Missvisande stålstyrka

Ska en verksamhet som ger 40 procents avkastning läggas ner?

Självfallet inte, hävdar de – däribland facket och statsminister Göran Persson – som kritiserat stängningen av smältverket i Degerfors. Kritikerna anar dolda motiv bakom nedläggningen. Resonemanget verkar gå ut på att det numera utlandskontrollerade Avestapolarit stänger en svensk anläggning i stället för fabriken i brittiska Sheffield, eftersom den senare åtgärden skulle ha varit politiskt omöjlig.

Frankrike sparkar utomlands

Visst förekommer politiska nedläggningar då och då. Företag tenderar, av bekvämlighet eller för att inte stöta sig med lokala opinioner, oftare att stänga fabriker i de länder där arbetsmarknadslagarna gör detta lätt. När franska företag ska spara brukar de låta yxan gå i sina utlandsorganisationer. Bara 800 av de 2 500 jobb som livsmedelsjätten Danone i år ska ta bort försvinner till exempel i Frankrike, trots att det antagligen varit företagsekonomiskt rimligare att skära ner mer på hemmaplan.

Men stängningen i Degerfors är knappast av den karaktären. Visserligen är det möjligt att den avkastningsnivå på 39 procent som rapporterats i medier är korrekt. Men att en verksamhet är höglönsam under ett visst år, och lönsamheten beräknas på en kapitalbas som antagligen är för liten för att vara långsiktigt hållbar, säger föga om fabrikens långsiktiga förutsättningar. Nedläggningen i Degerfors beslutades redan i början av 1990-talet och anläggningen har sedan dess levt på nåder. Dessutom måste Avestapolarits ledning – som ärvt en hopplös struktur med fabriker i Sverige, Storbritannien och Finland där halvfärdiga produkter åker omkring på fartyg och tåg – se till hela koncernens bästa.

Det var ohållbart att ha fyra smältverk i koncernen. Detta särskilt som ett av dem, det i Torneå, är världens mest effektiva, något som i sin tur beror på att gruva, smältverk och valsverk ligger på samma plats, något som bland annat leder till att energiförlusterna blir minimala.

Det är inte säkert att en nedläggning i Sheffield hade varit långsiktigt bättre. Visserligen är pundet just nu starkt och kronan svag. Men de totala kostnaderna för den typ av personal som är sysselsatt i Degerfors är inte obetydliga. Och om Avestapolarit verkligen hade sett det som mest rationellt att lägga ner i Sheffield hade man knappast tvekat att göra detta.

För det första är brittiska arbetsmarknadslagar synnerligen liberala, det vill säga det är lätt och okontroversiellt att säga upp folk. För det andra har Avestapolarit numera svaga band till det brittiska samhällslivet. Det gamla British Steel, numera Corus efter en fusion med holländska Hoogovens, är numera inte särskilt brittiskt. Dessutom äger Corus bara en fjärdedel av aktierna i Avestapolarit.

Effekt om två år

Naturligtvis är nedläggningen i Degerfors, som får effekt om två år, ett hårt slag för de cirka 300 anställda på plats och för orten. Neddragningen måste dock sättas i perspektiv. Dessa personer motsvarar den årliga nettoanställningen av personal i Hennes & Mauritz svenska verksamhet. När industriföretag i glesbygd varslar folk blir uppmärksamheten ofta stor, trots att industrisamhällen alltid byggts upp respektive lagts ner när förutsättningarna för verksamheten förändrats.