EFTER HAUSSEN: Skördetid

Det ökade sparandet och de senaste årens kraftiga börsuppgånghar skapat rekordförmögenheter hos de svenska hushållen.Hushållens aktieägande är i dag det i särklass största någonsin.Hushållen svarar visserligen för en krympande andel av dettotala börsägandet, men har i absoluta tal mycket störreförmögenhet i aktier än någonsin tidigare.

På bara ett år har hushållens aktieinnehav, i direkt ägande ochfonder, som en följd av börsuppgången ökat med omkring 250miljarder kronor, inräknat utdelningar och värdeökning påutlandsinnehav. Det motsvarar 27 procent av hushållens årligakonsumtion. Detta är en faktor som konjunkturbedömare ochpolitiker i fortsättningen måste ta in i sina kalkyler på etthelt annat sätt än hittills.

Hushållens totala finansiella nettoförmögenhet uppgår nu tillomkring 1.150 miljarder kronor. Den växande statsskulden under1990-talet och hushållens förmögenhetsökning är till störstadelen två sidor av samma sak. Men till följd av börsuppgångenhar hushållens finanser förbättrats mer än vad statens harförsämrats. Under 1990-talet har hushållens finansiellanettoförmögenhet ökat med omkring 800 miljarder kronor. Denstarka ökningen av hushållens finansiella tillgångar innebär enförändring som kan få stor betydelse på både kort och lång sikt.Hushållens nyförvärvade förmögenheter skapar ett rörligarekonsumtionsmönster. Om en optimism om ekonomin börjar sprida sig,vilket är fallet just nu, kan sparkapitalet ge upphov till enkraftig konsumtionsökning som först kan ge en välkommen skjutsåt ekonomin men som så småningom också orsaka en ökning avinflationen och tvinga fram en ändring av politiken. Denkraftiga förmögenhetsöverföring som har skett från denoffentliga sektorn till hushållen kan samtidigt sägas medföraett systemskifte. Staten får i framtiden ännu svårare att styraekonomin och kan tvingas till drastiska anpassningar avpolitiken om hushållen ändrar sitt köpbeteende (ellersparbeteende, vilket är samma sak).

Med det ökade internationella beroendet och riskerna förkapitalflykt finns knappast heller någon möjlighet för statenatt genom ökad beskattning av kapitalet försöka föra dettillbaka till staten.

Tidigare har hushållen haft den överlägset största delen av sinatillgångar i egna hem. De finansiella tillgångarna är förstås påett helt annat sätt tillgängliga för konsumtion. På 1980-taletutnyttjade visserligen hushållen värdestegringen på fastighetertill att öka sin upplåning, men med dagens skatteregler ochhögre realräntor är detta inte attraktivt.

Däremot är det lätt att tillgodogöra sig och omsättaaktievinster. Den troliga effekten av den kraftiga värdeökningenpå aktier är att många hushåll anser sitt behov av sparandetillgodosett och därför tycker sig ha råd att öka konsumtionen.Den statistiskt synliga effekten blir att hushållens sparkvotsjunker. Det räknar också de flesta bedömare med, men kanskeinte i tillräcklig grad.

När nu samtidigt politikerna försöker intala folk att krisen äröver och framtiden ljus, utan hotande nya skattehöjningar, kanföljden bli en starkare ökning av konsumtionen. På kort sikt ärrisken liten för ökad inflation och socialdemokraterna kan tackaaktiebörsen för en större chans att vinna valet.

På något längre sikt är det som sagt möjligt att en alltförstark konsumtionsökning kan ge upphov till löne- ochprishöjningar. Det kan av detta skäl bli svårt att så småningomuppfylla de löften om skattesänkningar eller utgiftsökningar sompartierna håller på att ställa ut inför nästa års val. Tvärtomkan det om något år bli dags för stamare politik, däralternativet till fortsatt budgetåtstramning är att riksbankenhöjer räntorna.