Historiskt porträtt: Maths O. Sundqvist – ”mannen som sänkte Carnegie”

Maths O. Sundqvist växte upp i byn Kaxås på 1950-talet. Det är en liten by med ett hundratal invånare mitt i Jämtland. I november 2007 sitter han vid pianot och ler mot kameran på Dagens Industris förstasida. De stora svarta bokstäverna i rubriken säger att Maths O. Sundqvist är bäst i år och att han har spelat ut börsens ägarfamiljer. Hans aktieportfölj är värderad till 11,3 miljarder kronor. Ett år efter att den där bilden tas har allt förändrats. Mannen från Kaxås som älskar att sjunga religiösa sånger anklagas för att vara den som har fått investmentbanken Carnegie på fall. Vad var det som hände egentligen?

Från omnibus till Hexagon

Sven-Ivan Sundqvist sitter vid sitt matsalsbord i enplansvillan på Lidingö. Hans kusin Maths O. Sundqvist hade nyckel till huset och dök ofta upp oanmäld. Den orangea Buddha-liknande Fredrik Wretman-statyn som står i Sven-Ivans vardagsrum är ett resultat av ett av de där besöken. Maths dök upp sent en kväll i en taxi och hade statyn med sig. Han tyckte att Sven-Ivan skulle ha den. När Sven-Ivan frågade om han inte skulle stanna sa Maths bara att han måste vidare, och så åkte han. 

“Det var en ovanlig, decennier lång, vänskap, som var så djup så att ingenting var hemligt för den andre, i våra affärer, i våra yrken, i våra privatliv. Sådana relationer växer inte på träd”, säger Sven-Ivan Sundqvist.  

Maths hade tre äldre bröder och alla hade busskörkort. Sven-Ivan var övertygad om att Maths skulle gå i sin fars och sina bröders fotspår och själv bli busschaufför. Vilket han också blir. Men bara för en tid. Han tar över familjens bussföretag och bestämmer sig ganska snabbt för att sälja bolaget. Det är Östersunds kommun som köper och prislappen blir 8,7 miljoner kronor. För pengarna ska han satsa på fyra saker: familjen, fastigheter, Jämtland och aktier.  

Aktieaffärerna sköter han från Stockholm, till en början hos Alfred Berg. Där jobbar Peter Thelin, som i dag är partner på Brummer & Partners, men som då var kundansvarig för privatpersoner

 som ville göra större investeringar på börsen. När Maths O. Sundqvist kliver över tröskeln till kontoret på Arsenalsgatan i Stockholm i mitten på 80-talet har Peter ingen aning om vem han är. 

“Han hade alltid ett leende på läpparna. Man kunde uppfatta honom som att han inte var seriös, men han var väldigt seriös, även om han alltid skrattade och skojade om något”, säger Peter Thelin.

Maths O. Sundqvist har 2,5 miljoner kronor som han vill placera. En summa som var mer imponerande 1984 än den är i dag. Peter Thelin tar sig an uppgiften att bygga upp en portfölj åt Maths.   

“Men sen dröjde det inte länge förrän han insåg att man också kunde låna pengar, även om räntan var högre än den är idag så gick det ju att låna. Och Maths såg på det här med aktieplaceringar att så länge man kunde betala räntan var det inga problem. Det skulle ju sen visa sig att det var jätteproblem fastän man kunde betala räntan”, säger Peter Thelin.

Maths O. Sundqvist tar stora lån. Första gången den höga skuldsättningen blir ett problem är när börsen rasar 1987. Han förlorar stora summor pengar, men när börsen återhämtar sig växer portföljen till sig igen. När stormen har lagt sig tycker vännen och rådgivaren Peter Thelin att Sundqvist ska försöka fokusera sitt ägande på börsen mer. 

“Jag tyckte att han hade gjort väldigt mycket affärer som kanske var lite väl våghalsiga, och sen var han förbannad för att de inte skötte företagen bra och då kom vi fram till, Maths och jag tillsammans, att vi skulle försöka hitta ett bolag där han kan köpa så stor andel att han kunde komma med i styrelsen så att han kunde engagera sig i bolaget. “

Maths O. Sundqvist köper 10 procent i Investment AB Eken, som senare skulle få namnet Hexagon. En investering som ska betala sig mångdubbelt, men också stå honom dyrt.

Carnegie, klassisk sång, och krasch

I mitten av 00-talet tar Maths O. Sundqvist sina affärer till investmentbanken Carnegie. Finansmarknaderna präglas av 00-talsoptimism och klimatet på Carnegie under den här perioden har beskrivits som cowboyaktigt. Kanske är det förklaringen till att det ibland görs tveksamma affärer. När Affärsvärlden 2007 gick igenom Carnegies historia uppgick antalet rättsprocesser och incidenter som banken varit inblandade i sedan 90-talet till 17. Långt fler än alla konkurrenter.

Maths O. Sundqvist är en tacksam kund för Carnegie. När det går som bäst tjänar de omkring 100 miljoner kronor på ett år på hans affärer. Och affärerna är många, i slutet av 2007 har Sundqvist köpt aktier för 4,3 miljarder kronor på två år i bolag som SCA, Wihlborgs, Fabege och Industrivärden. Köpen genererar rubriker i affärspressen och den 1 november 2007 pryder Maths O. Sundqvist hela Dagens Industris förstasida. Han sitter vid ett vitt piano, klädd i vit skjorta, slips och mörk kavaj, håret prydlig kammat och med ett stort leende på läpparna. 2007 har börsvärdet på Sundqvists portfölj ökat med 26 procent, han äger 10 procent eller mer i sju olika börsbolag. Aktieposten i Hexagon, som han har haft sedan 1988, är den som har ökat allra mest och värderas till 5,8 miljarder kronor. Värdet på hela portföljen landar på strax över 11 miljarder kronor, utöver det äger han fastigheter och onoterade tillgångar för ytterligare flera miljarder. 

“Då var han på topp ekonomiskt, men jag tror inte att han var på topp som privatpersonen Maths. Då var det mycket, det var mycket affärer, det var mycket skuldsättning, han var nästan aldrig uppe i Jämtland, utan han hade en lägenhet i Stockholm där han spenderade större delen av tiden och flög fram och tillbaka, men det var mest i Stockholm. Det var ett nytt liv för honom, mycket ute på krogen”, säger Peter Thelin.

Sven-Ivan Sundqvist har plockat fram dvd-skivor med videoinspelningar av sin kusin. På datorskärmen inne i Sven-Ivans arbetsrum dyker Maths upp, nästan alltid med en mikrofon i handen. 

“Om man ska försöka förklara en annan människa, så skulle jag säga att han gillade att vara i centrum, att stå i centrum, att uppträda, att ha ett auditorium och då kan det vara genom att prata eller sjunga”, säger Sven-Ivan Sundqvist.  

Maths O. Sundqvist älskade att sjunga. Han älskade det så mycket att han 1998 tog ett sabbatsår från affärerna och började plugga klassisk sång på Birka folkhögskola. Hans sångröst hade utvecklingspotential, säger en av lärarna på telefon, men han hade behövt öva mer, och det var kanske inte hans starka sida. Han hymlade heller aldrig med att studierna mest var en ursäkt för att få ta en paus. En paus från en tillvaro som snurrade snabbare och snabbare. 

Så länge börsen går bra går det bra för Sundqvists hårt belånade portfölj, men 2008 är den globala finanskrisen ett faktum. I takt med att börserna rasar världen över så krymper värdet på hans aktier. Aktierna som har varit säkerhet för lånen som Sundqvist har tagit för att kunna köpa mer aktier.

“Jag erinrar mig en situation när han sitter hemma hos mig och spelar piano, det är 2008, kurserna faller på börsen, så ringer det på telefonen, han slutar spelar piano, tar telefonen, och lyssnar på vad jag förstår då är mäklaren på Carnegie, och så börjar han spela igen, och så säger han som en pratbubbla, där rök en miljard till”, berättar Sven-Ivan Sundqvist.

Carnegies nedgång och fall

Peter Thelin förstår att den där höga belåningen kommer att innebära problem. Han minns ett tillfälle när han och Maths O. Sundqvist åt frukost tillsammans på ett bageri i Åre. 

“Jag minns att jag sa till Maths, du måste göra något, du kommer få ett helvete om du inte fixar din skuldsättning, du måste sälja av. Och han svarade jaja, men jag har en plan.”

Vid lunch samma dag träffas de igen och Sundqvist meddelar att han har sålt av 1 miljon SCA-aktier. Vad bra, tänker Peter Thelin, tills han får höra att Maths O. Sundqvist har sålt dem från bolaget till sig själv. 

“Plan är fel att säga, men han hade i alla fall en tanke om att han skulle vara långsiktig när han var på börsen. Han hade varit långsiktig med Hexagon, nu hade han börjat köpa aktier i SCA, Skanska och i Industrivärden, och de skulle bli hans nya grej.”

Bolagen Sundqvist går in i har kopplingar till skogen, till Norrland och till fastigheter. De sfärer där han känner sig hemma. 

“Jag tror faktiskt, så här i efterhand, och det har jag inte sagt tidigare, men jag tror att det var lite det som kanske hindrade honom mentalt från att sälja. Hade han bara handlat i aktier och inte haft någon emotionell koppling, eller någon bredare tanke, då hade han nog varit mer lätt på foten och tyckt, det där kan jag sälja”, säger Peter Thelin.

Skulderna som Maths O. Sundqvist har byggt upp involverar flera banker, men en av de banker som har tagit störst risk är Carnegie. Sommaren och hösten 2008 är Carnegies lån till Sundqvist vid tre tillfällen en otillåten exponering, enligt bankens egna beräkningar och som de även informerar Finansinspektionen om. Och sommaren 2008 så gör de en sak som ska bli väldigt omstridd. 

När Sundqvist först blir kund hos Carnegie 2004 så öppnar han inte bara depåer för sig själv utan också för sin tre barn. Han går i borgen för depåerna och har fullmakt att göra vilka affärer han vill med pengarna. När hans egen depå är överbelånad och Carnegie sitter med den otillåtna exponeringen, säljer banken 8 miljoner Hexagon-aktier från Maths O. Sundqvists bolag, till barnen. De tre barnens konton debiteras med 265 miljoner kronor vardera. Resultatet blir att barnens konton nu också är överbelånade, med flera hundra miljoner kronor. Det som från början var ett plussaldo på 240 miljoner blir snart en skuld på drygt 600 miljoner kronor.  

Carnegie själva hävdar att man inte gör det här för att bli av med den där otillåtna exponeringen, utan av en annan anledning. Banken menar att affären med barnen görs för att möjliggöra en försäljning av Hexagon-aktierna under den period då Maths O. Sundqvist har handelsförbud på grund av sin styrelseplats. Problemet är att handelsförbudet inte gällde när affären med barnen gjordes, det fanns marginaler. 

Sundqvist själv hävdar våren 2009 att han blev informerad om transaktionen med barnens konton efter att den redan var gjord. ”Jag ställdes inför faktum” säger han till Dagens Industri. 

Carnegie kommer också att hävda att man uppfattade att Maths O. Sundqvist och barnens konton inte skulle redovisas tillsammans, utan separat och alltså inte ska räknas som en enda exponering. Men Maths har både fullmakt och är borgenär för barnens depåer så i Finansinspektionens ögon ska hela familjen Sundqvist räknas som en exponering. Något som kommer att spela stor roll när Finansinspektionen i november 2008 fattar beslut om att dra in Carnegies banktillstånd och låta Riksgälden ta över kontrollen över banken.

Affärsvärlden har sökt Carnegie som avböjt att kommentera.

Ett avtal sluts

“Fram till dess hade Maths problem varit hanterbara, tills tillståndet ryker. När tillståndet ryker, då sätts ju allt på ända. Och då måste han göra någonting och då frågar han mig om hjälp. Och så frågar han Dan Olofsson om hjälp”, berättar Peter Thelin. 

Sundqvist vänder sig till personer som han litar på. En av dem är Peter Thelin, en annan är miljardären och barndomsvännen Dan Olofsson. 

“Maths var överbelånad och då är det de reglerna som gäller, men då var ju frågan vad tillgångarna, som

 inte var noterade, vad de egentligen var värda.”

Det blir diskussioner om värdet på de onoterade bolagen. Sundqvist försöker sakta ner processen, i hopp om att börskurserna ska vända uppåt igen. 

“Men sen tyckte Carnegie att det här tog för lång tid och då hotade de med att sätta Maths i personlig konkurs och auktionera ut bolaget.”

Där och då har Peter Thelin sin uppfattning klar: de måste försöka sluta ett avtal innan det hinner gå så långt.

“Jag är osäker på om det var det bästa rådet, det har jag funderat på länge. Man kanske skulle ha låtit det gå och sen hade det blivit en juridisk process omkring det här, men jag tyckte det var en dålig lösning då.”

I sista stund skrivs ett avtal som ska göra att Maths O. Sundqvist slipper auktionera ut sitt livsverk till högstbjudande. Peter Thelin är med när avtalet skrivs under. Det är måndagen den 16 mars 2009 sent på kvällen. De träffas i ett konferensrum på ett advokatkontor på Hamngatan i Stockholm. Lokalerna är vackra, men stämningen i rummet är elak, säger Peter Thelin. Runt bordet sitter förutom Maths O. Sundqvist och Peter även Maths dotter Anna-Karin, Sundqvists advokat, motpartens advokat och Arne Berggren som representerar Valot Invest, bolaget som har fått i uppgift att hantera Carnegies skulder. 

“Jag tyckte det var jävligt sorgligt, då gick någonting i graven. Men Maths var lika glad ändå, utåt sett.”

Vad gjorde ni efteråt?

“Det var ju mitt i natten. Maths och Anna-Karin gick hem och jag åkte hem till Södertälje. Det var en enormt sorglig kväll tycker jag.”

Det skrivs sekretessavtal som ska säkerställa att detaljerna i uppgörelsen inte kan offentliggöras, men när avtalet har skrivits under är Maths O. Sundqvist skuldfri. Hans barn får tillgångar värda 50 miljoner och Sundqvist själv får behålla pensionsförsäkringar värda mellan 20 och 40 miljoner och möjlighet att köpa loss vissa tillgångar i Jämtland, bland annat Högfors slott. Ett år tidigare har hans tillgångar värderats till många miljarder. 

I andra änden av uppgörelsen ser det ljusare ut. Riksgälden tar över Carnegie i november 2008. I februari året därpå säljs banken till riskkapitalbolagen Altor och Bure. Kort därefter börjar man sälja av tillgångarna som finns i koncernen Skrindan. När majoriteten av tillgångarna är sålda ett par år senare står det klart att bankerna som hade lånat ut pengar till Sundqvists bolag inte har förlorat en enda krona. Och staten, som fick gå in och ta över den krisande banken Carnegie, har gjort en preliminär vinst på knappt 600 miljoner kronor. 

I media får Maths O. Sundqvist snabbt skulden för att ha sänkt investmentbanken Carnegie.

“Nej men jag har ju sagt att Carnegie agerade ju i stort sett knarklangare till Maths, de försåg honom med pengarna, så de kan ju inte säga att Maths fällde Carnegie. De fällde ju Carnegie själva. Det är min uppfattning, och den kommer jag alltid stå för. Sen var det långivningen till Maths som fällde Carnegie, men det var inte Maths som bestämde över om han skulle få låna eller inte. Så det tycker jag.”

Hade han också skuld i det, i och med att han var så benägen att ta mycket lån?

“Jo, men de kunde säga nej vilken dag i veckan som helst, men de var ju för intresserade också från andra sidan att tjäna pengar på finansieringen, jag tycker att det är en felbeskrivning att det var Maths som fällde Carnegie, Carnegie fällde sig själva men verktyget var Maths då. Orsaken var Maths, men det var inte Maths som fällde Carnegie.”

Var han girig?

“Han var inte intresserad av pengar för att konsumera, han var nog inte intresserad för att åka hem och räkna hur mycket pengar han hade heller. Han missbrukade pengar på det sättet att det var mer spelet runtomkring som var intressant för honom, än att han skulle ha de här pengarna. Så pengarna i sig var inte intressant, jag tror han var mer intresserad av tillgången som han ägde, det drev honom mer, han älskade Hexagon.”

Utifrån sett kan det ju se ut som att han är en miljardär som vill ha mer.

“Nej, men det är fel beskrivning av honom. Det är mer en fartblindhet skulle jag säga.”

När avtalet med Valot Invest har skrivits på säger Sundqvist till media att han vill vända blad. Men enligt Peter Thelin var processen långt ifrån över. 

“Valot Invest, bolaget som man lade in allt i, de gjorde en utredning på Maths i allt. Och Maths hade ju ordning och reda, men det var hans Ica-konto, det var allt, allt gick man igenom, så att det inte skulle finnas några pengar någonstans”, säger Peter Thelin. 

“Ett avtal hade skrivits, man skulle gå igenom allt och det skulle vara rätt, men det där blev nästan förnedrande. Det där tyckte Maths var jobbigt, det sänkte honom.”

När han ser tillbaka på det där året är vännen och rådgivaren Peter Thelin övertygad om att det hade slutat annorlunda om Maths O. Sundqvist hade varit någon annan. 

“Jag är osäker på om man tog Maths på det allvaret som man skulle göra. Maths sågs nog som en uppstickare, en risktagare och jag tycker att det genomsyrade hur man hanterade honom när det blev bekymmer. Hade man varit en etablerad finansfamilj som hamnar i de där bekymren då hade det hanterats annorlunda, än som det nu blev med Maths. Han stod väldigt ensam.”

På vilket sätt hade man gjort annorlunda?

“Han hade ju ändå en säkerhetsmassa som man kunde diskutera, som en finansiell institution skulle kunna ställa sig bakom att det här var okej, men det var det inte med Maths.”

Varför då?

“Han var inte en del av etablissemanget. Det är min tolkning. Så jag valde ju att jobba jättemycket med Maths för att försöka hjälpa honom så mycket det gick, under det här året.”

Efter kraschen drog sig Maths O. Sundqvist tillbaka till Jämtland. Artiklarna blev färre, men till de som kände honom sa han att han ville arbeta sig tillbaka. Att han hade nya idéer och nya projekt på gång. Projekt som han inte hann påbörja. 

Söndag förmiddag den 23 september 2012 påträffas Maths O. Sundqvist död under sin fyrhjuling, i en slänt, inte långt ifrån Högfors slott. Han hittas av två personer i det lokala jaktlaget och när räddningstjänsten kommer dit kan de konstatera att det är många timmar för sent. 

Peter Thelin minns den där söndagsmorgonen och telefonsamtalet från Maths son Per. 

“Då ringde Per mig och sa jag orkar inte, pappa är död, jag orkar inte ringa, du får ringa runt till alla som ska veta det här.”

“Vi var ju jättenära vänner så det var hemskt. Han var ju för ung. Alla dör någon gång, man dör av ålderdom, men Maths, det var inget roligt sätt att dö på. Det var en hemsk dag.”

Maths kusin Sven-Ivan Sundqvist är på kontoret när han nås av beskedet. Han blir stum. 

Sven-Ivan SundqvistArtikel

Ekonomijournalisten och pionjären Sven-Ivan Sundqvist död

“Jag har aldrig under mitt ganska händelserika liv haft så roligt med någon människa i så många år som jag hade med Maths.”

Tre veckor senare är det stor begravning i Östersund. Östersunds-Posten räknar till 768 gäster. Begravningskaffet hålls på den gamla flygflottiljen i Östersund. Talen avlöste varandra. 

“Och då insåg man ju vilken betydelse han haft för bygden. Alla ville tacka honom för vad han hade gjort för idrottsklubben och så vidare och så vidare. På det sättet var det en väldigt bra begravning, om det nu finns bra och dåliga begravningar. Då sa jag till min fru när vi åkte därifrån, fan Maths skulle ha stannat i Jämtland, här uppskattades han för den han var. Det hade varit mycket enklare. Då hade han säkert levt också.”

Tror du?

“Ja, det tror jag.”

Det var ju en olycka?

“Jo, men han levde destruktivt på slutet. Efter den här 2009 processen, det var ett destruktivt liv han hade, skulle jag vilja säga.”