Hur kunde Danmark lyfta?

Det danska folket tycks alldeles i slutet av valrörelsenplötsligt ha ändrat sig tillbaka igen, för att i förra veckansval behålla den socialdemokratiskt ledda regeringen med knappastmöjliga marginal. Opinionsmätningarna visade annars in i detsista på borgerlig seger.

Det var nog inget fel på opinionsmätningarna. Eller rättare sagtvar det kanske det vanliga felet, att folk inte bestämmer sigförrän i själva valhandlingen. Även i Sverige visarundersökningar att väljarna blivit allt mindre partitrogna.Hälften uppger att de bestämmer sig först under de sistamånaderna före valet. Man bör därför inte heller här läggaalltför stor vikt vid opinionsundersökningarna, även om detekniskt sett antagligen ganska väl återspeglar väljarnaspreferenser just vid undersökningstillfället.

Att danskarna valde det invanda och trygga i stället förskattesänkningar, privatiseringar och reformer av den offentligasektorn kan kanske vara ett omen också för Sverige. Mendanskarna hade kanske större skäl att rösta emot en förändring.

FYRA GODA ÅRDanmark har nu fyra år bakom sig av en årlig BNP-tillväxt påöver 3 procent. Under 1990-talet har den privata konsumtionenökat med 27 procent, mot 2 procent i Sverige. Sysselsättningenhar ökat rejält, till skillnad mot i Sverige, och arbetslöshetenhar gått ned med 5-6 procentenheter (till ungefär den svenskanivån).

I själva verket står nu Danmark inför en period avfinanspolitisk åtstramning. Avtalsrörelsen håller redan på attspåra ur och en storkonflikt är varslad. Men det är inte bara påkort sikt som den ekonomiska utvecklingen har varit god. Trotsden partipolitiska splittringen, där antalet partier nu ökatfrån nio till tio, och trots det höga skattetrycket har Danmarkden högsta levnadsstandarden inom EU, näst Luxemburg. Sverigeligger på elfte plats.

Skälet till den höga danska levnadsstandarden är helt enkelt attdanskarna arbetar mera. En större del av befolkningen än iSverige är i arbete samtidigt som den genomsnittligaårsarbetstiden är längre, trots att danskarna formellt har 37timmars arbetsvecka mot 40 i Sverige. Enligt OECD-statistik ärproduktiviteten något lägre per arbetad timme än i Sverige.

HÖG ARBETSLÖSHETDanmark har haft hög arbetslöshet ända från mitten av 1970-talet.Liksom under senare år i Sverige har också den verkligaarbetslösheten varit mycket högre än den öppet redovisade, blandannat till följd av förtidspensioneringar. Men Danmark har intehaft samma stora kast i utvecklingen som Sverige och därför intesamma djupa kriser som Sverige. Folk har inte heller lämnatarbetskraften som i Sverige. Arbetskraftsdeltagandet har legatkvar kring 80 procent medan det i Sverige gått ned till knappt75 procent.

I stället för att som i Sverige släppa fram överhettning ochkraftiga lönestegringar vid mitten av 1980-talet genomförde dendanska regeringen 1986 sin bekanta kartoffelkur, en kraftigåtstramning med bland annat en skärpning av hushållenslånekostnader. Man undgick både kostnadskris och finanskris ochfick inte heller något ras i bostadsbyggandet eller hushållenssparande som var viktiga orsaker till den svenska djupdykningen.

BÄTTRE POLITIKDanmark har helt enkelt fört en mycket bättre politik än Sverige,kanske den politik som den tidigare finansministern Kjell-OlofFeldt ville men inte kunde genomdriva. Därigenom har Danmark på1990-talet rusat ifrån Sverige i levnadsstandard, detta alltsåtrots en lägre produktivitet.

Just nu står dansk ekonomi inför vissa svårigheter med risk förökande lönekrav och inflation. OECD rekommenderar för Danmarkliksom för Sverige – sänkningar av marginalskatten och andrastrukturella reformer för att minska arbetslösheten. Danmark hartillsammans med Sverige det högsta skattetrycket av allaindustriländer.

BILDTEXT: Den danska ekonomin har lyft, trots att den likthumlan har så dåliga förutsättningar.