Inga kuddar hjälper mot kulturkrockar

Det är av yttersta vikt för den nya bilsäkerhetskoncernensföretagsledning att fusionsarbetet kan drivas hårt utan attkulturskillnader mellan det svenska och amerikanska bolagetorsakar slitningar. Det är en viktig fråga för aktieägarna iAutoliv som skall ta ställning till affären före den 24 april.Autoliv är i och för sig officiellt det köpande företaget, men ipraktiken sker sammanslagningen mellan två jämbördiga bolag därdet är viktigt att den interna maktbalansen inte rubbas förmycket. Därför kommer ledningsgruppen för nya Autoliv att beståav befattningshavare från båda företagen. För att bibehållamaktbalansen förläggs också ett nytt koncernhuvudkontor tillLondon. De två tidigare högkvarteren i Utah och i Stockholm blirregionala huvudkontor.

Eftersom Autoliv och Morton kompletterar varandra väl bådegeografiskt och produktmässigt (Autoliv är stora i Europa ochMorton i USA) kommer det inte att bli så stora omstruktureringarav den sammanslagna koncernen. Men visst kommer detsamordningsrationaliseringar på kostnadssidan som kan verkanegativt på samarbetsklimatet mellan de två regionkontoren.Resonemanget kan tyckas negativt, men det finns flera exempel påatt kulturskillnader och rubbade maktförhållanden kan fåallvarliga konsekvenser vid sammansmältningar av storföretag.Ett exempel är de välkända konvulsionerna inom den nyfusioneradeläkemedelskoncernen Pharmacia&Upjohn eller revolten i Volvo motRenault-affären.

Det finns idag inte några tecken på att dessa risker är skäl nogför aktieägarna att säga nej till sammanslagningen. Det är fulltmöjligt att företagsledningen lyckas väl medsammansmältningsprocessen och att affären skapar ett mycketstarkt företag.

En viktig utgångspunkt för fusionen är att bilindustrin kräverstora och globala underleverantörer som kan levereranyckelfärdiga system. Morton har (bolaget är även starkt i delarav Asien) en kraftig slagsida mot den amerikanskabilsäkerhetsmarknaden och Autoliv är framför allt ett europeisktföretag. Sammanslagningen löser därför ett strategiskt problemför båda parter, dvs geografisk expansion. Enligt den nyagemensamma företagsledningen skulle det blivit mycket dyrt förrespektive bolag att etablera sig i egen regi på respektive sidaav Atlanten i tillräckligt stor skala.

Å andra sidan minskar tillväxtutrymmet på respektive bolagshemmamarknader genom sammanslagningen, dvs Autolivs förväntadeexpansion (och Mortons i Europa) i USA blir inte av utöver deprodukter som det svenska bolaget är ensamt om i det nya bolaget,dvs framför allt säkerhetsbälten. Men investeringskostnadernaför detta slipper aktieägarna nu att bekymra sig om.

Ledningen hänvisar till att nya kommande säkerhetsprodukter(till exempel nackskyddskuddar), och ökad penetration förnylanserade produkter (till exempel sidokrockkuddar) kommer attdriva försäljningstillväxten. På de traditionella förar- ochpassagerarkrockkuddarna är den amerikanska marknaden, som styrsav federala lagkrav om passiva säkerhetssystem, på väg att mogna.Så gott som alla nytillverkade personbilar är utrustade medkrockkuddar. Samma utveckling sker i Europa, men penetrationenär inte lika långt gången.

Om affären går igenom kommer resultaträkningen inledningsvis attbelastas av diverse engångskostnader och förvärvskostnader.Engångskostnaderna handlar om betydande kostnader för definansiella rådgivarna och företagsledningen. Gunnar Bark, denförre koncernchefen, erhåller ett konsultarvode på tio miljonerkronor för hans arbete med förhandlingarna med Morton. Barkåterinträdde i Autoliv i mars 1997, nu som styrelseordförande.Arvodet betalas bara ut om affären går igenom. Ytterligare sexledande befattningshavare får dela på sju miljoner kronor förden ökade arbetsbördan i samband med förberedelserna förfusionen.

Den här typen av engångsersättningar, låt vara att Gunnar Barkinte var anställd i Autoliv under förhandlingarna, är ovanliga isvenska bolag. Det vill till att företagsledningen framöververkligen kan leverera bättre vinster och synergi-effekter (hurstora dessa är vill dock inte företagsledningen specificera) föratt motivera sina arvoden. Oroande är att styrelsen gjort sig ipraktiken oavsättningsbar genom en förändring i bolagsordningenvilket gör att det krävs 80 procent av aktierna för att flyttapå en styrelseledamot.Förvärvskostnaderna består framför allt avgoodwillav-skrivningar och räntekostnader be-roende på attMortons bil-säkerhetsdivision tar upp ett stort lån i sambandmed avknoppningen från det amerikanska moderbolaget. Sammantagetkan förvärvskostnaderna uppskattas till cirka 700 miljonerkronor.

Det finns ingen specificering av samordningseffekterna vadgäller intäkter och kostnader, men Affärsvärldens bedömning äratt det på sikt borde vara möjligt att ta framsamordningseffekter som överträffar förvärvskostnaderna.