Grekland – den nya gamla vinvärlden

Handen på hjärtat; hur många har egentligen grekiska viner liggandes i sin vinkyl i väntan på bästa tillfället att öppna dem? Vem tar med sig en pava grekiskt som middagspresent? Ändå har Grekland en betydelsefull roll i vinets antika historia och i dag finns det mer än Retsina och den aniskryddade spriten ouzo representerat på marknaden.

Retsina; vinet som under antikens storhetstid förvarades i amforor förslutna med kåda, vilket konserverade vinet och ­skyddade mot syre, men också var ­upphovet till vinets speciella smak.

Är man nyfiken på hur vinet smakade under antiken är Retsina troligtvis det närmsta man kan komma. Kourtaki Retsina of Attica, med en nötkryddig och lätt träig doft av kåda, finns i Systembolagets ordinarie sortiment.

Vin producerades i Grekland redan under antiken och härifrån spred sig vinrankan till Spanien, södra Italien, Frankrike och områdena runt Svarta havet. Det finns de som hävdar att Grekland är vinets vagga men om detta tvista de lärde. Helt klart är att den grekiska vinnäringen betytt oerhört mycket för hur vinvärlden ser ut i dag. Dionysos, son till Zeus, var vinets gud, enligt de gamla grekerna. När Grekland från medeltiden hamnade under muslimskt styre i nästan 600 år avstannade utvecklingen av vinproduktionen.

Industrin har utvecklats de senaste 30 åren då stora investeringar har gjorts för att påverka vinernas kvalitet med satsningar på modern teknologi. Industrin domineras av kooperativ, men oberoende mindre producenter börjar ta plats, och den nya generationens vinmakare utbildar sig på de bästa vinskolorna i världen. En ny tid för grekiskt vin är definitivt på gång!

Grekland är ett bergsland med många stora uppodlade slätter, och druvor odlas på drygt 80 000 hektar från Makedonien i norr till Kreta i söder med torra heta somrar och milda vintrar utmärkande för ett medelhavsklimat. Fastlandet består till mesta del av kalksten medan man på öarna finner mycket vulkaniska bergarter. Tack vare den vulkaniska jorden har flera av Greklands vingårdar oympade rankor då den beryktade vinlusen inte trivs i den sandiga vulkanjorden. Några av de högst klassade vinerna produceras på Santorini där vinodlingen gynnas av den vulkaniska berggrunden.

Det odlas fler än 300 olika druvsorter varav en hel del med inhemskt ursprung som funnits i tusentals år. De mest kända gröna, inhemska, druvorna är Assyrtiko, Rhoditis, Robola, Savatiano, Moscofilero, Vilana, Debina och varianter av Muscatdruvan. Malvasia, som används bland annat i tillverkningen av madeira, har fått sitt namn av den grekiska hamnstaden Monemvasia. Bland de blå, inhemska, druvorna finns Agiortigiko (även kallad St George), Xinomavro, Limnio, Mandelaria och Mavrodaphne. Bland de internationella druvsorterna syns Chardonnay, Sauvignon blanc, Sémillon, Viognier, Cabernet sauvignon, Cabernet franc, Merlot, Grenache och Syrah. Sedan 1990-talet har endruvsviner på de internationella druvorna blivit allt vanligare hos de nya och mindre egendomarna.

För att förstå ett vinland känns det mest aktuellt och lärorikt att först undersöka de inhemska druvsorterna innan man går vidare och testar sig igenom kameleonterna som Chardonnay.

Tselopos Amalia Brut är Greklands svar på champagne. Vinet kommer från Peloponnese och framställs av druvan Moschofilero. Ett elegant mousserande vin med saftiga persikor och en aromatisk, lätt vitblommig, överton. Tillverkat enligt den traditionella metoden, med en andra jäsning direkt i flaskan kan den passa som bubblig gåva i stället för den traditionella champagnen eller blomsterkvasten. Då känns de vitkalkade husen med koboltblått tak och fönsterluckor i trä om möjligt ännu närmare och sallad med oliver och fetaost, med ett glas Assyrtiko från Sigalas är ju aldrig fel.

Av: Åsa Wahlström Karlsson