Lämnar landet för gott

I förra veckan bjöd japanska Canon 24 miljarder kronor för Stockholmsbörsen 48:e största bolag, mätt i börsvärde: Lundabolaget Axis. Budet innebar en premie på cirka 50 procents jämfört med kursen dagen före och möttes med ­jubel.

Acceptperioden har inte inletts, men allt tyder på att Axis lämnar Sverige. De tre huvudägarna – Christer Brandberg, Therese Karlsson och Martin Gren – med tillsammans knappt 40 procent av kapital och röster, har accepterat budet och blir flerfaldiga miljardärer. Tusentals vanliga småsparare har också gjort en kanonaffär. Roligt, förstås. Men budet sätter också fingret på ett samhällsproblem.

Bolaget grundades, lämpligt nog, 1984 och har alltså bara tre decennier på nacken. Axis hörde till de första att producera nätverkskopplade digitala övervakningskameror och är i dag världsledande i denna växande nisch. Det sattes på börsen år 2000 och flyttades till storbolagslistan så sent som 2012. I fjol omsatte Axis 5,5 miljarder kronor och gjorde 715 miljoner kronor i rörelsevinst. Tillväxten har varit nästan helt organisk, det vill säga utan hjälp av sammanslagningar och förvärv. Axis är alltså något så unikt som ett ungt svenskt världsledande och lönsamt, börsnoterat högteknologiskt bolag.

Canon är på många sätt motsatsen till Axis: ett storbolag som har sett sina bästa år, en världsledande kameratillverkare när allt färre köper kameror och en tillverkare av printrar, kopieringsmaskiner och skannrar, områden där konkurrensen är mördande. Vd:n Fujio Mitarai gör därför som många andra teknikjättar som är oroliga för att bli irrelevanta: dammsuger världsmarknaden på skickliga nischbolag och betalar dyrt, prislappen på Axis motsvarar hela Canon-koncernen rörelsevinst under fjolåret.

Samma strategi använder amerikanska storbolag som Google, som sedan sekelskiftet har förvärvat nära 200 bolag. Apple har bland annat köpt de svenska it-bolagen Algo Trim, C3 Technologies, och Polar Rose. Och Microsoft, som 2011 förvärvade svenskgrundade Skype för 54 miljarder kronor, köpte i fjol även Stockholmsbaserade speltillverkaren Mojang för 18 miljarder kronor.

Det finns inget principiellt fel med att utländska företag köper svenska innovationsbolag. Dörren svänger åt två håll. Svenska storbolag har samma möjlighet att köpa lovande, nischade it-bolag på den globala marknaden som alla andra. Ett av de flitigare på det området är telekombolaget Ericsson, som i stort sett alltid är ute och shoppar. Senast var det amerikanska Sentilla och israeliska Fabrix Systems som förvärvades.

Någon egentlig statistik på om Sverige är nettoköpare eller nettosäljare av denna typ av högteknologiska företag finns inte, men allt tyder på det senare. Sverige är, i förhållande till sin storlek, framgångsrikt på att skapa innovativa teknikbolag men har för få storbolag som köper och vårdar teknikbolag av typen Axis, Mojang, Skype och Helsingborgsbolaget Readsoft (som i fjol köptes ut från Stockholmsbörsen av amerikanska Lexmark). Ja, egentligen finns bara ett: just Ericsson.

Sveriges riskkapitalmarknad är dessutom för dåligt utvecklad. Utköpsbolag i stil med EQT, Altor, Nordic Capital och IK, som köper mogna bolag, frodas. Det gör däremot inte venture capital-bolag i stil med Andreessen Horowitz, Khosla Ventures, SV Angel och Accel Partners med miljarder dollar i fonderna. De finns i Silicon Valley och möjligtvis London, men inte i Stockholm. Inget ont om de svenska VC-bolagen, som Northzone och Creandum, men de är jämförelsevis små.

Skypegrundaren Niklas Zennström brukar peka på vikten av att ha framgångsrika exempel som incitament och förebild för att nya entreprenörer ska våga ta risken. Han har själv fortsatt att framgångsrikt investera i svenska teknikbolag.

Axisförvärvet tillför potentiellt Sverige många miljarder kronor i nytt riskvilligt kapital, med tre svenska huvudägare av kött och blod som förhoppningsvis kan vara villiga att riskera en del i nya projekt. För om en jämn ström av bolag och teknik skeppas utomlands så behövs en lika snabb påfyllnad underifrån. Där ligger den verkliga utmaningen.

Snabbväxare som Axis, Mojang och Skype blir i 99 fall av 100 uppköpta på vägen. Det är helt i sin ordning. Men vi behöver också bolag som överlever på egen hand, växer till nya Ericsson och blir baser som nya teknik-kluster växer upp kring. Annars ligger Sverige risigt till.