Tvingas betala vinstskatt på stulna fonder: ”Helt orimligt”

Med hjälp av ett falskt bank-id lyckades bedragare sälja en ung mans fonder och föra vidare delar av kapitalvinsten till egna konton. Trots att brottsoffret inte varit den som sålt fonderna tvingas han betala vinstskatt även på pengarna som bedragarna kom över.

Det står klart efter att förvaltningsrätten i Malmö gått på Skatteverkets linje, och kammarrätten avslagit mannens överklagande.

“Här har någon utomstående, utan lov, sålt vad som tillhör min klient och tagit pengarna. Min klient har varken sålt eller fått del av någon vinst som han sedan kan betala skatt för. Det är liksom brister i rimligheten hela vägen”, säger mannens ombud Anders Månsson till Afv.

I domen från förvaltningsrätten i Malmö står att läsa:

“Vad XXX anför om att det inte har skett en civilrättsligt giltig försäljning på grund av att han blivit utsatt för brott påverkar inte hans skyldighet att betala skatt på den kapitalvinst som uppstått till följd av avyttringen.”

Domstolen tar alltså inte hänsyn till huruvida mannen blivit utsatt för brott. En kapitalvinst ska beskattas, oavsett vem som tar del av vinsten.

“Det tycker jag är lite väl enkelt. Jag menar motsatsen och jag hävdar att det fortfarande är så att skatterätten inte är så tokigt utformad så att vi ska bli beskattade när brottslingar olovligen säljer av våra tillgångar”, säger Månsson.

Vem ska betala då?

“Ingen ska betala skatt här för min klient har aldrig sålt några fonder. Sedan har de pengar som stulits från min klient förts in, antar jag, i den brottsliga ekonomin. Det är förfärligt att ett brottsoffer som min klient blir beskattad på detta sättet”, säger Månsson och fortsätter:

“Men min klient ska ju inte betala skatt på pengar som brottslingar olovligen tagit från honom efter att de sålt hans tillgångar. Det är ju helt orimligt.”

Därför beskattas vinsten

Skatteverkets rättsliga expert Rolf Johansson uttalar sig principiellt till Afv. Han säger att det är beklagligt om en person lurats att sälja sina tillgångar, men att man behöver se på regelverket för inkomstskatt så som det ser ut idag.

“Beskattning sker vid avyttring. Det innebär att om man säljer en tillgång så blir det en beskattning. Sen är det självklart så att om man är utsatt för något bedrägeri och inte kan ta del av vinsten, så är det beklagligt att man luras att sälja sina tillgångar”, säger Rolf Johansson.

Det faktum att det finns ett bank-id och en giltig transaktion är grunden som gör att skatt ska betalas.

“Det finns en motpart som köper tillgångarna och som utger ersättning för detta, den personen ska också kunna förlita sig på bank-id. Det är en transaktion som är giltig och då beskattas den transaktionen”, säger Johansson och fortsätter:

“Ett bank-id är en legitimation för en person. Det finns såklart ett samhällsintresse för att vi ska kunna använda oss av bank-id och att motparten ska kunna förlita sig på det. Innebär de här transaktionerna där man använt bank-id att det har varit en giltig överlåtelse mellan de här personerna? Ja, då blir det beskattning helt enkelt.”

Anders Månsson tycker att lagstiftningen behöver ändras så att det tydliggörs att det endast är försäljningar som säljare de facto haft för avsikt att göra som beskattas.

Även Skatteverkets rättsliga expert är inne på samma spår.

“Det blir en politisk fråga om vilka regler som ska gälla när och hur man kan använda ett bank-id. Samt vad som ska hända om man blir utsatt för bedrägeri där pengarna man kanske fått från en försäljning sedan försvinner.”

Afv har sökt finansminister Elisabeth Svantesson, som har Skatteverket i sin ministerportfölj för att ställa frågor om brottsoffer ska betala vinstskatt. Hon avstår från att kommentera.

“Eftersom enskilda ministrar varken kan eller ska lägga sig i och kommentera enskilda ärenden”, skriver pressekreterare Klara Söderberg i ett mail till Afv.

“Lämpligt se över regleringen”

Marianne M. Rödvei Aagaard är docent i civilrätt vid Uppsala universitet. Hon kan inte uttala sig om det specifika fallet, men beskriver problematiken som kan uppstå mellan det civil- och skatterättsliga.

“I det typfallet som beskrivs här, har vi till exempel ett civilrättsligt problem gällande själva försäljningen av fonderna. Försäljningen kan vara ogiltig om den har godkänts av en obehörig person utan fondinnehavarens samtycke och i så fall skulle själva försäljningen kunna gå åter”, säger hon och fortsätter:

“Om försäljningen inte går åter, är det ju en realisation som enligt den skatterättsliga regleringen ska beskattas. Skatterättsligt är det inte alls relevant vad som sedan händer med pengarna från försäljningen”, säger hon.

När en försäljning är obehörig och pengarna förs vidare till en bedragares konto är det tänkt att banken ska återställa kundens konto.

“Beroende på kundens eget agerande kan emellertid bankens ansvar reduceras så att kunden själv får täcka 400 eller 12 000 kronor eller i vissa fall även hela förlusten. I den mån som kunden får pengarna tillbaka, är det klart att beskattning både ska och bör ske”, säger Rödvei Aagaard och fortsätter:

“Om kunden själv får bära hela förlusten och inte får något återställande från banken, kan det dock uppfattas som orimligt om kunden samtidigt blir ålagt att skatta av en vinst som den inte haft möjlighet att tillgodogöra sig. Samtidigt har en försäljning skett som i princip ska beskattas. Den vars fonder sålts kan inte tillåtas ensidigt bestämma över om försäljningen ska beskattas eller inte, exempelvis genom att låta bli att kräva återställande från banken.”

“Se över regleringen”

Även Rödvei Aagaard är inne på att detta bör ses över.

“Dock vore det lämpligt att se över regleringen så att åtminstone den som verkligen kan visa att den blivit bestulen och som har gjort allt den kan för att få förlusten ersatt, inte nödvändigtvis ska beskattas.”

Hon säger att det är svårt att koppla ihop den skatterättsliga och den civilrättsliga bedömningen då det är olika processer, olika parter och olika regelsystem.

“Det vore emellertid möjligt att ändra den skatterättsliga regleringen så att de konkreta omständigheterna i det enskilde fallet skulle kunna beaktas i större omfattning, vilket vore särskilt lämpligt vid uppenbara bedrägerier där den skattskyldiga inte vare sig haft del av själva realisationen eller vinsten av denna”, avslutar hon.