DE STORA FONDFÖRVALTARNA: Förvaltarna tror på 1998

Boston i november. Snöglopp och bitande nordanvind påminner omde bistra förhållanden som Amerikas första inbyggare, dereligiösa puritanerna, en gång fick uthärda. Det var också derassparsamhet som gjort att det förvaltats stora förmögenheter iBoston i över 200 år. Idag är staden navet i den amerikanskafondbranschen. Härifrån styrs också en stor del av de globalakapitalströmmarna – och därmed börsutveckling och räntor påmånga håll i världen.

Därför är det viktigt att veta hur förvaltarna här ser på 1998.Fruktar de en deflationsvåg, räntehöjningar eller börskrasch?Affärsvärlden har frågat några av de största och viktigastefirmorna.

Det ser positivt ut i världen för tillväxt, inflation och räntor.Det skall väldigt mycket till för att bryta de trenderna, sägerplaceringschefen Peter Stonberg på State Street Global Advisorssom är USA:s största pensionsförvaltare. Han spår attkapitalinflödena till fondbolagen fortsätter i ungefär sammatakt som fram tills nu. Enligt Stonberg är New Yorkbörsenaningen övervärderad just nu, men han bedömer ändå att den börkunna stiga med mellan ett par och tio procent under 1998.Åsikterna delas av det absoluta flertalet amerikanska förvaltare.Landets mest kända pensionsfond, Kaliforniens statsanställdasCalpers, har till exempel höjt sin viktning i USA-aktier från 38till 41 procent. Även världens största pensionsfond, TIAA-CREF,som förvaltar sparande åt två miljoner universitetsanställda ochlärare, tror på ett glatt 1998. Visst kom härdsmältan i Asiensom en chock. Men inbromsningen i de ländernas ekonomier har ialla fall det goda med sig att inflationstakten i världen blirlägre än annars, anser fondens chefekonom Leo Kamp.

JAPAN INTRESSANTEn del amerikanska institutioner säger till och med att det kanvara en bra idé att gå in i Asien nu. Grantham, Mayo, VanOtterloo & Co har till exempel ökat sina innehav i Japan påsistone. Även John Talanian, vice VD på Putnam Investments,tycker att Japan är intressant eftersom finanssektornsomstrukturering öppnar många nya möjligheter. Andra är merskeptiska. Man vill ju inte gärna försöka fånga en fallande kniv,säger Lincoln Anderson, chefekonom på Fidelity. De amerikanskafinansmarknaderna kom snabbt över oktober månads rekyl. WallStreet har i stort sett återhämtat förlorat territorium.Hittills i år har index klättrat 20 procent. Orsaken är etturstarkt flöde in i aktiefonder (equity mutual funds). Under detskakiga oktober var nettoinsättningarna 18 miljarder dollar ochsannolikt slås i år ett nytt rekord för nettoinflödet. Detnuvarande, på 222 miljarder dollar, sattes för helåret 1996.

Fondförvaltarnas optimism är säkert en förklaring till varförockså USA:s investmentbanker ser så ljust på tillvaron. Det ärkanske symptomatiskt att investmentbanken Goldman Sachsavslutade förra veckans presentation av firmans prognoser för1998 med cocktailparty på ett planetarium.

Bakgrunden till tillförsikten – förutom de starkakapitalinflödena – är att allt ser så bra ut i den amerikanskaekonomin.

Konjunkturen verkar rulla på i god takt under 1998. Balansenmellan utbud och efterfrågan på arbetskraft respektive kapitalrubbas knappast under det kommande året, anser förvaltarna.Budgetsaldot är i bättre skick än på decennier. Den offentligasektorns finanser – kommunerna, delstaterna och den federalaregeringen – visar ett överskott i år på över 250 miljarderkronor. Det hålls visserligen kongressval i november, men detlär inte få några märkbara effekter på finanspolitiken. Däremotkan debatten ta fart i en annan fråga. Bill Shipman, forskareoch författare till en uppmärksammad bok om USA:s bräckligastatliga pensionssystem (Social Security), menar attgenomgripande reformer måste till. Avkastningen på de pengar somförvaltas i Social Security är bara cirka en procent per år pågrund av höga administrativa kostnader. Frågan är infekterad,men Shipman tror att politikerna kan börja agera redan undernästa år.

Däremot råder konsensus om penningpolitiken, som skötts medkompetent hand av centralbanken Federal Reserve. Chefen AlanGreenspan är vid god hälsa. Han blir dock 72 nästa år, ochskulle han få dra sig tillbaka av åldersskäl kan det oroafinansmarknaderna. Som så ofta i närheten av mäktiga cheferfinns inte någon given efterträdare.

Det enda riktigt akuta problemet är handelsbalansen.Handelsfrågorna kan blossa upp som en stridsfråga igen 1998 omde asiatiska ländernas överskott i handeln med USA ökardrastiskt. Men än så länge, betonar Lincoln Anderson på Fidelity,är underskottet litet i förhållande till den amerikanskaekonomins storlek och det är betydligt mindre som andel av BNPän det var vid mitten av 1980-talet. Den minnesgode kommer ihågatt svaga handelssiffror var det som utlöste börsraset 1987.

EUROPAS NYA DISCIPLINAllt gott och väl på hemmaplan, således. Men nytt är attamerikanska fondförvaltare nu börjar se ljusare på läget iEuropa. EMU-projektet går in slutfasen nästa år, under brittisktordförandeskap. I januari 1999 skall ju den monetära unionenträda i kraft. Mycket arbete återstår. Det viktigaste är attdeltagarlistan till unionen skall spikas.

De kända hållpunkterna är finansministermötet i York i mars ochdet ordinarie toppmötet i Cardiff i juni. En annan fråga sommåste lösas under 1998 är vem som skall leda den nyacentralbanken, ECB. Holländaren Wim Duisenberg var det givnanamnet tills fransmännen lade in sitt veto nyligen. Om det bliren alltför svag kompromisskandidat kan finansmarknadensförtroende för institutionen rubbas.

Tidigare har amerikanska kapitalförvaltare betraktat EMU medantingen ointresse eller skepsis. Nu börjar allt fler av dem seskapandet av eurozonen som en dynamisk process, därslutresultatet kan bli en i sann mening gemensam varu- ochtjänstemarknad liknande den som finns i USA. Vägen dit går viaen våg av fusioner, förvärv och omstruktureringar som kanförebåda en omdaning av Europas näringsstruktur liknande den somUSA gick igenom för 100 år sedan. Då slogs lokalt och regionaltverksamma företag inom branscher som stål, olja, livsmedel ochjärnvägar ut av truster och andra bolagsbildningar somutnyttjade de skalfördelar som kunde fås av att operera överhela USA.

EMU medför också en, som amerikanerna ser det, välbehövlig dosfinansiell disciplin för regeringarna.

Jag tycker man kan se trendbrott just nu i Europa, säger LeoKamp på TIAA-CREF. Det börjar finnas en förståelse för flexiblaarbetsmarknader. De produktivitetslyft som vi ser i Tyskland ären spegelbild av det vi hade i USA i början av 1980-talet. Detråder dock fortfarande osäkerhet om vart Tyskland kommer att gå.Förbundskansler Kohl ställer upp till omval i september ochfrågan är om han än en gång kan få väljarnas förtroende. Den eneav de båda socialdemokratiska toppolitikerna, Gerhard Schröder,är av modernt snitt och har åsikter och framtoning som liknar desom finns hos Tony Blair. Den andre, Oscar Lafontaine, har mergemensamt med Göran Persson. Partiet, SPD, skall bestämma sigför rätt man först i april.

Vi är vana vid att analytiker vid utländska investmentbanker,oftast ungdomliga Londonbaserade sådana, uttalar sig titt somtätt om svensk ekonomi och ekonomisk politik. För seniora cheferpå amerikanska kapitalförvaltningsfirmor är dock Sverige nättoch jämnt synligt på världskartan. Lincoln Anderson (javisst,mina förfäder invandrade från Sverige) anser att vi kommit engod bit på väg mot att stabilisera ekonomin, framför allt pågrund av att finanskrisen hanterades så snabbt och målmedvetet.Han jämför med Japan där politikerna förvärrat plågorna genomatt dra ut på förloppet.

I den mån de amerikanska förvaltarna har några synpunkter påvårt land inför 1998 är det det vanliga receptet, attarbetsmarknaden måste bli mer flexibel. De tror inte på någrasnabba förändringar i den ekonomiska politiken, inte ens om CarlBildt skulle efterträda Persson, eftersom även en moderatleddregering skulle ha svårt att ta tag i arbetsrätten,transfereringarna och de andra strukturfrågorna.

Däremot ser förvaltarkollektivet ljust på utsikterna för detsvenska näringslivet, vilket märks i att USA-institutionernaäger 40 procent mer på Stockholmsbörsen än de skulle ha gjort omde varit neutralviktade, det vill säga haft så mycket sommotiveras av Sveriges andel av det globala börsvärdet.

HETA BRANSCHERFörvaltarna föredrar dock att analysera branscher framför attpeka på enskilda bolag. IT, telekom och läkemedel – branscherdär Sverige är väl representerat – kommer även i fortsättningenatt utgöra hjärtat i de flesta amerikanska portföljer. Detsammagäller media, som kommer extra mycket i fokus under 1998 dåOscarsgalan firar 70-årsjubileum. Visst är värderingarna avtillväxtbolagen höga och det finns överkapacitet i vissa segment,säger Peter Wiley, förvaltare på State Street. Men de flestaförvaltare menar ändå att utsikterna för tillväxtbranscherna ärgoda. Detta gäller inte minst om man jämför med basindustrin,som under 1998 kommer att pressas hårt av svaga marknader iAsien. Massmarknadsnäringar som bilindustrin kommer inte att hadet så mycket lättare, då den globala konkurrensen tvingar nedmarginalerna med hård hand. Obligationer och räntebärandeplaceringar då? Jodå, de utgör fortfarande cirka 50 procent avdet 27.000 miljarder kronor stora kapital som ligger i deamerikanska sparfonderna. Men den andelen har minskat kraftigtde senaste tio åren. 1986 var ränteandelen hela 77 procent.

Medelamerikanen vill i första hand ha aktier, även efter rekyleni oktober. På Fidelity har man observerat ett mindre inflöde ien fond som placerar i allmännyttiga företag (elproducenter,vattenverk med mera). Men det är alltså på marginalen. JeremyGrantham, VD för Grantham, Mayo, Van Otterloo & Co, ser med stororo på det stora risktagandet på dagens amerikanskafinansmarknad. Han avviker därmed från den utbredda optimismenbland kollegerna. Placerarna är hjärntvättade. Ingen vill hautländska aktier eller kontanter. Men det kan inte fortsättauppåt hur länge som helst. Det vi ser är sista sucken från endöende haussemarknad.

Granthams bedömning är att en rejäl börsnedgång i New Yorkväntar och att den knappast kan dröja så länge som till 1999.Samtidigt medger han att det är ytterst svårt att säga närvändpunkten kommer på aktiemarknader som styrs av kapitalflödenoch inte av fundamentala värderingar, som nu i USA. I Asienhölls börserna och fastighetsmarknaderna uppe av utländsktkapital år efter år. Så länge musiken spelar fortsätter festen,och vem kan säga hur länge orkestern orkar?

Här finns kapitalet

USA:s största ägare av Miljardericke-amerikanska aktier 1996. kronorCapital Reserach & Management 286Fidelity Management & Research 257Templeton Investment 202TIAA-CREF 103Merrill Lynch Asset Management 100Putnam Investment Management 78Scudder, Stevens & Clark 77Janus Capital 69Wellington Management Co 68AIM Capital Management 47New Jersey Division of Investment 43Brandes Investment Partners 42Grantham, Mayo, Van Otterloo & Co 41Källa: Technimetrics