Ratios vice VD om klimatsatsningen: ”Jag var för optimistisk”

Jonas Grafström är vice VD för Ratio, näringslivets forskningsinstitut, samt forskare vid Luleås tekniska universitet och det ansedda Oxford Institute for Energy Studies.

2022 gav han ut boken Dags att städa upp: koldioxidinfångningens potential.

Där argumenterade han för att tekniken kommer att spela en central roll för att nå nettonoll.

I din bok var du rätt optimistisk. Har utvecklingen gått som du trodde?

“Inte riktigt. Tekniken har stått och stampat. Jag såg framför mig att vi skulle vara längre fram nu. Visst, det har kommit många nya projekt, men den faktiska infångningen har inte tagit fart”, säger Jonas Grafström till Affärsvärlden.

“Samtidigt har förutsättningarna förändrats på sätt som var svåra att förutse. Kriget i Ukraina slog hårt mot ekonomin och energipriserna sköt i höjden. Och även om priset inom EU:s utsläppshandel steg ett tag, nådde det aldrig nivåer som verkligen kunde driva investeringar i koldioxidinfågning.”

Sedan publicering har vattenfall lagt sina infångningsplaner på is, med hänvisning till en omogen marknad och alltför höga kostnader. Andra projekt är visserligen under uppbyggnad, men förlitar sig på kraftigt statligt stöd. Samtidigt är det långt ifrån klart vem som faktiskt är villig att betala för tekniken i större skala.

De första anläggningarna kommer att bli väldigt dyra

Var du alltför optimistisk?

“Ja, lite. Samtidigt är tre år inte särskilt lång tid. Har det inte hänt mer till 2030 har jag definitivt varit för optimistisk.”

“Och det finns även tecken på framsteg. Flera projekt inom EU får nu statligt stöd. Stockholm Exergi och liknande initiativ är på gång, men de första anläggningarna kommer att bli väldigt dyra per ton koldioxid – och jag utgår från att allt inte kommer att fungera direkt. Jag skulle snarare bli förvånad om det inte uppstår problem. Så ser teknikutveckling ut: det mesta fallerar i början”, säger Jonas Grafström.

Han fortsätter:

“Längre fram blir det ändå ett skifte. Utsläppshandeln kommer gradvis att ersättas av hårdare regler. Efter 2039 får du helt enkelt inte släppa ut – oavsett vad koldioxidpriset är. Då handlar det inte längre om ekonomi, utan om ett måste.”

Finns inget alternativ

Är det rimligt att staten tar den risken?

“Jag är generellt för teknikneutralitet, men det finns vissa marknader som är svåra att få till utan statlig inblandning”, säger Ratios vice VD och fortsätter:

“Och som i fallet av Stockholm Exergifinns det egentligen inga alternativ. Vi behöver fjärrvärme i Stockholm. Alternativet är att göra det via ren el, men då måste du byta ut befintlig infrastruktur och få in brutalt mycket mer el i Stockholm. Det skulle höja priset för konsumenter rejält.”

Han menar att skattebetalarna kan gynnas av utvecklingen.

“Om tekniken funkar, och om man sedan kan bygga det på alla kraftverk hyggligt billigt, då tar man igen det här som skattebetalare.”

Många “om”?

“Jättemånga om. Men det är en acceptabel risk. Det handlar inte om gigantiska summor sett till vad vi får. Med 20 mdr kr kan vi kanske kapa ett par procent av Sveriges utsläpp. Det är en ganska billig klimatpolitik, sett till alternativen.”

Behövs för utsläpp vi inte kan komma åt på annat sätt

Inom fastighetsuppvärmning ser vi hur värmepumpar och energieffektivisering vinner mark. Hur motiverat är det att satsa miljardsummor på en specifik lösning, istället för att vara teknikneutral?

“Det ena utesluter inte det andra. Vi behöver flera lösningar parallellt. Koldioxidinfångning behövs för utsläpp vi inte kan komma åt på annat sätt”, säger Jonas Grafström och fortsätter:

“Och även om infångningen och lagringen är dyr idag kan priset sjunka kraftigt när tekniken börjar skala. Det är samma mönster vi sett med batterier – när massproduktionen väl kom igång föll priserna med upp till 15% per år i över ett decennium.”

Samtidigt har tekniken funnits sedan 80-talet utan att visa några tecken på prisreduktion?

“En stor del av kostnaden styrs av elpriset – koldioxidinfångning är väldigt energikrävande. Det är en inneboende begränsning som skiljer det från till exempel solceller, där massproduktion lett till kraftiga prisfall”, säger Ratios vice VD och fortsätter:

“Men låt mig spekulera. För 20 år sedan fanns inte smartphones – saker kan förändras snabbt. Om sol, vind och batterier fortsätter att rasa i pris som de gjort hittills kan vi få tillgång till mycket billigare el, och då förändras kalkylen även för koldioxidinfågning.”

Läs mer:

Microsofts miljardsatsning i Värtahamnen – ”Embryot till en ny marknad”

Sandström: Fånga CO2 = fånga bidrag