle aldrig tagit det här jobbet om jag inte bryr mig om människor. Jag har fyra systrar, varav två arbetat inom äldreomsorgen, och flera släktingar som varit inne hos oss. Jag brinner för att skapa ett bra omsorgsföretag: då är det kunden först. Jag är extremt kundfokuserad. Jag tror att det enda sättet att motbevisa sådan typ av politiska utspel eller måltavleangrepp är att bevisa att vi är här för att göra ett bra jobb.”

Sedan du blev vd har Attendos börsvärde mer än halverats. Hur känns det?

”Klart jag inte kan känna mig tillfredsställd med hur vi skapar aktieägarvärde, än så länge. Vi är fortfarande i en omställningsfas, så facit ligger längre fram. Precis som många av våra aktieägare köpte jag in mig, ganska mycket, på fel kurs. Men jag är å andra sidan långsiktig. Men klart att det finns mycket kvar att bevisa: jag kan inte vara nöjd förrän vi har vänt Fi­­nland och sett till att vi har bra tillväxt, lönsamhet och skapar bra kundnytta. Men gällande kundnyttan kan jag se mig själv i spegeln. Jag känner en tillfredsställelse över att jag ser att vi jobbar med massa saker för att utveckla den nordiska omsorgen till det bättre. Det tycker jag verkligen att vi gör.”­­