Krönika: Det gör ont när bubblor brister

Trots att stora aktiefinansierade fusioner, som Daimler-Chrysleroch Citicorp-Travelers, tyder på att börsklimatet är i zenit ärdet långt ifrån givet att värderingarna nu måste nedåt. Balansenmellan tillväxt och inflation i världsekonomin är ju god. Hotenär få. Ett av de mest påtagliga hoten är ändå att USA:scentralbank, Federal Reserve, stramar åt räntepolitiken. Denförsiktige placeraren bör ägna lite eftertanke åt vad som händeri ett sådant scenario.

En vanlig bedömning är att de amerikanska korträntorna stigermed en knapp procentenhet fram till mitten av 1999, kanske till6,25 procent från dagens 5,5 procent. En beskedlig höjning i såfall. Den borde knappast störa finansmarknaderna alltför mycket,kan man tycka. Men Federal Reserves motiv för att höja börrimligen vara att få kontroll över vad som man – med rätt ellerorätt – uppfattar som en överspekulerad börs. Hur pass goda ärutsikterna att det hela lyckas?

Klämma lagom hårt

Det är svårt att släppa ut lagom mycket luft ur en uppumpadspekulationsmarknad. Klämmer centralbanken för löst, det villsäga höjer räntorna för sent och för lite, fortsätter haussenett bra tag till, vilket kan göra att fallhöjden blir ännu högrenär börsnedgången väl kommer. Det är inte heller bra att klämmaför hårt, det vill säga höja räntorna för snabbt och för mycket.Då är risken att konjunkturen viker nedåt onödigt tidigt. IJapan försökte myndigheterna få kontroll över bubbelekonomin islutet på 1980-talet, men misslyckades då man väntade för länge.USA lyckades däremot bra med att kväsa uppblossandeinflationsimpulser genom en fördubbling av korträntorna under1994-95.Ändå stämmer utvecklingen 1994 till eftertanke. Då ledbörserna ingen nämnvärd skada. Däremot drabbadesobligationsmarknaderna i världsekonomins periferi mycket hårt.Den svenska långräntan steg fyra procentenheter (dubbelt såmycket som den tyska) och på andra internationellaräntemarknader (inte minst Sydamerika) klättrade räntorna ännumer.

INTE FÖRUTSÄGBARANästa gång kan scenariot bli ett helt annat. Börserna i USA ochEuropa klarar sig knappast lika galant som de gjorde 1994. Ävenom investmentbanker och konsultfirmor gärna vill framställa detså, är finansmarknaderna inte förutsägbara. 1989 ansågs deinternationella marknaderna vara starkt överspekulerade. Men närväl raset kom skedde det inte i New York eller London utan iTokyo. Det var heller inte givet att just de asiatiska börsernaskulle krascha under 1997. Ruschen på Asienbörserna ägde rumredan 1992-93. Under åren 1994-96 presterade regionensaktieindex en slätstruken utveckling. Haussementaliteten hade dåför länge sedan vandrat vidare till Wall Street – och ändå vardet alltså i Asien fördämningarna brast.

En sak är dock tämligen säker. När väl räntehöjningen kommer iUSA lär den tolkas som den första i en serie höjningar. Dettakan, tillsammans med en europeisk centralbank som är angelägenatt visa sin självständighet och sina räntehöjarmuskler, görabåde institutioner och enskilda placerare världen över nervösa.Vilka sorters placeringar drabbas då hårdast i ett klimat avstigande räntor? Rimligen de som uppfattas som mest riskfyllda.1994 var det internationella obligationer och 1997 asiatiskatillgångar. Nästa gång kan det mycket väl bli amerikanska ellereuropeiska aktier.